När jag är arg

Jag skulle behöva skriva något om det som händer just nu. För jag är arg. Jag är arg på att ingen tänker längre än näsan räcker. Jag är arg på att ens egna instressen går före alla andras hälsa. Jag är arg för att ingen, ingen bryr sig om barnen. Jag pratar om den pågående pandemin som tydligt visar på alkoholens skadeverkningar.

Och då menar jag inte skadeverkningarna som kommer om ett antal år i form av skrumplever. För den skadeverkningen har nog alla koll på. Men alla tror också att det bara är stora mängder som kan ge skrumplever. Med andra ord personerna som sitter på parkbänken. Och det gör ju inte du så du kan inte få skrumplever. Så fel du har.

Det är ett problem. Ett större problem med alkohol är att det ger cancer. Det har varit känt sedan 60-talet. Det har varit väldigt känt och bekräftat från 80-talet. Men ändå så vet få om i Sverige att alkohol är den andra största orsaken till cancer. Tobak är nummer ett på att ge dig cancer. Färre röker idag. Alla vet om att risken finns. Men alkohol vet ingen om och mängden vi dricker består. Och mängden är egentligen oviktig. För även en liten mängd alkohol ger skadorna. Det finns ingen säker gräns. Vi är ett av länderna i världen med en röd konsumtion. Alltså en så hög konsumtion så industrin har inte fler vuxna som kan dricka alkohol. Då är nästa steg barnen.

Det är ett problem! Nu blir jag arg. Jag är arg för det andra med. Men då tänker jag att är man idiot som dricker så är det ett vuxet val. Jag lever med en idiot. Han väljer att dricka alkohol. Och det är dumt på många sätt av mig att tänka så. För alla misshandelsfall som inte behöver utredas nu när krogarna är stängda sparar samhället 250 000 kr. Varje fall. Även personen som råkade bli lite för full just den gången. Som aldrig slagit någon innan. Men denna gången slog armen ut och polisen kom till platsen. 250 000 kr! Klart jag blir arg över dessa vuxna val som alla känner att de har rätt till. Alla de valen som jag får betala. Alla valen som barnen får betala.

Det är barnen jag blir mest arg över att ingen bryr sig om. För om personen som slängde ut armen har barn. Då kommer det bli en utredning kring det. Då kommer den andra parten att så klart så på sin partners sida och säga att det har aldrig hänt innan. Det här är inget ni behöver göra något med. Och då stannar det där. Barnen får aldrig reda på något. Om fallet är att det är enda gången så håller jag med om att det borde stanna där. Men hur ofta är det så?

Då kommer vi till skadeverkningarna som nu sker inom hemmets fyra väggar. Krogfyllan har upphört i princip. Krogfyllan som alla hävdar inte påverkar smittspridningen utan det är på andra ställen. (Jag blir så trött.) Polisen har alltså inget att göra vid krogarna på helgerna längre. Det är bra. Men vad händer hemma. Om du läser Bris rapporter så förstår du att det händer hemma istället. Bris hade fyrtio procent mer samtal från barn som var i hem där väld och fylla pågick under julhelgerna. 40 procent! MER!

Vanliga Svenssons som inte fick gå ut på krogen stannade hemma och drack istället. Där frustrationen gick ut över barnen. Frustrationen att vara isolerad eller vad det nu kan vara i pandemins tecken. Dessa barnen ringer inte polisen. Så polisen får inget att göra. Ett annat tecken på att våldet sker i hemmet mer nu är att samtalen till kvinnofridslinjerna på vissa orter har gått ner. Jag har inga bevis på varför men man kan ju tänkas sig att det är, för nu finns aldrig ett obevakat tillfälle. Alla är hela tiden tillsammans.

Någon gång så behöver jag skriva om detta. På riktigt. För det gör mig så arg. Att ingen bryr sig. Allt fler vuxna tycker att det inte är något problem att dricka och barnen är med. Som på midsommar eller julafton. Det är oftast i skolan som barnmisshandel upptäcks. Och det är alldeles för få som upptäcks där. Vi behöver bli bättre på det med. Men om barnen inte går i skolan. Då upptäcks ju ingen! Och alldeles för många barn får hjälp för i tonåren. Så jo, det är ett stort problem att barnen inte får gå i skolan. Om vi inte börjar öppna ögonen och ser barnen med bekymmer hemma tidigare.

