Kategori: Allmänt

#Metoo den tror jag alla har hört talas. Hashtaggen som började att en kvinna la ut att det hade hänt henne också. Sedan fortsatte det med massor av kvinnor som använde #metoo för att de hade upplevt sexuella övergrepp eller våldtäkt. Det blev jättestort och sedan försvann det.

Allt handlar om makt. Mannens makt över kvinnan genom sex. Eller mannens makt för att ta sex. För många män verkar sex bara vara något som ger lust. Något som inte är en kärleksförklaring. Det är ett maktmedel. Som tydligen Ingmar Bergman har skrivit i någon självbiografisk bok: Jag slog henne med stolen så den gick sönder. Hon föll till golvet och då penetrerade jag henne. Det kanske inte är ordagrannt men det spelar ingen roll. Händelsen är densamma. Han våldtog henne på golvet efter han har slagit henne med en stol.

Makten kanske är det som är upphetsande för det är ingen kärleksförklaring att först slå en stol i huvudet för att sedan ha sex. I #metoo så kom styrkan från många kvinnor att anmäla Jean-Claude Arnault. Kulturprofilen som skröt om hur stor hans makt var att han kunde tysta allt. Han blev dömd för två våldtäkter. Jag tror det var 18 kvinnor som anmäld. Han blev dömd för två. Dessa våldtäkter gav en dom på 2,5 år. Ett skämt.

Han är snart fri med andra ord. Ett ännu större skämt är Nytorgsmannen som blev dömd till fem år mot 19 målsägande. Han får alltså dubbla tiden mot Arnaults två målsägande. Vilket skämt. Allt är bevisat men det blir ändå bara fem år. Och så undrar man varför kvinnor inte anmäler.

Hur är det egentligen med makten och sex? Är det bara förövaren som utövar makt eller är det även andra män som anser att sex är inte ett så stort brott? För om en kvinna anmäler och det inte blir något åtal, vem är det då som blir dömd? Kvinnan. Hon blir dömd i allas ögon att hon ljugit. För om hon inte ljugit så skulle det ju gått till åtal. Att det är ord mot ord och inte går att bevisa, det spelar ingen roll. Kvinnan har ljugit. Inte mannnen som nekar, utan kvinnan som anmälde.

Det gör ont i varje cell i kroppen när jag tänker på hur sex används som maktmedel. Hur det används bara för mäns egna lust. Sex ska vara och är en kärleksakt. En akt som två personer delar och samtycker till. Även om du är i ett förhållande så behövs samtycke. Samtycke till att ha en kärleksstund. En stund där två delar den tillsammans.

Jag hoppas att vi kommer längre snabbare. Jag hoppas att det finns en dag där sex inte används som ett maktverktyg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu kom den. Snön. Faktiskt precis som lovat. Meteorologerna har lovat en tid att det ska komma snö på onsdag den 1 december. De lovade att det skulle komma på eftermiddagen och det skulle börja stillsamt och tillta under natten. På kvällen skulle det också börja blåsa. Allt har stämt hittills. Idag har de lovat att det ska snöa fram till förmiddagen och sedan ska det avta och vara upphåll till lördag. Det återstår att se om det kommer stämma.

Nu för tiden så är jag ju fastighetsskötare. Det innebär också en del snöplogning när det kommer snö. När det kommer mycket snö och det inte slutar så är det bara ploga på som gäller. Man kan ju inte börja precis när snön kommer. Det måste lägga sig lite innan man kan ge sig på det.

Jag manövrerade traktorn och plogen ganska bra om jag får säga det själv. I slutet av passet så hade jag inne knixen väldigt bra. De platser som jag trodde skulle vara svåra visade sig vara de enkla ställena. Den svåraste är nog gångbanan mellan husen. Den är för smal och omärkt så gräset tar stryk (kanske också plogen) och det är svårt att veta att man åker rätt.

När jag körde traktorn så hjälpte maken med att skotta ingångarna. Det är bra att vara teamwork. Minstingen gjorde också middagen igår så det var bara snöskottning på agendan. Det som inte var med på agendan var att batteriet skulle ta slut på traktorn. Jag skulle sätta på snökedjor och stängde av den och förberedde kedjorna. Sedan när jag skulle starta den igen så var den död.

Den tyckte inte om att ha saftblandare, lampan bakåt, värme i kupen, och helljus framåt på samtidigt. Den gav upp. Så det blev till att kalla in en lastbilsmontör med ett batteri som kunde hjälpa oss att få igen den igen. Då passade jag också på att få hjälp med kedjorna. Det är tur att man känner olika slags människor. Som dessutom erbjuder sig hjälp när det behövs.

