Kategori: Allmänt

Jag har varit anställd många gånger i livet. Men mest har jag varit egen företagare. En av anledningarna är friheten. Friheten att bestämma själv. Jag har också så mycket olika saker som jag tycker om att göra. Att då vara egen går att kombinera med att vara anställd på deltid. Jag har sett båda sidor och jag vet hur reglerna fungerar.

Reglerna är en av anledningarna till att jag aldrig haft som mål att bli ett stort företag med en massa anställda. Det är väldigt mycket kostnader med att ha anställda. Sådant som andra inte tänker på. Det är en del. Den viktigaste delen är inte det, utan ansvaret. Att jag har ansvar för mig själv att jag klarar mig, det är lätt. Men att ha det för andra är en helt annan sak.

Om något händer på jobbet så är det arbetsgivarens ansvar att se till att det finns försäkringar för den anställde. Vid sjukskrivning är det arbetsgivaren som ska se till att den sjukskrivna ska kunna komma tillbaka till jobbet. Ansvaret är enormt stort när det gäller någon annan än en själv.

Sedan har vi alla regler kring när du väl har anställt någon. Om personen fungerar och utför alla uppgifter helt rätt så finns inga problem. Problemet kommer när personen inte kan göra sina uppgifter korrekt eller om den dyker upp när den vill. Då kan du inte bara säga upp personen och hitta någon som kan. (Jag räknar inte in prövotiden på 6 månader. Den kan vara för kort för att kunna utröna att allt fungerar.)

Jag är ingen förespråkare för att anställda inte ska ha regler som hjälper dem. Jag menar bara att det finns sådana som mig som väljer bort det på grund av att reglerna är för många och ansvaret för stort.

Jag har mängder av människor som jag kan ge som exempel på att det är på fel plats. (Jag tror att det finns en rätt plats för alla.) Många som är på fel plats kanske inte vågar sluta för att hitta den rätta platsen. För den anställde måste överleva som alla andra och att vara anställd ger lön. Då finns det personer som är kvar bara för att de får lön. Det anser jag inte är rätt anledning till att gå till jobbet.

Det är kanske den största anledningen till att jag inte är anställd utan egen företagare. Även om jag haft vissa anställningar i livet. Jag gör saker som jag gillar. Jag kan alltid bestämma själv vad jag gör så jag alltid gillar det jag gör. Att vara anställd innebär att du ska göra något för någon annan. Ibland så blir det ändå rätt och man gillar vad man gör. (Fast det är för någon annan.) Jag önskar att alla hade orken och möjligheten att hitta helt rätt. Har du hittat rätt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är många saker i livet som är osäkert. Det är särskilt många saker när man är autistisk. Att inte veta hur vädret kommer bli är jobbigt för de flesta. Vädret spelar ofta inte så stor roll för någon som är autistisk. Om det regnar så regnar det. Man torkar när man kommer in. Det är olika saker som är osäkra och som påverkar oss alltså.

Något man alltid kan lita på, det är april. April och vädret i april. Det finns inget så säkert som att det börjar snöa i april. Alltid kommer det snö i april. Alltid kommer det så mycket att det ligger vitt och blir halt på vägarna. Alltid. (Ofta har då också många bytt till sommardäck.)

Så här såg det ut hos oss i förrgår. Igår fanns det inte en gnutta kvar. Och det är precis lika tillförlitligt som att snön kommer i april. Att den är borta dagen efter. Idag är det lovat snö igen. Som sagt, en sak man kan lita på är april. Nu ser jag fram emot att april ska ta slut. För jag vet inte om jag är så glad i att man alltid kan lita på april för tillfället.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag vet att det är bra att tänja på gränserna. Jag vet också vart mina gränser går. Ibland tänjer man lite för mycket. Ibland så prickar man rätt. Allt blir bra och givande men kroppen säger stanna och vila, när jag är hemma. Då har man tänjt tillräckligt och inte för mycket.

