Bomullspinne

Jag har bott på hotell i helgen. Inget konstigt med det. Jag tycker det är skönt att bo på hotell för man ser inte måstena hemma som måste göra. Men allra helst bor jag nog ändå hemma. Att ha några dygn hemma med absolut inget på agendan är väldigt skönt. När jag bor på hotell så har jag alltid lite olika förväntningar.

Det första är att det ska vara rent. Det är så stor förväntning att jag har den inte ens. Sedan tänker jag alltid att det är skön säng, sköna kuddar och täcke. Det är också massor av saker man inte vet, som att hur högt det låter från hiss, hotellgrannar eller utelivet. Man vet inte utsikten eller hur rummet ser ut. Det kan finnas vattenkokare, vilket är ett plus eller kylskåp som också är ett plus.

En del av charmen med hotell är att det inte är som hemma. Nu är jag på uppdrag så då har jag inte önskan om något lite extra. Det räcker gott med en skön säng. Utsikt är inte heller viktigt. Uppdraget är det viktiga. Sängen är skön och kuddarna går an. Men täcket. Det är så tunt så jag har ett extra täcke och jag är ändå inte helt nöjd. Det går an. Jag har sovit ganska bra ändå. Uppdraget har jag kunnat utföra med den nivån som sängen ändå gav.

Det som stör mig från denna resan är en bomullspinne. Jag tycker som sagt att det ska vara rent på rummet. Detta hotell har dessutom att man måste säga till om man vill ha städat om man bor flera nätter. Vilket jag tycker är jättebra. Det behöver inte städas varje dag. Man behöver absolut inte nya handdukar varje dag. Men när man kommer till rummet innan första natten så vill man att det ska vara städat.

När man då ser en bomullspinne i papperskorgen på toaletten så bli i alla fall jag lite förvånad. Min första tanke är om de tömt papperskorgen utan att byta ut påsen och då en pinne är kvar, hur har man städat resten av rummet? Jag kan inte tänka på annat. Är glasen bytta mellan gästerna? Är kopparna eller glasen bytta även om de står orörda? Jag tycker att det känns ofräscht. Trots att jag inte behövt röra bomullspinnen. Jag har slängt annat skräp över. Ändå ofräscht. Är det bara jag?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ute på vift

I helgen ska jag vara ideell. Det innebär att jag ska åka tåg. Eller jag har åkt tåg. När jag kom hem från jobbet igår så sa jag till maken att telefonen säger något från SJ. Men jag har inte kollat vad. Maken säger snabbt att tåget är försenat. Jag svarar lika fort eller så talar den bara om att jag ska åka tåg idag.

Jag gick och packade och kollade fortsatt inte telefonen. Maken blev mer och mer nervös och frågade till slut om han skulle söka på tåg och se om det var några förseningar? Han skulle aldrig öppna och kolla min telefon. Bara om jag skulle be honom. Då tog jag telefonen och lugnande honom med att det bara var att jag skulle ut och åka idag. Maken lugnade sig för stunden.

Det går inte så lång stund till han börjar fråga om när vi ska åka. Vi dividerar lite och kommer fram till att 54 min innan räcker. Tåget skulle gå 18.04. Där av de 4 minuterna extra. När det är en timma och tio minuter kvar så börjar maken med sina resebestyr för att vi ska kunna åka. Nummer ett är att han måste gå på toaletten. Vi ska åka bil i en halvtimma. Sedan ska han också vänta i nästan en halvtimma med mig och sedan hem. Bäst att gå på toaletten när man ska vara hemifrån i en och halvtimma.

Sedan har en del andra saker som han måste göra. Fast igår stängde han inte gasspisen innan vi åkte. Det brukar han göra. Däremot kollade han som vanligt ytterdörren några gånger innan vi kom iväg. Han dubbelkollade också att min väska var med i bilen. Den som han själv hade burit ut och stoppat in i bilen.

När vi väl är på plats, i god tid, så vill jag stå och kramas. Maken är surikat och måste kolla spåret, tavlan med tåginformationen och andra resenärer. Ja, min väska, måste han också kolla så ingen tar. Han hade så stora bekymmer. Som att det stod ett tåg på spåret som mitt skulle gå ifrån, TJUGO MINUTER innan mitt skulle avgå. Hur skulle mitt tåg kunna komma om det stod där. Naturligtvis så åkte det och maken kunde andas.