Jag är arg för jag vet att fler bryr sig men förstår inte. Eller orkar inte. Eller kan inte. Nu har bara luften gått ur mig. Så jag är ARG. Arg på så mycket. Idioter som tycker att vi slösar pengar på att EU har lagt fram ett förslag på att ha varningstexter på alkohol. OCH innehållsförteckning. Men det har inte idioterna läst som står i samma artikel. De har läst att det ska på varningstext. Och säger: Varför ska vi ödla pengar på varningstexter. Det gör ju ingen nytta. Alla dricker ändå. Se på hur det gick för tobaken. Folk röker ändå. Men innehållsförteckning det behövs inte. Bara varningen.

Idioter! Förslaget är att det ska finnas innehållsförteckning på alkoholen. Anledningen till att industrin inte vill ha dit det är för att de vill inte visa skiten som finns i. Vin är inte bara rent pressade druvor som fått jäsa. Det är en massa tillsatser i vin. Och inte bara trevliga sådana. Till nästa punkt varför de är idioter. Varningstexten har hjälpt för att minska tobakens skadeverkningar. Det är färre som röker.

Jag orkar inte. Hur många är det som bara bryr sig om sig själv? Hur många är det som bara bryr sig om sin egen plånbok. Och då tänker ja ginte på alla de miljarder som ett fåtal stora alkoholindustriägare. För alla alkoholmärken i världen ägs av fem eller sex ägare. Det är inte bara dem jag tänker på. Jag tänker också på alla dem som inte vill vara med och betala notan som det faktiskt kostar att alkohol förtärs. Dig. Du som inte vill ha höga skatter på alkohol. För din plånbok blir tunnare då.

Jag är bara arg. Och en dag kanske jag kan få till ett vettig inlägg om hur skadeverkningarna påverkar oss alla. Och vad som är det rimliga att göra. En dag kanske jag inte är så arg att jag kan få till det. Nu är jag bara arg och frustrerad.

(Min idiot som jag lever med har aldrig misshandlat någon. Men han utsätter ju sig ändå för skadeverkningen. Skadorna på sin egen kropp. Det vill jag föra till protokollet. Han dricker heller aldrig när barn är med. Min idiot hävdar också att han inte borde få hjälp från sjukvården om han har skador på kroppen som uppkommit av alkohol. Dock så tror jag att det senare inte skulle bli så. När man väl står där med skadorna. Man kan ju hoppas och tro att han då i alla fall väljer att avstå fortsatt skada genom att sluta dricka giftet. Jag själv hade valt att sluta dricka giftet. Men fick ändå bröstcancer. Som är en av de vanligaste cancerformerna från alkohol. Jag har tagit emot hjälpen från sjukvården. Och det bästa sättet att ge åter nu är att aldrig dricka igen.)

Ta hand om dig. Och se alla andra och hjälp till att ta hand om där du kan. Vi hörs imorgon.

När det går dåligt

Det ska man helst inte berätta om. När det går bra får man prata om. Men inte för bra. Det ska vara lagom. Du kan gärna berätta om det går dåligt för någon annan. Men inte om det går bra för någon annan. Men absolut inte till personen det gäller direkt.

Det är så här samhällets normer är i Sverige. Det ska vara lagom. Ingen får vara bättre än någon annan. Om du frågar någon hur den mår så förväntar du dig ett bra. Kanske lite om hur fint eller dåligt vädret är men inte mer. Om du skulle svara att du mår dåligt så blir det en jobbig situation för den som frågat.

Så när det går dåligt så ska du inte säga något. Du ska bita ihop och ta hand om det själv. Fast det är inte bättre när det går bra. Då ska du heller inte prata om det. Då får du fira för dig själv. Och om det gäller pengar så får du absolut inte visa att du har dem. Inte om du har fixat pengarna själv. Och om du har ärvt dem så är inte det bra heller. För då har ju någon annan varit duktig och inte du. Då är det okej för den i familjen tidigare att har varit duktig. Men inte du som jag känner. Du har bara ärvt pengarna.