Om det varit för mycket så hade det blivit att kroppen sagt stanna och vila innan resan var slut. Denna gången kom jag hem och kroppen talade om att nu är det paus som gäller. Vilken tur att jag då har hela dagen på mig att vila och göra ingenting.

Jag kan tänka på det roliga jag gjort. Som att pyssla och göra fina julkulor till granen eller fönstret. För dig som inte tror på att det är jag som gjort mästerverken så har jag bildbevis på att det är jag. Eftersom det är mästerverk så borde jag inte kalla det pyssel utan konstnärligt arbete. Jag har så himla glad att jag fick möjligheten.

Jag pysslar mer än min vän. Hon skapar verkligen. Eller vad säger du om denna?

Den är verkligen så fin. Jag älskar bubblorna i glaset. Den blir så levande. Eller vad säger du om denna?

Så coolt att någon kan göra detta i glas. Verkligen fantastiskt fint. En sådan med en trollslända skulle jag kunna tänka mig i en annan färg. Ståendes i fönstret på ställning så. Helt fantastik. En mycket härlig kväll tillsammans i skapar(pyssel)hörnan.

På vägen hem därifrån så åkte jag förbi min Gudmor. Det kanske blir mer om den träffen en annan dag. Det var dock mycket fint och jag är glad att jag tog mig tiden. Sista gången vi sågs var när vi tog avsked från mamma i kyrkan. Snart ett år.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Halleluja ropar jag inte ännu. Men hoppet ökar markant. Efter ett fyra timmar långt möte så tar nu Ryssland och minskar på trupperna i Kiev. Tänk om det faktiskt blir så att de hittar en plan som alla blir nöjda med? Även om det inte är som man tänkt från början så innebär det att kriget är slut. Läs mer här om du inte sett det innan: https://www.expressen.se

Alla människor som är på flykt skulle då kunna ta sig hem igen. Hem för att bygga upp sin stad och land igen. Alltså hur fint vore det inte om det är så det blir väldigt snart. Jag kan inte förstå rädslan och smärtan över att behöva fly från sitt hem och land. Att inte få med sig alla minnen och annat extra viktigt. Man tar det man kan bära och drar. Fruktansvärt.

Nu ökar hoppet om att dessa människor ska snart kunna ta sig hem igen. Vilket jag gissar alla verkligen vill. Jag har för mig att det är över tio miljoner människor på flykt från Ukraina. 10 MILJONER. Helt absurt att det har behövt ske. Många av dessa har dessutom sin partner, pappa där hemma som inte fått fly. Alla män från 18 till 60 år måste vara kvar och strida om det behövs. Hemskt.

Nu ökar hoppet. Hoppet om fred och att det kan bli återförening mellan alla familjer som har tvingats att splittras. Idag är jag lite lättare i hjärtat. Idag håller jag tummarna för att det inte är som vissa tror, taktik från Putins sida. Att han vinner tid för att få sin logistik iordning. Hoppet finns och är större.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi har utökat familjen med en bil i företaget. En bil som vi faktiskt kan köra grejer med. En bil som innebär att man inte behöver skydda hela inredningen när man ska köra plantor eller ris och skräp. Vi har köpt en Ford Transit Custom. Den mellan stora varianten av transportbil.

Den har också dragkrok så är det mycket som ska köras är det bara att koppla på och vändorna minskar och därmed klimatavtrycket. Jag har försökt att hitta en gasbil som går att köra på biogas. Det svåra med det är att finns inte så många. Samt de som finns är antingen för små eller så får de inte ha dragkrok. Eller den viktigaste punkten, de som skulle passa, säljs innan vi ens hinner reagera. Nästan samma med alla transportbilar oavsett drivmedel för tillfället.