Tills han upptäckte att tåget FRÅN Stockholm var inställt. Jag skulle ju TILL Stockholm. En kvart efter det inställda mot Malmö. Vänta du bara sa maken, snart plingar det till och ditt är också inställt. Han ändrade sig till att mitt skulle bara bli försenat. Han var nervös så det räckte till alla som befann sig på stationen. Att det regnade ute och en hel hop av människor hade shorts och t-shirt på sig var han också tvungen att ha koll på. Mest för att se om de frös eller ej.

Tio minuter innan tåget ska komma behöver vi gå ner till spåret. Jag sa att det regnade och var kallt, va? Jomen visst, klart vi ska gå till spåret och stå där och vänta. Trots att det inte är utropat att tåget är på gång. Där står vi och jag fryser. Inte maken. Inte kan jag värma mig heller. Surikaten måste ha koll där ner med. Nu fanns dock bara tåginformationen om mitt tåg. Men det räckte, för tänk om vi stod på fel håll? Att tågsetet inte kommer i den ordning som står på skylten.

Tåget kommer i tid. Tjoho! Fast det är ganska ofta i tid. Bara att jag väldigt sällan kommer fram när jag ska. Men TJOHOO, denna gången kom jag fram precis när jag skulle. Det var nog först när jag meddelade maken att jag var på hotellet som han kunde slappna av. Hela dagen idag. För imorgon är det dags att åka hem igen. Då kör vi samma procedur åt andra hållet.

När vi pussats och kramats (faktiskt lyckades han med det när jag skulle gå), jag går till tåget som ankommit. Personer har börjat gå ombord. Då kommer han tillbaka nerför rulltrappan och måste kolla om jag har telefonen med mig? Vad hade han gjort om jag inte haft det? Jag bara undrar? För jag, jag hade gått ombord på tåget.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,

Nya kläder

Jag har helt plötsligt köpt en himla massa nya kläder. För det första, jag köper inte kläder jätteofta. För det andra, jag har börjat använda mer klänning och kjol. Från att alltid använt byxor så använder jag ganska mycket klänning nu för tiden. Nästa mer på vintern än sommaren. Älskar min ylleklänning som jag har. Den är så varm och skön tillsammans med tjocka strumpbyxor.

För ett antal år sedan hittade jag en butik på Gotland som heter Esther och Inez. De använder ekologiska tyger och all tillverkning sker på Gotland. De har så mycket fint. Dessutom kan de göra efter mina mått om det skulle vara så att jag vill det. De har byxor som jag inte köpt ännu för att jag inte orkat med att ta mina mått. Många av deras klänningar passar utan att göra speciellt för mig.

Den senaste klänningen jag skaffat är en med vallmoblommor. Jag har samma modell sedan tidigare i annat tyg. Den är så snygg. Du kan se den på deras egna hemsida på denna länken: https://estherinez.se/products/klanning-kerstin-vallmo-turkos

Den har jag inte använt än. Jag hoppas att jag ska kunna använda den till helgen. Anledningen att jag använder mer klänning på vintern är att jag inte fryser på samma sätt då. På sommaren ser det inte så bra ut att ha strumpbyxor på sig. Tycker jag. Jag föredrar bara ben och klänning eller kjol. När man då är en frysmaja som mig så behövs det värme för att det ska gå. Nu är hösten här och det är okej med mycket kläder igen. Till helgen kanske min nya klänning kan användas.

Jag har inte ens dåligt samvete för att jag köpt nya kläder. Den är både ekologisk och tillverkad i Sverige. Sedan lagar jag mycket av min kläder så det är verkligt utslitna kläder som slängs hos mig. Då kan man köpa nytt när det är så sällan som jag gör det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Göra klart altanen

Vi har kiselbehandlat vår nya altan. Den lilla som är på hörnet av huset. Den stora altanen är i kompositmaterial. Den lilla är i impregnerat trä. Mycket för att det var mer miljövänligt än att köpa komposit från Kina. För det vi har sedan tidigare är från Tyskland men det har blivit så dyrt att det är helt omöjligt att köpa. En lång historia, men det blev som det blev, vi har nu trä på lilla altanen.

