Kategori: Allmänt

Maken har alltid fått stå ut med att jag kommer nära på natten. Jag har undvikit att lägga mina kalla fötter emot honom men när jag väl blivit lite varmare så har hela jag kommit och legat väldigt nära. Maken är inte riktigt lika kylslagen som mig. Man kan säga att han är en kamin.

När man ligger nära så ökar temperaturen. Vilket jag mår bra av men maken som sagt är en kamin och vill inte alltid bli varmare. När jag somnat eller blivit tillräckligt varm så har han smugit åt sidan lite. Vilket jag märkt och krupit efter. Jag vill inte bara ha värmen, jag vill också ha närheten.

Jag har berättat om detta innan, hur han till slut ligger och håller emot sig mot golvet för att inte ramla ur sängen. Allt för att inte väcka eller störa mig. Han bara drar sig undan för att överleva utan värmeslag. Nu har det blivit lite omvänt. Ja, inte att maken är kall och jag är varm. Utan snarare att det är maken som kommer nära mig istället för tvärtom.

Anledningen till att jag inte kommer nära varje kväll är min julklapp från maken. Maken gav mig en bäddmadrass med värmeslingor. Den ligger under lakanet och enbart på min sida. Så när jag lägger mig så är jag väldigt still för att vara kvar hos värmen. Den värmen håller sig väldigt länge även efter jag stängt av den. Vilket gör att jag ligger kvar där jag är.

Maken verkar sakna närheten. För värmen tror jag inte han saknar det minsta. Och jag klagar inte. För nu har jag värme och maken kommer nära för att gosa på min sida. När han blir för varm så drar han sig undan en stund men kommer ofta tillbaka även under natten. Han slipper nu risken att ramla ur sängen och jag är båda varm, nära och mycket glad. Bästa julklappen!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår hade jag vilodag från allt. Till och med att packa ner de sista snögubbarna och resten av kaoset. För igår kom snön. Det började helt snöfritt. All snö hade tinat bort och våren hade börjat göra sig påmind. Mitt på dagen kom snön och på kvällen så var allt snötäckt igen.

Jag tycker om snö så för min del går det bra att snön vräker ner.. Dessutom fick jag en anledning till att låta sista snögubbarna vara framme när vintern kom tillbaka. Det som inte är riktigt lika roligt är att det ska regna på måndag igen. På måndag är det sportlov, det känns tråkigt för alla barn att när de har lov så regnar snön bort. Det är nästa vecka. Nu njuter jag av snön när det är möjligt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Här inne så skriver jag om allt möjligt. Jag skriver det som är bra och även det som är dåligt. Detta är min dagbok och mitt kom-ihåg. Men ändå så finns det vissa saker som man aldrig skriver om. Vissa saker skulle jag inte skriva i en oläst dagbok heller. Vissa saker vill man bara glömma och vissa saker vill man inte riskera att någon annan får reda på. Ibland är de båda samtidigt, man vill inte minnas och man vill inte någon ska veta.

Jag är dock alltid uppriktig med allt jag skriver. Högt och lågt. När jag är glad så är jag glad. När jag är ledsen så är jag ledsen. Det är alltid lättare att skriva om det som händer när man är glad. Inte för att jag bara vill visa den sidan utan för att det är lättare.

Jag har fortfarande svårt att skriva om mamma. Jag kan göra det men aldrig så ingående som när något är glatt. Det är väldigt enkelt. Tårarna är för nära och när de börjar forsa så ser jag inte att skriva. Då är det lättare att skriva om mammas snögubbar.

Alla har vi något i livet som inte är så kul. Alla har vi något i livet som vi inte vill bli påminda om. Alla tycker vi någon gång i livet att det ser grönare ut på andra sidan staketet. Det är så det fungerar. Jag förstår att folk lägger ut sina positiva upplevelser på sociala medier. Även om man har det tufft för tillfället. För vi måste överleva. Om vi stannar i det tuffa så kommer vi inte göra det. Om vi ser det roliga, glada så kommer vi lättare kunna gå vidare.

Nej, det är inte grönare på andra sidan. Om man då tänker på allt kul man gjort, då kanske man kan gå vidare och komma till insikten om att man har det ganska bra ändå. Utan att tänka på den andra sidan. Allt det jobbiga som varit eller komma skall. Ibland behöver vi bara få vara som vi är utan att någon ska tycka något. Det är lätt att tycka om andra. Vissa saker skriver man inte enligt mig.