Det är flera gånger som vi ringt och försökt att få kolla på en intressant bil för oss, som då varit såld. Det är inte så lätt av olika anledningar. Den första är pandemin. Den har gjort det svårare att få tag på delar till att göra nya bilar. Den andra är kriget, som gjort det omöjligt för vissa bilmärken att leverera nya bilar. Viss produktion är i Ukraina. Sist tillkommer bonus-malus-systemet. Alla dessa delar har gjort att många letar efter begagnade bilar. Vilket resulterar i att det finns färre att få tag på.

Vårt letande är nu över. Vi har hittat en bil för rimliga summor med alla våra behov uppfyllda. Den kommer bli ett perfekt komplement till cykeln. När man måste köra större saker. Som att hämta bränsle till traktorn. Det är inte så kul att köra inne i en personbil. Vi är glada och nöjda. Nu ska vi bara lösa när vi ska hämta den.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ännu en gång ska vi lämna tillbaka en timma. Jag far illa av att tappa denna timman. Många andra far illa av att tappa denna timman. Veckan efter tidsomställning så ökar akuta fall av hjärt- och kärlsjukdomar samt hjärnblödningar. Det spelar dessutom ingen roll om man tappar eller vinner en timma. Vår hälsa påverkas oavsett negativt av tidsomställningen.

Inte bara vår hälsa. Djuren som är tamdjur far illa också. All boskap, hästar och andra som vi har hand om, som påverkas av vår tidsanpassning, de far illa. EU beslutade att vi skulle sluta med tidsomställning. Dock blev beslutet ganska ogenomtänkt och drogs tillbaka. Annars hade sista ändringen gjorts i höstas.

Beslutet var nämligen, att alla ändrade till sommartid förra våren och sedan fick alla själva besluta om de skulle ändra tillbaka till normaltid eller inte på hösten. Någon gång efter beslutet så insåg någon att det kan bli ganska problematisk om det skiljer en timma mellan alla grannländerna. Det blir svårare att samarbeta över gränserna då. Då tog man tillbaka beslutet och sa att man skulle försöka hitta en tid som alla kom överens om. Det verkar som att alla vill ta bort det, men alla vill olika vad som ska väljas. Kan bli långdraget alltså.

Problemet för alla som inte bestämmer kvarstår. Alla som inte bestämmer får finna sig i att hälsan försämras och livet blir svårare en vecka på våren och en på hösten. På hösten när man får tillbaka sin timma går lättare tycker jag. Min äldsta son tycker nog det också. Mest eftersom hans dygn har närmare 26 timmar medan vårt bara har 24 timmar.

Jag håller tummarna för att någon smart ser till att sluta med detta vansinne. Vad tycker du? Föredrar du att ha sommartid eller normaltid? Tycker du om tidsomställningen? Om ja, vad är fördelarna?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Varför behandlas alkoholen som att den bara är ett rosa skimmer? Hur kommer det sig att ingen tar sig ut ur den rosa bubblan som är runt alkoholen? Jag förstår inte hur det kan få fortsätta och fortsätta?

Vet du hur många som dör i trafiken varje år? Det är under 200 personer. Eller förra året var det under två hundra. 192 stycken dog i trafiken. Denna siffran har minskat och minskat. Vi försöker dessutom att fortsätta att minska den siffran. I Sverige har vi en Nollvision. En vision om att ingen ska dö i trafiken.

Vissa av dessa som dör har druckit alkohol och de kan dessutom orsaka andras död. Det skrivs det litegrann om. Men alla tänker att det gäller inte mig. Jag är inte en missbrukare eller en som har ett riskfyllt drickande, som kör när jag druckit. Precis som alla tänker att jag kommer aldrig få cancer. Eller jag kommer inte krocka. Eller jag är inte den som blir rånad.

Jag kan avslöja att köra dagen efter när man tror att man är nykter är en väldigt vanlig orsak till rattonykterhet. Så du har fel när du tänker att det händer aldrig mig om du kör bil dagen efter du druckit. Även om du alltså aldrig skulle köra när du druckit. Fast det var egentligen inte det som retar mig med alkoholens rosa bubbla.