Den ska ha ett sista lager av kisel. Det ska gå tolv till arton månader från mellan behandlingen till den slutliga. Där är vi nu. För att kunna göra den måste det vara regnfritt i 24 h. Helst mer. Vi har inte haft regnfritt en enda hel dag under hela sommaren. Jag fick upp hoppet när jag kollade prognosen om att det skulle bli en vecka som var regnfri. Det berättade jag om igår så det vet du att det blev ju inte så.

Igår plockade jag bort allt från lilla altanen tillsammans med maken efter jag kom hem från jobbet. Jag har bestämt att jag ska rengöra den idag och försöka mig på att hinna sista lagret. Jag har bestämt att det ska inte regna på 24 h. Om det gör det så får jag göra om det. MEN det ska inte det, allt är lugnt.

Smutsig altan som ska slutbehandlas.

För att fira att det inte blir något regn så grillade vi igår. Det kom heller inget regn när vi gjorde det. Det blev kebab med grillade tomater. Det var smarrigt värre. Vi vill grilla mer. Vi vill grilla en massa mer. Kylen är full av grillmat för det ska inte regna. Det har jag bestämt. Om de som gör prognoserna kan säga regn så kan jag säga min egna prognos, inte regn.

Grillmat.
Kebab från grillen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Behöver vi väderprognoser?

Jag vet inte varför jag fortfarande kollar men det gör jag. Senaste veckan har man haft uppe hoppet om att sol var på väg för en lite längre tid. Sedan kom varningar om att det skulle komma regna. Jag fick några dagar med värme så allt var inte bluff och båg. Men hela den senaste tiden så undrar jag om vi behöver väderprognoser?

Prognosen från i måndags. Kraftig regn, åska och kanske skyfall.

I måndags skulle vi ha 46,5 millimeter regn. Det är mycket regn. Varning för kraftig regn eller skyfall samt åska. I måndags fick denna prognos för tisdag. I söndags var det helt annan prognos. Alltså en dag innan vädret skulle komma är denna prognosen. Lite senare SAMMA DAG kommer denna:

Nu 20,3 millimeter

Alltså under samma dygn så kommer prognosen för dagen efter om att det inte längre är så mycket regn på ingång. Inte heller så mycket skyfall eller åska. Samma dag bara senare. Behöver vi prognoser för vädret? Ytterligare en stund senare kommer denna prognos.

Åskan är tillbaka men nästan inget regn i jämförelse.

Jag börjar tro att vi inte behöver väderprognoser. För vem hjälper det att man inte vet någonting? Bli bönderna glada över dessa prognoser med så kort varsel? Har sjötrafiken nytta av prognoserna? Flygtrafiken? Jag undrar, vad tycker du? Eller vet du att någon har hjälp av väderprognoserna? Igår på morgonen kom denna prognosen. Alltså samma dag som vädret ska vara.

Nu noll i regn och varmt.

Man börjar dagen med att tänka, åh, regnet blåste bort. Men sedan läser man kommentaren från meterologen och ser varningen. Gul varning för skyfall med stor risk för åska. Men prognosen säger fortfarande noll i regn.

Varning för skyfall.

Jag frågar, behöver vi väderprognoser? För när jag åkte till jobbet så tänkte jag att jag inte behövde regnkläder och gummistövlar. Men när dagen slutar på jobbet så behöver jag full mundering för att inte bli sjöblöt. Det var inget skyfall men kraftig regn med ett kort åskbesök.

Det hoppar högt om regnet.

Igår valde jag att åka hem och inte tvätta bilen och städa insidan när regnet var som värst. Igår hade jag ett pass med en bil där ingen skulle ha den förrän dagen efter. Jag kunde alltså välja att sitta hemma på arbetstid för att senare när jag egentligen slutat åka och rengöra bilen. Då slapp jag regnet men chansade inte utan tog full mundering för eventuellt skyfall. Det blev inget skyfall. Behöver vi prognoser för vädret?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag vann

Jag har vunnit många gånger i mitt liv. Dock inte så ofta i lottdragningar. Jag kan komma ihåg två gånger innan denna gången. Jag är ändå snart femtio år, jag har inte så mycket tur i spel helt enkelt. Denna gången vann jag! Tävlingen var på Instagram där LeCreuset hade en utmaning med att dela och så vidare.