Det får aldrig vara riktigt bra eller dåligt i Sverige. Du ska hantera mycket själv av det som händer dig. För saker händer oss alla. Saker som är jobbiga och saker som är bra. Du ska bara inte dela det med andra. När äldsta sonen gick första på högstadiet så sa han att han ville flytta till USA. Han som är autistisk och inte tycker om min positivitet. Han ville flytta till USA för att där är alla mer positiva. Där är man tillåten att ha och visa framgång. Dit ville han flytta. För han behövde massor av framgång för att fungera i samhället.

Tyvärr har han rätt fortfarande. Dessa normer är oerhört starka krafter att vi inte får ha eller visa framgång. Eller att vi har eller går ingen något jobbigt. Allt ska vara lagom.

Jag har en jobbig tid i mitt liv just nu. En tid som är frustrerande emellanåt. Men jag har också glada stunder. När framgångar finns. Jag skriver av mig en del här. Men jag försöker alltid att tänka positivt. Det blir så mycket lättare då. Ibland går inte det. Då väntar jag och sedan tar jag nya tag. För frisk ska jag bli.

Idag ska jag njuta av att äta (skala) räkor tillsammans med mamma.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Härlig utflykt

Maken och jag hade en härlig dag på vår utflykt. Vädret var underbart. Vägarna var fina och jag hann även till mamma för ett besök. Vissa sträckor så var det en del moln. Vissa sträckor var det helt klarblå himmel. Det blev fina molntäcken bitvis. Vi åkte med solen i ryggen så vi kunde njuta extra mycket av snön.

Vi kom fram tidigare än planerat. Då ändrade vi planen med att äta först och sedan hämta hällen. Det blev vi hämtar först och äter sedan. Maken fick också en god kopp kaffe. Jag dricker ju i inte sådant så jag lät bli. Vi fick med oss hällen OCH en av ugnarna. Hällen kommer ju inte på plats förrän nästa vecka. Men ugnen den kommer på plats idag. Först ska vi fixa lite med täckskivor. Men en ugn finns i huset!

Ni har väl brandsläckare i bilen? Enkelt åtkomligt. Utöver den så ser du en ugn och hällen närmast.

Sedan ordnade vi lite skruv och annat. Och så var det ju det där med maten. Efter lite letande så blev det att vi bestämde att vi börjar åka hemåt. Och provar på nästa ort. När vi åkt en bit så inser vi att det kommer bli svårt att få till det med pandemin. Vi bestämmer oss för att köpa mat och ta med hem. Under förra året så har det öppnat ett sushiställe hemma. Maken tycker inte om det. Men jag lyckade övertala honom att vi skulle prova det.

Så blev det. Och nu har jag fått maken till att tycka om sushi. Han beställde något annat som inte var sushi. Men jag tog halstrad sushi. Vilket han aldrig provat och jag visste att han skulle tycka om. Vilket han också gjorde. Nu kan det bli mer sushi tillsammans. Eller inte för nu är snart köket klart och då kommer vi att göra all mat hemma, skulle jag tro.

Jättegott.

Nu är det dags att börja jobba. Nu är det inte bara jag som behöver vila. Maken behöver också få lugna mornar och starta senare. Det tar på krafterna att jobba heltid. Ta hand om sin fru samt bygga kök i fem veckor. Igår fick vi lite krafter efter vår utflykt.

Och jag lite extra efter mitt besök hos mamma. Även om allt fortfarande var sk.. när jag åkte vid läggdags. Jag är glad för timmarna vi hade tillsammans. Jag tror hon är glad också. Fast det kan inte vara kul att sitta på sitt rum hela tiden. Vad skulle du göra om du tvingades sitta i ditt sovrum hela tiden. Du kan inte titta på TV. Du kan inte ringa någon. Du kan inte använda dator eller mobil. Du kan bara sitta där och vänta på att någon kommer med mat. Då är allt sk.. även om det kommer ett besök eller två i veckan. Hon berättade också om första gången jag kom hem med färgat hår. (För jag har gjort det nu.) Jag såg ut som Pippi Långstrump. Knalloranget hår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ibland är allt bara bra

Och ibland så är det precis tvärtom. En del av oss får mer att hantera i livet än andra. Och det får vara så. Jag skulle inte vilja vara utan mina motgångar. För när man tagit sig över på andra sidan så mår man så himla bra. Om vi aldrig skulle ha det tufft hur skulle det vara då? Skulle vi ha empati alls?