Snön yrde och traktorn stod vägen för allt och alla när den var död. Som tur var yrde snön så mycket att folk höll sig inne. Tur i oturen alltså. Efter vi fått igen den igen så stängdes inte traktorn av mer kan jag säga. Det var minmalt med belysning igång. Bakåt och framåt. Inget helljus och ingen saftblandare. Lite mindre värme i kupén. Förhoppningsvis går den igång utan hjälp av startkablar idag. Jag fick låna kvar batteriet om det skulle behövas. Men det kommer inte, det bestämmer jag.

Hemma är det inte lika mycket att skotta. Men det finns heller ingen traktor att ploga med. Det är rent och fint hemma också även utan traktor. Eller det var det igår. Natten har fortsatt att snöa så det blir till att skotta snart igen. Jag älskar snö. Det bästa är om det kommer mycket på en gång och sedan låter bli och bara är minusgrader. Det är så vackert. Och då behöver man inte skotta så mycket. Då är snön som bäst.

Ta hand om dig. Kör försiktigt om du måste det i snövädret. Vi hörs imorgon.

Den frågan får man som barn ofta. Man ställer den till sig själv ofta när man är liten. Vad man ska bli när man blir stor? Ja, jag är stor nu men frågan kvarstår, vad ska jag bli när jag blir stor?

Jag har gjort många saker i mitt liv. Jag har aldrig haft några begränsningar, förutom en del tvivel på vägen. Jag har alltid trott på mig själv i slutändan. Om jag velat något så har jag sett till att uppnå det eller göra mitt bästa för att uppnå det. När jag var liten så sa min syster till mig att jag borde fundera på att bli flygledare. Då när det var aktuellt att välja spår i livet. Jag gick på gymnasiet och då är tankarna väldigt mycket med fokus på, vad ska jag bli när jag är stor. Flygledare lät toppen.

Jag blev aldrig flygledare. Men jag gjorde allt jag kunde för att försöka bli det. Jag föll på testerna. Det är ganska många tester innan man kommer in på den betalade utbildningen. Det är ett tufft jobb och du måste ha alla delarna. Den delen jag saknar är tredimensionellt seende. Jag har svårt att tänka i 3D. Vilket kan vara bra att kunna när man ska tänka på stora flygplan som små prickar på radarn.

Det är svårt att bli kortare. Det är svårt att bli längre. Det är saker som faktiskt inte går att påverka. Kanske hade jag kunnat träna upp ett 3D-seende men jag var nöjd med att jag kommit så långt att jag kom in på testerna. Alla gör inte det. Grejen är att man vet aldrig vad man ska bli när man är stor. Saker och ting förändras. Frågan är bara hur man hanterar det.

Vissa kanske hittar sin väg av en slump och stannar där. Vissa kanske hittar sin väg av slump massor av gånger och där passar jag in. Det är så många saker som jag skulle göra bra och som jag skulle gilla att göra som lett mig till att prova många vägar. En del vägar har jag valt för att jag varit tvungen. Vissa vägar för att jag velat. Men alla vägar har varit bra.

Just nu är jag vid ett vägskäl. Jag har varit sjukskriven så långe, alldeles för länge enligt mig och jag måste göra något. Jag jobbar halvtid. Jag vill jobba heltid. Jag vill göra skillnad, för mig och för andra. Jag vill använda min fulla potential. Där kommer problemet och vägskälet.

Jag trivs jättebra med att vara fastighetsskötare. Jag gör det bra. Även om jag får lära mig på vägen. (Igår fick jag på plogen och jag tror att allt är rätt kopplat). Jag skulle inte i nuläget kunna jobba heltid med det. Jag skulle inte kunna jobba heltid med något känns det som just nu. Vägskälet. Vad kan jag göra som är heltid? Vad kan jag kombinera med fastighetsskötar-delen som ger heltid?

Vad ska jag bli när jag är stor?

Det är många som skolar om sig i vuxen ålder. Den vägen kan jag inte gå. Inte just nu. Det finns många vägar att välja på. Det blir färre med begränsningar. Och begränsningarna gör mig frustrerad. Jag vet att jag kan så mycket mer. Jag vet att konsensus inte är konsekvensen. Men ibland så säger jag att konsensus är kosekvensen. Det gör mig frustrerad. Att konsekvensen är begränsningen, att begränsningen är konsekvensen.