En anledning till att jag inte vinner idag är att jag brukar inte delta så ofta i sådana saker på sociala medier. Just för att jag nästan aldrig vinner. Jag prenumererar på lotter för Miljonlotteriet. Jag betalar mer än jag vinner kan jag lugnt avslöja. Dock så köper jag de lotterna mer för att överskottet går till bra saker. Det gör alltså inte så mycket att jag inte vinner.

Anledningen till att jag var med i denna tävlingen var att jag mycket gärna skulle vilja vinna. När maken och jag träffades så introducerade han mig för Tour de France. Sedan har det hängt i och vi cyklar båda. Vinsten var en kokbok med recept för cyklister i touren. Jag är så glad för att jag vann. Igår kom den på posten.

Paketet.

Maken var så nyfiken när han skulle iväg och handla. För på trappan stod paketet. Då avslöjade jag att jag vunnit en sak. Men inte vad, jag meddelade dock att det inte var någon gryta. Han kunde nästan inte att åka och handla. Till slut fick hans logik fäste och han satte sig i bilen utan att öppna paketet.

Jag öppnade inte heller. Det gick ganska fort när han kom hem att paketet var öppnat och han kom glatt med vinsten och visade den för mig. Jag tror han var lite gladare än mig. Jag vet inte om han är glad av samma anledningar som mig. För jag är glad för kokboken kommer alltid påminna mig om makens och min period före vi var ett par. Tiden när allt var osäkert om oss. Det killar i magen när jag tänker på den tiden.

Vinsten!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det har varit kallt så länge att jag längtar efter snö

Jag älskar att vi haft värme i två dagar och sol igår. Men det har varit kallt så länge att hösten har trängt sig in o kroppen och nu längtar jag efter snö. Jag längtar efter att få göra mitt snölandskap till snögubbarna och mina luvnissar.

Varje dag (eller nästan) så kollar jag om det finns någon ny snögubbe att köpa begagnad. Jag tänker ut hur jag kan göra och bygga. Samtidigt vet jag att inget kommer bli som jag tänkt. För jag har så mycket grejer som jag köpte i slutet på säsongen som aldrig använts. Allt det har jag ingen koll på. Mina tankar har alltså inte med alla grejer som jag kan bygga med.

I stora drag kommer det bli som tankarna går. Som att bokhyllan kommer täckas med vitt tyg. Eller att bordet ska ställas upp bredvid och täckas med ”snö”. Det som inte är lätt att tänka ut är backar som ska göras, har snögubbar som åker släde eller snöring, eller husen som ska ha belysning.

Jag får dock vänta lite till. Minst till slutet på oktober. Helst i november. Undrar om jag fixar det. Nu ska jag njuta av värmen lite till. Kanske jag tinar upp tillräckligt för att inte börja plocka fram snögubbarna i september. Jag har massor av härlig blommor i trädgården.

Underbara dahlior!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Värme! Njutit i massor.

Äntligen kom lite värme. Igår hade vi faktiskt över tjugotvå grader här. Det var ingen sol men ljumma vindar. Jag hängde tvätten ute och den torkade. Jag var i trädgården och pysslade och njöt så det nästan gjorde ont. Jag låg på altanen och tog in värmen. Jag kan inte säga det nog hur underbart det var. Maken grillade mitt på dagen och som han har längtat efter det. Igen, helt underbart.

Dessutom så dök minstingen upp och behövde låna lite verktyg. Det resulterade i att han och hans pappa kom och åt tillsammans med oss, UTE. Alltså det var så skönt. Jag kommer leva på detta länge. Som vi sa där vi satt ute, man är nöjd bara det inte regnar. Till och med maken njöt av att faktiskt svettas när han grillade.

Jag jobbade på kvällen. Vilket också är mycket lättare när det är varmt ute. Jag jobbar kväll många kvällar till och det ska bli varmt hela veckan. Nästan så man inte kan förstå det. Maken planerar för vad som ska grillas hela veckan. Jag planerar för att göra sista delen av behandlingen på lilla altanen. Det får inte regna då. Nu ska det gå. Så härligt livet kan vara.