Jag tror inte det. Ofta är det de som haft det värst som har störst förståelse och ödmjukhet inför andra. Ett exempel som är extremt: En hemlös får mat och lite pengar. Den personen delar ofta med sig till andra i samma situation. Alltså delar maten och köper mer mat så att andra hemlösa också kan få. Håller ni med mig?

Jag har haft mycket motgångar i livet. Men det är (oftast) inte det jag lägger vikten vid. Att jag var mobbad för min längd har blivit att jag är väldigt stolt över min längd. Också mycket tack vare en fantastisk mamma som kunde ta det jobbiga när det var. Som sedan gav mig styrka och förståelse för att hantera det jobbiga. Att vända på det och ge styrka istället.

Idag är jag mycket tacksam för alla motgångar. Vi har alla motgångar, bara olika saker och olika mycket. Men motgångar drabbar oss alla. Frågan är vad du gör med motgången? Stannar du kvar i den den och ältar eländet. Eller går du vidare och kämpar? Jag är den sistnämnda. Jag kan utrycka frustration men sedan går jag vidare. För tänk så kul det kommer bli längre fram. Vilken styrka det ger när man klarat det.

Ibland är allt verkligen bara bra. Men ibland tvärtom. Det beror också på hur du ser på det. Snön är fantastisk. Vi fick massor igår och jag älskar det. Då är allt bra. Men när snön då ser till att idag leveranser kommer fram och jag är utan kylskåp. Ska jag bli arg på snön då? Den som jag älskar för ljuset den ger. För alla positiva egenskaper den har. Eller ska jag älta att mitt kylskåp inte kom fram? Jag väljer det första.

Jag är glad för att snön har kommit. Jag är glad för att jag har tak över huvudet. Kylskåpet kommer när det kommer. Ibland är allt bara bra. Ibland är allt tvärtom. Ibland beror det på hur din inställning är och vad du väljer. Ofta kan vi välja att allt är bra och se till att det blir det. I det lilla och i det stora.

Idag är en bra dag. Jag har luckor som inte hör till något. Jag har luckor som inte finns. Men en dag blir köket klart. Då spelar det ingen roll vilka luckor som finns eller inte finns nu. Jag fortsätter helt enkelt bara och tänker på dagen när belöningen kommer. Dagen då jag har ugn, kylskåp och vatten i köket. Dagen då allt är klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag älskar snön

Även när jag behöver skotta tre gånger inom 12 timmar så älskar jag snön. Det har säkert kommit 25 centimeter snö sedan igår eftermiddag. Kommunen har inte varit ute och skottat än. Men vi har skottat tre gånger nu. Första gången vid 22 igår kväll. Och nu sista gången vid 06.30. Det är så mysigt ute.

Det är mindre mysigt att julbelysningen är borta. Den tog jag ur igår innan det började snöa. Det hade varit extra mysigt med belysningen som lyser genom snön. Fast sådant är livet. Nu kommer även kommunen och plogar hör jag. Så snart kan man gå ut och gå på promenad utan höga gummistövlar.

Det snöar fortfarande men gissar på att det avtar snart. Nu håller jag tummarna för att det kommer hålla sig. Med snön kvar alltså. Att vi får njuta av denna vita tiden ett tag. Även om vi inte kan åka och slänga skräpet från vår altan så är det värt det. Samtidigt så syns inte skräpet under snön. Det ser ut som att vi har en snöhög bara. Konstigt ställe att skotta upp den på men det spelar ingen roll.

Vad tycker du om snön? Med eller utan skottning? Jag ser fördelen med skottningen att man får annan träning. Mot vad man brukar göra. Det kanske beror på hur mycket man har att skotta. Vi har ungefär tolv gånger sju meter som uppfart att skotta. Sedan har vi utöver det en väg som vi delar med våra grannar. Där vår del är att skotta sisådär tjugo gånger två meter.

Morgonträningen

Nu ska jag njuta av snön så länge den finns kvar. Och om det kommer ny snö så blir jag ännu gladare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Pruttar

Idag tänkte jag att vi inte ska prata om vårt golv. Vårt golv som det inte händer så mycket med nu. Men som mattläggaren sa när han var här igår. Chefen kan inte träffa kunder men vi ska det. Nej, idag tänkte jag att vi kan prata om roligare saker. För en del. En av mina vänner uppskattar ämnet väldigt mycket.