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Kanske är jag större då.

Hur ska man vet om alla normer? Vi har så många osagda regler som alla bara lever efter. Utan att ifrågasätta alls. Samhället är byggt av en massa normer. Som att vi ska gifta oss och skaffa barn. Det är en stark norm. Allt förutsatt att du är heterosexuell. Du ska dricka alkohol. Lagom mycket. Du ska ha 2,2 barn. Du ska bo i hus. I en pittoreskt stad gärna. Du ska träna. Igen lagom mycket.

En annan är att man använder inte cykelhjälm eller skydd, för då är du en tönt. Det är lag på att använda cykelhjälm när du är under femton år. Alltså en riktig regel, ändå finns en norm att du inte ska använda hjälm när du cyklar. Jag ser sällan barn använda hjälm. Jag blir glad när jag ser det, vilket innebär att det är färre än som inte har.

Vi ska också vara morgonmänniskor. Det är fult att inte stiga upp tidigt på morgonen. Du ska också helst orka hålla på till sent på kvällen det behövs. Med skillnaden att då är det okej att gäspa. På morgonen är det inte okej att gäspa. Det spelar ingen roll om du arbetar på natten. Det är ett undantag. Om du är nattsköterska så är det ett undantag. Det är, hur orkar du? Jag skulle aldrig klara det. Det är inte fint att jobba på natten, det är ett undantag som accepteras.

Vissa saker kan tas för givna. Som att det är heterosexuella som skaffar barn. Jag kan förstå hur normen har blivit. Frågan är om det gör det okej? Hur många normer vet du om att du följer? hur många normer vet du att du går emot? Jag går emot alkoholnormen. Jag försöker att gå emot andra normer också. Det är dock svårt. Saker som jag tycker är självklara som jag nu börjar ifrågasätta. Det är ett steg i rätt riktning.

Att sova på morgonen har alltid varit skönt för mig. Jag har heller aldrig varit tyst om det. Men jag har fått kommentarer. När jag var liten och hade sovmorgon på helgen så kunde morfar komma med pikar om att det inte var sovtid. Jag har blivit påmind om det ganska många gånger senaste tiden, om hur självklart det är att man ska stiga upp på morgonen. Och morfars pikar sitter än. Och av trots så kunde jag tala om för honom att jag haft ytterligare en sovmorgon.

Vi måste låta våra unga trotsa oss som är äldre. Vi vet inte allt och framför allt, vi är inkörda i gamla ibland avdankade normer. Normer som i många fall inte är aktuella längre. För normer går att ändra. Om någon bara ifrågasätter och vågar trotsa.

Vilka normer vet du om?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det var precis vad gårdagen var. Det blev några timmars jobb. Det fanns inte mer att ge och då är det ju tur att det inte snöat på riktigt än samt att jag har maken som kan skotta om det behövs. Igår var det ingen riktig snö. Det var bara kallt under natten och det blev vitt på backen. Tur att sanden redan var framställd i alla portar. Maken behövde inte hoppa in och skotta när jag inte kunde.

Däremot så har maken fått upp våra fönsterbrädor i helgen. Jag är mycket glad för detta och på min långsamma måndag kunde jag få upp lite blommor på brädorna. Så kan de stora blommorna stå på piedestalerna. Hur jag längtar till helgen när jag ska fylla på med tomtar överallt.

Nu när fönsterbrädorna är uppe så kan jag inte bestämma mig för om bordslampan ska vara i gästrummet också. Eller bara stjärnan nu och när advent är även så flyttar bordslampan dit. Jag har satt på en dimmer på bordslampan nu så den lyser inte så starkt. Vad tycker du? Jag har flera krokar i taket så jag skulle kunna flytta den hängande till ena sidan och ha den stående på andra sidan.

Det som är skönt med långsamma dagar är att man kan låta saker och ting vara för att låta det sjunka in lite. Jag har ingen brådska. För den delen så kanske tomtarna eller snögubbarna behöver platsen så då är problemet automatiskt löst. Nu står den den och vi får se hur länge.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har den senaste tiden insett att jul är väldigt allvarliga saker. Det finns många rätt och ännu fler fel. Rätten ska göras och felen undvikas. Jag älskar julen. Grejen är att jag bryr mig inte så mycket om andra. Om jag får älska julen och göra som jag vill så är jag glad. Jag tycker det är fint och ökar julstämning när alla andra också pyntar och julmusiken spelar i varenda högtalare som bara finns. Men jag säger inte hur eller vad någon annan ska göra, så länge ingen hindra mig.

