Mat, träning och sömn

Varje gång jag kom till min läkare i början av min sjukskrivning så började han föreläsningen om mat, träning och sömn. Att äta bör man annars dör man. Det är självklart att mat är viktigt. Det tror jag alla har koll på. Jag tror att alla vet att träning också är viktigt men en del prioriterar det inte. Och så då sömn, det är så självklart att man behöver sova så ingen tänker nog på hur viktigt det är.

Efter några gånger av samma föreläsning så blev jag lite sur. Jag undrade om han trodde jag var lite trög som inte förstod de första gångerna han sa det. Dessutom så har jag prioriterat träning de sista femton åren av mitt liv. Jag älskar mat, så att jag inte äter är inte något som finns på kartan. Och jag behöver mycket sömn. Tio timmar per natt så mår jag som bäst. Men nu är det ju det som är problemet. Jag kan inte sova. Enbart på grund av djävulens påfund, Tamoxifen.

Jag trodde att han inte förstod vad det var jag sa. Att jag måste träna mer, äta bättre och sova mer. Om jag bara gjorde det så skulle allt bli bra. Jag blev nog lite knäpp. Maken fick följa med mig för att jag inte skulle bli dumförklarad. Samma visa igen. De tre viktigaste sakerna för att vi ska fungera som människa är, mat, träning och sömn.

Nu gör han inte så längre. Och jag har börjat förstå att det var hans sätt att visa för mig att han förstod. Han förstod att jag inte fungerade som människa för att jag får ju inte sova. Och sömn är en av de tre viktigaste sakerna för att vi ska fungera.

Jag börjar bli lite knäpp. (Mer än bara galen som jag var innan.) Knäpp på att jag inte är som jag vill vara. Knäpp på att jag inte kan sova och bara få fungera. För om jag bara fick sova, då skulle allt vara bra. Jag äter bra. Jag tränar bra. Men jag sover INTE bra.

Nu har jag börjat med att jag kan somna om mellan sju och åtta på morgonen. Men då är det ju uppstigningstid. Ska jag verkligen sova då? Jag har gjort det ett antal söndagar. På söndagar känns det som att det är legitimt att sova på morgonen. Idag sov jag till halvtio. Somnade strax efter halvåtta. Två timmar. Två timmar som är så behövliga. Frågan är om jag ska försöka i veckorna också?

Problemet då är att jag inte kan fungera i samhället. Även om jag blir mer fungerande människa av att få två timmars sömn. Fast det hjälper inte om jag sover när alla andra är vakna. Hur gör alla som jobbar natt? Det är kanske det jag ska satsa på?

Det kanske inte är en så bra idé. Att jobba natt och sova i genomsnitt fyra timmar per dygn. För en person som behöver tio. Nej, jag får nog fortsätta att vara knäpp. Knäpp för att jag inte kan sova. Jag får se det positiva, att jag äter bra och tränar bra. Två av tre är ganska bra. Det finns säkert dem som bara sover bra. Men äter och tränar dåligt. Vet inte vad som är att föredra?

Jag är glad för mina två timmar på morgonen idag. Igår var det Awrds Night på altanen med maken. Vi har varit på många Awards och ingen av dem som denna. Att sitta ute under filtar och med terrassvärmare och titta på Awards har vi aldrig gjort innan. Det har alltid varit galakläder och tjusigt värre. Igår var det filt men ändå tjusigt värre. Danny och Carola spelade för oss och alla utmärkelse fick vi uppleva. Detta året digitalt.

Hitta något att glädjas över. Jag gläds över mina två timmar. Vad är du glad för? Ta tand om dig. Vi hörs imorgon.