Pruttar. Vi pruttar alla (inte jag då men alla andra.) 16 pruttar om dagen är tydligen det normala. När farmor började höra dåligt så pruttade hon mer. Antagligen för att hon inte hörde själv. Sådana där långa pruttar som bara kommer ut. Då fick man hålla masken. Mest för ljudet. De luktade nästan aldrig.

En annan som jag känner som jobbade som ortopedtekniker i Stockholm en tid pruttade en gång på jobbet. Antagligen fler gånger men bara en gång som det blev riktigt pinsamt. Har ni någongång varit bubblig i magen och inte kunnat prutta fast ni behövt. Och sedan kan det komma utan att du vill så var jag, eller just det någon jag kände som jobbade i Stockholm, en dag. Hade nästan som knip. Och även om jag försökte gå på toaletten och lätta på knipet så gick det inte.

På eftermiddagen när vi hade stängt för patienter (TACK och lov) så är jag med två av kollegorna och diskuterar något. Kommer inte ihåg vad. Vi blir färdig och jag går därifrån. I slutet av korridoren som var ganska lång. Fick plats med säkert fem patientrum i korridoren. Där kommer det en SMÄLLPRUTT. Eller en SMÄLLBOMB kanske är bättre ord. Det skallrar i väggarna av smällen. Vad gör man. Man vänder sig om till kollegorna och ber om ursäkt. Kollegorna sitter båda omvända med STORA ögon och bara glor med hakorna vid golvet.

Tur de satt ner så det inte var så långt till golvet. Det var oerhört pinsamt för personen i fråga. Luktfri bomb. Bara ljud. Men det ljudet, jag har aldrig hört något liknande. Och jag skulle bara vilja höra mina kollegor återberätta situationen medan de antagligen håller sig för att inte kissa på sig av skratt.

Men jag pruttar ju inte så jag vet inte hur det är att vara i prekära situationer. Maken däremot har kommit till en ålder där han pruttar på affären. Lite som farmor fast han hör fortfarande bra. Maken har aldrig pruttat offentligt innan. Antar att det ändå är åldersrelaterat. Kanske att man bryr sig mindre om vad andra tycker med åldern. Jag pruttar dock inte (än i alla fall) offentligt.

För er som skaffat munskydd så har maken hittat ett nytt användningsområde. Eller nytt och nytt. Det används fortfarande för att täcka mun och näsa. Tanken med munskydden är ju att man ska skyddas och skydda mot viruset. Maken har insett att det är bra som otrevliga lukter som man inte vill inandas. Jag säger inte att jag var hemma när det hände. Jag säger bara att maken har insett att om det släpps en stinkbomb inomhus så är munskydd effektivt för att överleva.

Notera reklamen på munskyddet.

Jag har en del prutthistorer som andra gjort. Inte jag. Bara andra. Konstigt nog så är det roligt med pruttar och pinsamt. Om man inte heter maken. För han bryr sig inte längre. Pryd är han dock fortfarande. Det kanske släpper om några år. Jag lovar att rapportera om det om så blir fallet. Han har fortfarande bacillskräck också. Om den lättar så lovar jag att rapportera det med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Kanske om pågående renovering då.

Datorhaveri men mest bygge

Saker och ting har en benägenhet att hända när man inte har tid. Idag hände det med min dator fast jag hade tid. Det är sällan. Oftast händer det för att man ska använda datorn. Eller det händer kanske inte då men man upptäcker det då. Jag upptäckte det också när den skulle användas. Men för att skriva detta inlägg. Vilket kunde vänta. När jag öppnade datorn idag på morgonen så var skärmen svart.

Tangentbordet fungerade men inte skärmen. Jag bara stängde av datorn och tänkte jag löser det senare. Att vara utan dator i dagens samhälle är inte lätt. Det mesta görs genom datorn. Jag försökte få till autogiro åt henne jag hjälper att flytta. Det var inte lätt utan dator och än hellre utan internetbank. Vilket hon inte har eftersom hon inte har en dator. Och då hjälper det inte om jag har en dator för hon har ingen internetbank. Moment 22 blev det lite. Nu är en blankett utskriven och när vi ses i eftermiddag så ska hon få skriva på den.