Jag hoppas du kan finna glädje i allt jag delar med mig av. Jag hoppas också du ibland kan skymta att det inte är så grönt på min sida. Det är precis lika grönt på din sida. Tack för att du är du och att du väljer att läsa min dagbok.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag är nästan alltid kall. Många gånget resonerar man, även jag, att det är lättare att vara kall än varm. För du kan alltid klä på dig. Men du kan aldrig ta av dig mer än naken. Jag får nog justera det resonemanget lite. För ibland kannan inte sätta på sig mer eller hur mycket man än tar på sig så är man ändå kall.

Jag har varit två dagar i jättekalla lokaler. Det var inte alla som tyckte det men jag och ett antal andra frös dessa dagar. Jag hade tjocktröja på mig och frös ändå. Jag kunde inte ha på mig tjockare kläder om det inte varit ytterkläderna. Vilket inte var så lämpligt att arbeta i inomhus. Efter första dagen så värmde inte ens en lång varm dusch upp mig.

Jag kan säga att jag var väldigt glad för en av mina julklappar när jag kom hem efter andra dagen. DÅ hade jag suttit i bil några timmar med full sätesvärme, jacka och full värme i bilen och var ändå inte upptinad när jag kom hem. Min julklapp? En elektriskt bäddmadrass. Så när jag gick och la mig så var det i en varm säng. Med tjocka täcken och en varm make bredvid.

Enda nackdelen är just att maken är väldigt varmblodig. Så han kommer inte nära min varma bäddmadrass. Jag måste alltså komma nära honom. Vilket jag enbart kan göra när jag blivit varm nog. Då kan jag stänga av bäddmadrassen, så både jag vågar mig utanför bäddmadrassen och maken vågar sig nära den. Men när jag kom hem och var så frusen så var det ett enkelt val att välja bäddmadrassen.

Efter att ha varit så frusen och alltså haft svårt att värma mig trots kläder och värme utifrån så vet jag inte om man kan säga det är bättre att vara kall än varm. För om du är varm kan du alltid kyla ner dig med is eller kalla handdukar eller annat kylande. Blir samma effekt som att vara riktigt kall. Är du varm eller kall, eller kanske mittemellan? Har du upplevt någon gång att det varit olidligt åt ett eller annat håll?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det har snart gått två år sedan kriget startades av Ryssland i Ukraina. Det har blivit vardag och visst jag tänker på kriget men inte alls på samma sätt som för två år sedan. Jag är förskräckt men inte längre rädd som jag var då. Det trots att ÖB gått ut och sagt att alla borde förbereda sig för krig.

Kriget är nära och vi borde väl förbereda oss. Har du preppat något? Vi har en del så vi skulle klara oss ett tag. Men inte krigsförberett oss, det har vi inte. Vi har ingen vevradio. Det borde vi införskaffa. Vi har heller ingen stor dunk för vatten. Vi har batterier och lampor. Vi har gasspis men också en portabel gasplatta. Vi har vedgrillen på utsidan.

Vi har nog allt som man skulle behöva vid kris utan just radion och dunken. Kniv och multiverktyg och massor av annat har vi. Ja, det skulle kunna vara mer hållbara konserver. Vi har det samt pasta och ris. Vi skulle kunna börja köpa på oss några extra burkar varje gång vi handlar så vi har ett gäng om kriget skulle komma. Frystorkad mat vet jag inte om jag har så stort intresse av.

Hur har du gjort? Inget, allt eller lite grann? Har du blivit avtrubbad som mig? Nu när jag skriver och tänker på det så känner jag att det blir otäckt nära. Men annars är det mer avlägset. Jag hoppas att det snart ska få ett slut. För i värsta fall så spelar preppandet ingen roll då Putin trycker på knappen för kärnvapen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag får bara inse att det är nog jag som är problemet. Igår åkte jag tåg. Vi lämnade startplatsen 10 minuter försent och jag kom fram till slutplatsen 12 minuter sent. Det kan jag överleva. Det som var mindre kul var att jag ännu en gång lyckades få en vagn utan korglutnings-system. Det sms:et från SJ kom kl 17:58:

Hej! Korglutningen är ur funktion i din vagn på tåg 541. Vi kommer automatiskt kompensera dig med 25% av biljettpriset inom två veckor. Vi är ledsna över att detta drabbar dig. Hälsningar SJ
Tyck till om trafikinformationen du fått: dinasvar.se/f/252 
The tilt system on your train 541 is out of order. You will automatically be compensated for 25% of the ticket price within two weeks. We apologise for the inconvenience.

Nu var det bara det att resan började 16:25 (skulle börjat 16:15). Det var sent för att det var sent in till sin slutstation som var vår startstation. Rimligtvis gick inte korglutningen sönder 16:25 utan på resan innan, eller?. Hur som helst så var det skakig resa från början. Den blev inte bättre heller. Det flög väskor, mat och personer i vagnen. Som självklart inte blev bättre av att de försökte köra in tid.