Det jag säger är att jag tar gärna fram julen tidigt, men jag plockar också bort den tidigt. Tiden innan är bäst. Sedan finns det sådana som tycker att det är fel. Att man kan inte ta fram julen på fel datum och absolut inte advent. Advent ska fram lördagen före advent kl 18.00. Ljus på utsidan kan få finnas men absolut inte färgade lampor.

Hur ser det ut egentligen? Jag har läst om personer som gärna börjar med Novent. Alltså alla som längtar så mycket efter jul att de börjar med advents-grejer redan i November och då blir det Novent. En smygstart på julen. Där är jag inte än. Även om jag i år har fått fram adventsstjärnorna lite tidigt. Men i år är längtan också stor. Så nästa helg blir det allt julpynt fram. Inte granen men alla tomtar och snögubbar. Annars brukar jag har lite advent först och sedan julpynt.

Det finns personer som tycker att advent och dessa regler är viktigare än julpyntet. Så länge granen inte kommer fram före den 23 januari så får julpynt komma fram före adventspynt. Men adventsljusstakar är alltid första adventshelgen. Och då granen 23 december. Allt annat är lite sisådär med.

Jag tycker detta är mycket spännande med alla regler som finns men som ingen verkar följa alla tillsammans. Utan alla har lite olika varianter på regler. Någon har att det är första december som allt julpynt kommer fram. Det finns ju också personer, även om jag har svårt att tro det, som aldrig tar fram julpynt. Som helst skulle vilja skippa hela julen. Den bästa tiden på hela året och någon vill skippa den. Ja, mycket ska man vara med om.

Jag förstår julgranen den 23 december. Nu finns en massa plastgranar som inte fanns förr. Om den skulle överleva till 13 januari så var det smart att inte ta in den innan den 23 december. Jag förstår, men då missar man ju det mysiga med att julklappshögen ökar under granen. Eller att högen är statisk men ändå är där som man kan sukta efter innan julafton. Utan paketen så har man ju inget att gå på.

När jag var liten så pyntade vi alltid granen dagen före julafton tillsammans. Jättemysigt. Men nu så pyntar vi granen tidigare (ofta, inte alltid), också tillsammans. Det är lika mysigt och man får se den där högen under granen.

Hur gör du och din familj? Hur allvarligt är det med att hålla reglerna? Framför allt hur viktigt är det att andra gör som dina regler?

Ta hand om dig. Nu är julen nära. Vi hörs imorgon.

Maken tror ofta att han ska dö. Han kan ha ångest över den minsta lilla grej. Som i somras när det låg en död humla på altanen. Ännu värre när vi hade inte en utan två döda fåglar. Fåglar som flugit in våra stora fönster. Första gången var det en fågel med en kompis som väntade på att han skulle börja röra på sig. Det gjorde den aldrig och till slut gav kompisen upp. Maken fortsatte att hoppas. Andra gången var det en ensam fågel och maken hoppades att den skulle börja röra på sig. Han fick också ge upp.

Det är inte roligt för mig att två fåglar har dött men för maken är det en tragedi som gör honom mer dödlig. Han kan känna hur nära livets slut vi är hela tiden. Medan jag lever och njuter av att jag är frisk. Maken vet om att han är frisk men minsta lilla så kommer tankarna som gör att slutet är nära.

Egentligen är det bra att tänka på att slutet kommer. För det gör det. Det är det enda vi vet med största säkerhet. Att vi dör. Vi vet inte hur, vi vet inte när men vi vet ATT. Då maken har dessa tankarna så tänker han också på vad som händer när han kommer till slutet. Om jag är kvar, vad händer då? Kommer jag kunna bo kvar i huset? Om jag dör samtidigt vem ärver då honom?

Det är väldigt mycket som är bra att ha gått igenom innan man dör. Om man inte har några barn, vem ärver då. I makens fall blir det föräldrar om jag är borta också. Om inte föräldrarna finns, så är det syskon. Sedan är det stopp. Finns inga syskon så är det allmänna arvsfonden.

Säg att maken skulle gjort ett testamente. Där han väljer vem han vill ska ärva honom. Allt detta om jag också dör. Annars är det jag som ärver. Och ja, en dag ska jag också dö. Vi ska alla dö. Åter till testamentet, om han har det och valt några som ska ärva, då ska ändå arvsfonden vara med. Arvsfonden måste godkänna testamentet. Då kommer en massa frågor till personen som ärver om hur och när och varför maken gjorde testamentet. Vilket arvtagaren kanske inte ens har kännedom om. Allt detta är bra. Jag vill ha ett säkert system så att ingen kan lura till sig pengar.