Jag har haft lite att pyssla med på morgonen. Jag har lämnat ut saker som jag har sålt bland annat. Jag ska senare idag lämna ut saker som jag sålt åt vännen. Jag har kört ett rengöringsprogram på tvättmaskinen. Mest för att jag tvättade arbetskläderna igår, efter slipningen. Med allt det dammet som jag var i så tänker jag att det är bra att köra en rengöring av maskinen. Så klart hade jag dammat av mig först. Men slipdamm sitter som berget.

Igår hann jag inte riktigt så mycket som jag velat. Jag hade velat slipa och tapetsera. För att kunna måla idag. Men det blev bara slipning. Det var mycket att slipa så det blev mycket att städa. Jag började med att sopa väggarna. Jag hade också sett till att tejpa in mig fullkomligt i rummet. Så maken kunde inte komma in och hjälpa till. Han skickade in saker genom fönstret. (Vilket jag aldrig kommer erkänna att jag använt). Fönstret jag beställde var fast men fick ett öppningsbart.

Efter att jag sopat allt så tog jag grovdammsugaren och dammsög hela rummet. Sedan tog vi till att torka alla ytorna med moppen. Efter jag torkat taket så kunde öppna upp ingången och maken fick komma in och hjälpa till. Han torkade taket igen. Svart tak och vitt damm. Det blir så där. Efter lite torkande så blev det bra. Med tanke på all städning så fanns inte orken för att tapetsera också. Det blev dusch, tvätt och middag istället.

Middagen blev en fajita med kyckling, vitkål och lök. Sedan creme fraiche samt stark sås. Det blev supersmarrigt. Även om allt är gott när man är hungrig så var det toppen. Att ha vitkål i kommer vi göra fler gånger. Vi har inget kök men vi har ett köksbord. Köksbordet har blivit belamrat med diverse saker. Som arbetsbänk för att hyvla vitkålen igår. Vilket gör att vi sitter i fåtöljerna och äter oftast. Det går bra det med. Man får dock se till att det går att äta enkelt. För att sitta och äta med kniv och gaffel vid soffbordet är inte att rekommendera.

Mycket god invirad i filten i fåtöljen.

Idag har tapetseringen påbörjats. Maken är nästan helt klar med golvet och jag har ordnat min dator. Som tur är så har vi extra skärmar. Jag kopplade in den och uppdaterade datorn. När jag gjort det så vill datorn uppdatera operativsystemet. Vilket jag också gjorde. Nu fungerar skärmen igen. Med tanke på att jag haft datorn sedan 2013 så kan jag inte klaga. Den bara går och går. Och detta är första gången den krånglar på riktigt. Ska det vara så enkelt att lösa så överlever jag. Den är dock inne på sitt åttonde år. Det är länge.

Efter slipning och städning.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Allt måste man göra själv

Så är det ju så klart inte. Men det känns så ibland. Som minstingen sa när jag påtalat att mamma var sjuk i flera veckor med urinvägsinfektion: Hur kommer det sig att du kan mer än sjuksköterskorna? Nu är det mer kunskap än Telias personal som jag har. Hon som jag hjälper att flytta till äldreboende vill gärna ha med sin telefon samt TV-kanalerna. Jag ringer Telia innan det blir nytt år. Jag ringer dagen före julafton för att kolla vad som gäller.

Jag fick så infon att jag inte behövde ha några särskilda tillstånd för att göra det åt henne. Utan vi kunde lösa det på telefon. Tova som tog samtalet på Telia sa också att hon skulle ringa mig den 28 dec så skulle vi lösa allt som behövdes göras. Om hon skulle säga upp telefonen så var det viktigt före månadsskiftet. Annars så spelade det ingen roll. Jag frågade flera gånger vad det var som gällde.

Tror ni att någon ringde den 28 december? Tror ni igår när jag ringde Telia att det gick att lösa? Inte då. Nu visar det sig att det går inte flytta med TV-kanalerna för att det finns ingen fiber. Vilket jag visste före jul och ställde frågan om det. Vilket innebär att hon kommer få uppsägningstid på en månad till. Telefonen får jag inte heller flytta utan att de har ett godkännande från hon som äger numret. Problemet är att hon inte var med i lägenheten när jag ringde. Eftersom hon är sjuk.