Ja, ja, det är som det är. Det som var bra var att min kollega som satt i vagnen bredvid hade korglutningsfunktion. Hon slapp väskor och annat som flög. Det glädjer mig. Jag vet att jag är gnällig. Får se om jag lyckas undvika SJ ett tag så blir det mindre gnäll. Någon som inte gnäller är min kära make. För tydligen har det varit mycket snönederbörd här när jag varit borta som han har fått skotta ensam.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Helgen har varit fantastisk som tur är. Sj är inte anledningen till det men de såg till att jag kom fram om än skakigt och sent. Nu får vi se om jag kommer hem ikväll. Jag gissar att det kommer bli förseningar. Än så länge är det bara ersättningsbuss mellan Älmhult och Malmö C. Vilket inte drabbar mig. Men många andra kommer få byta från tåg till buss innan de är hemma ikväll.

Maken hoppas på att kunna få en middag ute på annan ort eftersom han hämtar mig. Om tåget är i tid så skulle det gå bra. De senaste gångerna har det inte varit möjligt för att tåget varit så sent. Kanske det är så att jag har turen på min sida idag. Ja, jag vet, man ska inte behöva ha tur för att man ska kunna åka tåg. Man ska kunna åka tåg och veta att man kommer fram. Men nu är det inte riktigt så i verkligheten.

Igår var en produktiv och härlig dag. Den var också strålande under dagen med massor av solsken. Även om jag inte var på promenad när solen sken så blev det promenad. Solen fick jag njuta av från balkongen. Det gick bra det med. På promenaden så kunde jag njuta av både adventsstjärnor, adventsstakar, julbelysning samt julgranar. En mycket fin dag på det hela.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Min resa gick som förväntat när jag reser med SJ AB. Det blir som nästan alltid att läsa det baklänges. Så blev det igår. Det började med ett sms på morgonen om att korglutningssystemet var urfunktion på min vagn. Jag skulle automatiskt få 25 procent tillbaka på biljettpriset. De erbjöd mig också att boka om eller pengarna tillbaka.

Inget av erbjudandena hjälper mig. Jag måste åka och alla andra tåg var fullbokade eller kom fram försent. Att åka utan korglutning är ingen höjdare, kan jag säga om du aldrig gjort det. För det har jag, tyvärr. Jag fortsatte min dag utan att byta tåg eller få pengarna tillbaka. Jag hade ju ändå bestämt mig för att jag inte ville köra sträckan så då fick jag stå ut. Dagen fortsätter och så plingar det i telefonen igen och jag får detta sms:

Orkar man? Jag gör inte det. Hur kan jag sitta på alla försenade tåg? För när jag kollar informationen och de säger att det ska bli 8 minuter sent så vet jag, att det kommer inte bli 8 minuter sent. Mycket riktigt, det blev 35 minuter sent. Och jag kan inte vara på stationen senare än vad som var avgångstiden, för det kan ju komma i tid. Även om det är sällsynt när de utlovat försening.

Vi blev till slut 40 minuter sena. Då hade vi något signalfel samt invänta ett annat tåg på vägen. Jag kan ärligt säga att det var inte kul att sitta i en vagn utan korglutning som åker fortare än vanligt för att köra in tid. Dessutom så trodde tåget att vattnet var slut så det stängde toaletterna. För när vagnen lutar så lutar även vattnet som då inte når givaren. Konsensus, tåget tror att det inte finns vatten och låser dörrarna automatiskt.

Jag kom fram och nu ska jag inte tänka på SJ igen förrän imorgon. Jag hoppas att jag kommer hem. Gärna med en fungerande korglutning och i tid. Kanske är för höga krav att ställa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hela dagen undrade jag vad det var jag hade glömt. När man blir äldre så är det ganska vanligt att man glömmer saker. Som att gå från vardagsrummet till köket, för att inse när man är i köket att man glömt bort vad det var man skulle göra i köket. Det är en sak, det är en annan sak att ha känslan att man glömt något.

Igår var det köksrenovering på schemat. Alla vanliga saker gjorde jag. Som att hjälpa äldsta sonen att vara väckarklocka. Men det kändes som att jag glömt något. Men jag hade med mig allt jag skulle ha med mig till renoveringen. Excenterslipen och cirkelsågen var med. Batterier till dessa var också med.

Färgen var köpt, tapeterna hämtade och latexfogen fixad. Men ändå var det något som gnagde. Vad hade jag glömt? Jag kom inte på det på hela dagen och fortfarande på kvällen så kom jag inte ihåg vad det var. Jag kanske inte glömde något. Kanske det bara har varit lite mycket sista tiden så jag känner att jag inte hinner med. Jag vet inte, men gnagde gjorde det. Får se om känslan finns kvar idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.