Det jag menar är att det är bra att ha koll. Maken och jag ordnade för länge sedan att vi kommer åt varandras banker om något skulle hända. Om vi skulle bli sjuka eller att slutet kommit. För i verkligheten är det så att om döden inträffar så har du några dagar på dig sedan är allt fryst. Du kommer inte åt någonting förrän bouppteckning är klar. Vilket kan ta månader. Eller snarare, det tar månader.

Om det finns räkningar som är gemensamma liggandes på fel konto så kan det bli inkasso och andra kostnader som inte går att göra något åt. Maken gör allt han kan för att jag ska klara mig om han dör före mig. (Vilket han inte ska, det har han lovat mig). Om jag dör före honom så spelar det ingen roll. Jo, det spelar roll om jag dör, men inget annat. Vilket jag så klart också tänker på. Vi driver ett företag ihop. Vad händer om en av oss lämnar?

Om du ser en död humla, vad startar hos dig då? Nu vet du vad som sker hos maken. Om jag ser en död humla så tänker jag på allt gott den gjort för oss och att vi har något att äta. Jag ger den ingen begravning. Jag kanske lägger den i rabatten för att slippa gå på den. Maken skulle nog helst vilja ordna en fin begravning. Också för att han är glad för allt slit den gjort för oss men kanske mest för hans ångest att slutet är nära.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har börjat bli så gammal nu att jag säger och gör sådant som jag tyckte var dumt när jag var yngre. Jag kan inte säga när jag var liten. Jag har aldrig varit liten. Ha, ha, det har jag varit men jag var stor redan när jag föddes. Sedan har jag legat på övre kurvan eller utanför hela tiden. Skämt å sido, jag börjar nu uttrycka mig som man gjorde till mig förr i tiden.

Att det var bättre förr är ett exempel som jag inte har kommit till fullt ut. För jag tycker inte det var bättre förr. Jag tycker inte att det är bara för de som föds med en penis som ska ha rätt att gå i skolan. Eller ha rätten att arbeta. Eller vara den som bestämmer vad som helst. För så var det förr, männen bestämde allt. Jag tar i men du förstår vad jag menar. Om jag inte ska vara så allvarlig i bristerna förr så finns en hel del till.

När jag var yngre så fanns inte reklam på TV. Jag har alltid haft TV, så gammal är jag inte att jag inte haft det. Jag har dock inte alltid haft videospelare, eller dvd, som idag är streaming. Vi hyrde både spelare och film på macken när jag var liten. Det började med att man kunde hyra en film ett dygn. Om den inte var tillbaka-spolad när man lämnade in den så fick man straffavgift. Sedan blev det att man kunde hyra över helgen två eller tre filmer. Vilket var praktiskt eftersom vi fick åka en bit för att hyra och då också lämna tillbaka.

Att det inte fanns reklam var skönt ibland, men reklam är också bra. Som att alla hjälporganisationer kan synas och höras bättre. Det finns fördelar och nackdelar med det mesta. En fördel i dag är att du kan mycket lättare streama och på det viset så har du ingen reklam. Eller så betalar du lite mindre och ser reklam. Det är bra tillfällen i reklamen att gå på toaletten eller hämta något att äta. Hur många gånger har man inte försökt hinna båda innan reklamens slut mitt i filmen? När det inte fanns reklam så fanns ingen paus att gå på toaletten. Då fick man hålla sig.

Allt var inte bättre förr. Allt är inte heller bättre idag. Vi har en bit kvar innan det är perfekt. Det bästa vore om vi kunde titta i backspegeln för att se vad vi gjort bra men också dåligt för att kunna göra fortsatt bra och mindre misstag. På bilen så har vi en liten backspegel och en stor framruta. Det är viktigt att kunna se bakåt men inte så mycket. Det viktigaste är att vi blickar framåt, genom den stora framrutan. Allt var inte bättre förr. Och vi kan fortfarande bli bättre.

En sak som absolut inte var bättre förr var mina bakverk. Igår blev det en nötkaka som ett första experiment. Botten på mördegsvariant med mandelmassa i och täcke av massor av nötter och fröer i kolaknäck, typ. den blev mycket smarrig. Den ska bli bättre i framtiden för jag lär mig från förr. Två filmjölkslimpor blev det med. De är svåra att misslyckas med. Ta vad du har hemma och in i ugnen så blir det bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.