Allt måste man göra själv. Eller inte, men det känns så just nu. Telia ska få bannor imorgon, måndag. För idag har de stängt. Jag blir lite trött på att jag alltid vet mer än andra. Framförallt när andra har det som yrke. Igår blev det hur som helst flyttat på henne. Möblerna som hon ska ha är med. Alla kläder och textilier. Några tavlor är med. Ska med ett antal mer. Vi har denna månaden och februari på oss innan det måste vara klart. Nu är det viktiga att hon är på plats. Och det viktigaste är med henne. Nu får hon andas lite och känna efter vad hon vill ha med mera.

Jag ska måla taket i köket svart idag. Minst en omgång. Om det hinner torka så blir det två omgångar. Vilket innebär att då är taket klart. Imorgon kommer rörmokaren. Då ska allt rörläggare bli klart. Dock får vi inget element. För det kommer först i april. Trots att jag dubbelkollade det några gånger. Som sagt allt måste man göra själv. Det kommer i april. bara att vänta och vi kommer inte att frysa ihjäl. När elektrikern varit här så hoppas vi på att kunna fixa färdigt alla väggarna som ska målas också. Ett steg i taget.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nyårsraketer

Det var många som sköt raketer i år. Vi var inte ute och tittade. Men det hördes. Det började tidigt och höll på länge. Vi tittade på Nyår på Skansen och där smällde det också för fullt. Alltså inte på Skansen utan inne i Stockholm och runt omkring. Det var många som tyckte att man behövde fira in det nya året rejält. Jag upplevde det som att det var mer än vanligt. Sedan när man läser tidningen igår så insåg man att det varit mera. Tusentals personer som samlats på torgen och poliser har blivit beskjutna med raketer.

Nu till det mest spännande. Hur många har ansökt hos polisen för att få skjuta med raketer? Jag skulle gissa på ett fåtal. Förra året kom nya regler vad gäller raketer och smällare. Om du är på plats där det kan leda till skada så måste du alltid ansöka hos polisen om tillstånd. Vilket innebär all tätort automatiskt måste ha tillstånd för att få skjuta raketer. Vår kommun har gått ett steg till och säger att du måste alltid ansöka hos polisen för att få skjuta raketer i hela kommunen. Vi är en landsortskommun, så det finns säkert platser där det inte är risk för skada. Men vår kommun anser att det alltid behövs ett tillstånd. Från förra året gäller alltså detta.

Till saken hör att att det kostar 870 kronor att ansöka. Du får inte tillbaka pengar om du får avslag. Därför tror jag att det inte var en enda person som ansökt utan sköt sina raketer olagligt. Då kan man ju undra varför polisen inte kunde gå in och skingra personerna som samlats i tusentals? De kunde ju alltså använt sig av att få se tillstånden för att få skjuta raketer. Eller var det för farligt för att kontrollera?

Till nästa steg. För att få skjuta raketer med styrpinne så måste man ha utbildning för att ens få köpa dessa. De vanligaste och billigaste nyårsraketerna kräver alltså utbildning för att få köpa. Jag undrar hur många som har kollat det utbildningsbeviset? Här i vår kommun var det uppenbart många som hade sådana raketer. För om det varit en ”tårta” så hade raketerna kommit i en jämnare takt. De kostar väldigt mycket mer därav den med styrpinne är vanligast.

Vore det inte bäst för alla om alla fyrverkerier bara förbjöds? Då skulle djuren må bättre. Miljön skulle må bättre. Egendom som riskerar skador skulle må bättre. Personerna som riskerar att skadas skulle må bättre. Och sist men inte minst, din plånbok skulle må bättre. Detta året så skulle också smittspridningen må bättre. Maken skulle köpa en plugg till röret för diskhon. Det var världens kö för att köpa fyrverkerier. Maken åkte någon annanstans för att köpa pluggen. Men kön var kvar. Och bacillerna om någon hade det i kön.

Sköt du raketer? Hade du tillstånd? Eller bor du på landet mitt i skogen där det inte behövs? Vi sköt inga raketer. Har inte gjort på många år. I vår familj kanske vi totalt på skjutit raketer 4 gånger. Jag har aldrig tyckt om det. Vi har haft en del incidenter som andra orsakat för oss så jag har väldig respekt för raketer. Tycker du det borde förbjudas? Eller älskar du raketer?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Gott Nytt År!

