Ibland så blir jag trött. Inte bara för att jag inte sover utan för att jag inte tänker längre än vad näsan är. För hur tänkte jag i höstas när jag ställde in ett av persikoträden allra längst in i tältet?
Än så länge är det lugnt. När de stod i förrådet så blommade de för fullt i mitten av februari. Nu är vi i mars och det är inga stora knoppar ens. Kanske att jag klarar min tankevurpa.
För att komma in och leka vi längst in i tältet är helt uteslutet. Jag får hålla tummarna att blommorna kommer lagom till att citroner, clementeiner, agapanthusar, palmer och allt annat klarar av att flytta ut på altanen. Annars får jag väl bli uppfinnare och fixa ett robotbi eller lång arm med bi på.
Dagens ord: framgång. När näsan blivit lång så ökar framgången. Och inte som Pinocchio.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.