De flesta vet att vi har Nollvision i Sverige. Det de flesta inte vet är att det dör cirka 1200 personer varje år av alkoholens skador. Som cancer. 1200 personer. varför är det ingen vision om att det ska vara noll döda av alkoholens skador? I allmänhet, inte bara i trafiken. Hur kommer det sig att bubblan kan vara så kraftig att ingen kan sticka hål på den? Hur kommer det sig att människor tycker det är helt okej att 1200 personer dör varje år av alkohol? När man uppenbarligen inte tycker det är okej att 200 personer dör i trafiken. Jag förstår det inte?

Alkoholen dödar. Det spelar ingen roll vilken alkohol. Om vi dessutom ska se till alla relaterade skador så blir det så mycket större. Misshandelsfall, självskador och jag kan fortsätta. Alla familjer som förstörs och alla barn som far illa. Jag kan fortsätta. Sedan tillkommer alla kostnader. Under pandemin så har det sparats massor av pengar på att polisen inte behövt rycka ut på krogslagsmål. 250 000 kr för varje misshandel. En kvarts miljon på ett bråk som startats av alkohol, sparade. Jag kan fortsätta.

Jag förstår inte hur bubblan kan fortsätta? Gör du? Du får gärna berätta hur du tänker och vad du vet och kan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vill du läsa mer om alkohol och cancer så kan du göra det i Accent som du hittar här: https://accentmagasin.se

Här har du alkoholindex: https://www.folkhalsomyndigheten.se

Är det inte lite otäckt, en ryss som inte är helt normal, har lyckats få resten av världen att bli påverkade på ett eller annat sätt. Jag är påverkad av hur Putin styr och ställer i Ryssland. Jag försöker dock att tänka logiskt. Att jag inte ska göra saker som blir negativa för andra.

Putin gör saker för att öka sin egen makt. Vilket innebär att andra försöker motverka det. Frågan är om det är logiskt att man stöter bort allt som har med Ryssland att göra? Är det rimligt att barn från Ryssland, som bor i Sverige, blir mobbade för att presidenten i Ryssland är en galning?

Är det rimligt att restauranger i Sverige som serverar ryskt klingade mat ska behöva gå i konkurs för att ingen går dit längre? Om man inte bor i Ryssland utan i Sverige men ändå blir utsatt för att en person är dum, är inte det att ta i?

Det senaste jag läste var att Kefir ska sluta att säljas. För att det är är ett motiv av Vasilijkatedralen på förpackningen. Att det påminner för mycket om Ryssland. Det påverkar dock ingen från Ryssland. Så egentligen spelar det ingen roll. Kefir är svenskt som produceras i Sverige av svenska produkter. Den ska komma tillbaka på marknaden när de gjort om förpackningen utan katedralen på.

Det jag ifrågasätter är om det är logiskt? Agerar vi logiskt, när en person agerar helt ologiskt? Jag undrar hur vi ska kunna visa alla mer kärlek? Hur ska vi kunna komma överens och göra vad som är bäst för varandra? Vad tycker du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon igen.

Trots att kriget är i mina tankar väldigt mycket så försöker jag att njuta av det lilla. Som solen och värmen vi har just nu. När man kan sitta lite i lä och ändå inte ha ytterjackan på. Det är skönt. Isen ligger kvar i kanten som ett minne av vintern men solen vinner och våren är på ingång.

Just nu behöver jag solen lite mer. För att bli påmind om att allt är inte nattsvart och bedrövelse. Alla som är i kriget har en mardröm som säkerligen är nattsvart. Och jag lider med alla som är där. Det hjälper dock ingen att jag också går under. Då behövs solen som visar att det finns hopp och vi alla behöver kämpa.

Även om man inte har möjlighet att vara ute i solen så kan man försöka få den in genom fönstren. Dra bort gardiner och om möjligt (vilket det var för mig) gå ut på terassen med en alldeles underbar utsikt och guldkanten med solens värmande strålar. Snart är det vår på riktigt. Snart. Håll ut. Hoppet lever.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.