1 Januari 2021. Det tar alltid ett tag att lära sig det nya året. 2021, nytt och oskrivet. Detta året ska vi göra bra. Igår blev det en bra dag. Först så jobbade vi på som jag sa i förrgår. Jag slipade och spacklade. Maken tog bort golv och lite annat. Så idag kan jag slipa och spackla en gång till. Inte säkert jag behöver spackla en gång till. Jag ska sätta Easy cover på. Den tar bort och gör en vävtapet till slät vägg. Så om det är lite ojämn så borde den ta det. Fast det viktigaste är alltid underarbetet. Vilket innebär att det med stor sannolikhet blir att spackla en gång till.

Spacklat. Maken gör hål i golvet.

Om inte annat så kommer jag få spackla när rörmokaren har varit här på måndag. Då försvinner även diskbänken. När den försvinner så dyker det upp hål i gipsen. Fast det gör inget. Lätt att spackla. Det är slipandet som är jobbigt. Men eftersom jag har en fantastisk make så har han även lyssnat på mina önskemål om verktyg. Vi har en excenterslip. Det har aldrig varit så lätt att slipa väggar med spackel. Då har jag ändå använt lite olika slipverktyg i mina dagar som målare. Mest har det varit för hand med slipblock och slippapper. Men jag har även använt stora slipmaskiner för väggar. Jag rekommenderar excenterslipmaskin. Från Makita så klart.

Nu är det jobbigaste dammet. För även om det finns uppsamlare så blir det damm runt omkring. Munskydd samt glasögon är ett krav. Att föredra är också långärmat, långbyxor samt keps. Sedan är det bara att sopa och dammsuga efteråt. I massor. Vi har en bra grovdammsugare som gör livet lite lättare. Vi har så mycket saker så att vi skulle kunna starta en byggfirma. Maken är också väldigt noggrann så han skulle få många uppdrag. Och jag är bra på att måla. Vore ett perfekt samarbete. Vi tycker ju också om att jobba ihop.

Efter allt slipande så tänkte jag tvätta taket för att kunna måla. Jag har fått göra en skiss över hur vi ska lösa taket. Vi vill inte byta tak. Tyvärr så fanns inte tak under våra överskåp. Vilket innebär att det sakna en hel del tak. Vi har enats om att vi ska låta mässingsplåten gå upp i taket. Som turligt passar väldigt bra med där det saknas tak. På väggen där spisen ska vara behöver vi dessutom ta bort trettio centimeter till av taket. På andra väggen där diskhon ska vara kommer vi behöva ta bort 15 centimeter och fylla i 15 centimeter på andra sidan. Min förhoppning är att vi kommer kunna såga bort och använda samma 15 centimeter.

Jag har också lyckats pussla ihop mässingsplåtarna så att de vi redan beställt räcker även till taket. Jag har gjort en skiss med alla bitarna på plats samt tre skisser på hur de ska klippa plåtarna. Och sedan är det bara att hålla tummarna att de inte klipper fel. Det får vi se längre fram hur det går med det. Teoretiskt ska det gå och det ska räcka med de tre plåtarna på två meter gånger en meter.

Nyårslunch!

Vår nyårslunch blev mycket mer sofistikerad än vad jag trodde. Maken sa att han köpt Billys. Det hade han inte. Han hade köpt Grandiosa. MYCKET mer lyxigt. Eller ja, det var mat i magen och vi kunde fortsätta arbete snabbt. Kvällsupén blev lite lyxigare. Räkmacka. Med massor av räkor. Vi kokade till och med ägg på vår nya gasplatta. Ingen räkmacka utan ägg.

Koka ägg i vardagsrummet.
Mycket god nyårssupé.

Idag fortsätter arbetet. På ett helt nytt år. Taket kanske hinner bli helt färdigt till rörmokaren är här på måndag. Kanske även elektrikern kommer så att vi får upp väggen som saknas vid nya fönstret. Han ville dra elen där i. Då kommer väggarna bli färdiga nästa vecka. Ett steg i taget. Idag lite liknande steg som igår. Slipa spackla och tvätta.

Jag önskar er alla ett alldeles fantastiskt Gott Nytt 2021!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.