Så mycket fina blommor i trädgården nu.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Kräfttider

Ännu ett år har gått och det är tiden för kräftor är här. Jag älskar kräftor. Maken är inte lika förtjust i kräftor. Han äter hellre räkor. Att koka kräftor till mig själv är inte aktuellt. Även om jag äter många kräftor så är det liksom inte kul att koka till mig själv. Sedan är det också det att kräftor hör ihop med mamma. Jag saknar henne så vansinnigt mycket.

Så många gånger som vi ätit kräftor hemma hos mamma. Nästan varje år egentligen. Mammas kokta kräftor, de bästa i hela världen. Jag har mammas recept och jag har kokat kräftor med mamma massor av gånger. Men det kommer aldrig vara detsamma. Med eller utan kräftor kokta efter mammas recept.

Mammas syskon har alltid haft ett kräftkalas tillsammans. Också kallat, skaberaset. Där är alla kusiner också inbjudna och många gånger så har många av oss kunnat. Men att hitta datum som alla kan är svårt. Särkilt när det är fyra syskon med barn som ska kunna. Om det var någon gång vi inte kunde så såg mamma alltid till att vi hade egen kräftskiva med hennes kräftor. Om det hade behövts så hade hon haft tre olika skivor för oss syskon.

Vi har alltid umgåtts kring mat. Påsken var nog mammas favorit eftersom ofta kunde vi samlas många då. Julen är ju min favorit men det är svårare att få ihop familjen då. Mamma gillade julen också. Familj och mat så var mamma glad. Kräftorna var också speciella för hon visste hur mycket vi alla älskade just hennes kräftor.

Som du förstår så är det alltså inte riktigt ett alternativ att köpa färdigkokta kräftor. Jag älskar kräftor men har ärvt mammas del av att familjen är minst lika viktig som kräftorna. Det är likson inte samma sak att bara äta kräftor. Jag saknar mamma och mammas kräftskiva.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Pussel och nästan gott fel

Igår blev det en dag med massor av mys, utflykt, god mat, fika och pussel. Det började med utflykten. Den gick till en antikaffär ute i öle böle skogen. En mycket trevlig utflykt. Minstingen var med och det kanske fanns en skänk som var något att ha. Det var målet med utflykten. Det blev dock ingen skänk men utflykten gav ändå frukt. Mest till minstingen i form av inköp, mest till mig i from att sällskapet och myset.

Vi hade hela dagen tillsammans. Vi fortsatte myset hemma med att lägga pussel. Vi fick dock inte titta på bilden för att lägga det. Utan gissa oss fram genom formen på bitar och färgerna. Det tog några timmar och var väldigt rogivande. Det var ljust ute när vi började. Det var mindre ljust ute när vi var klara.

Tycker det är så kul med de djurformade bitarna.
Färdiga resultatet.

Till middag gjorde maken torskrygg med pepparrotssås och potatis med ärtor till det. Det var sååååååååå gott. Fisk är mycket gott. Vi fikade också på dagen, självklart med både bullar och biskvier som är nygjorda. Men det som vi avslutade med var en film och godis till det. Godiset var felet. Jag köpte (trodde jag) skumdöskallar hallon/lakrits. Som faktiskt är en godis jag tycker om. Det var felaktiga godisar som såldes för ett mycket bra pris på matsmart. Där kan man göra bra fynd ibland.

Dock så fick jag inte skum utan gelé. Som jag tycker är okej men inte goda som skum. Om man inte tycker det är goda godisar så kan över fyra kilo vara lite mycket. Man kunde bara köpa en låda som då var på nästan fyra och ett halvt kilo. Eftersom jag inte fick vad jag köpt så fick jag pengarna tillbaka men behålla godisarna. Nu står jag här med massor av gelédöskallar som kommer ta lång tid att äta upp.

Min skål med döskallar

Som tur är så kunde minstingen hjälpa mig med några. De som var fel och inte hade någon lakrits tog han. Inte så många sådana tyvärr. Det märktes inte i skålen att det var mindre i.

Minstingens döskallar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.