Kategori: Allmänt

Nu sköter jag varken mig eller bloggen. Jag ska försöka att bli bättre. Jag är ganska duktig med mig själv. Det är därför bloggandet blivit bortprioriterat. Det har inte heller blivit något städat i helgen. Vi har kommit överens om att vi inte ska städa på någon helg. Så idag blev det en utedag. Eftersom det varit härligt vårväder.

Jag har varit ute i sju timmar. Jag har vilat massor. Maken har byggt staket. Det som ska vara vinklat mot carporten. Det kräver sin man. Han önskar nog att han hade några extra händer ibland. Med detta momentet inte minst.

Jag har satt den sista cortenplåten mot thujan. Maken kom på den smarta idén att vi inte skulle följa asfalten utan thujorna. Det är lite olika lutningar som gjort det klurigt. Det lutar åt ena hållet på trottoaren och åt andra hållet på vår uppfart. Men nu när jag följde häcken så fanns det något att sätta den i. Tyvärr behövde jag då göra något på sidan där uppfarten är.

Det fick bli stora stenar där så länge. Det har ju kommit fram en del när vi grävt på det ena och andra stället. Och jag vill inte lägga pengar på sjösten när vi senare ska lägga marksten på uppfarten. Då kommer ju den stenen som ligger nu att försvinna.

Vi hade mycket sten. Men inte så det räckte de tolv meterna som behövdes. Det går fram till säcken på bilden ungefär. Sedan är stenen slut. Men det kommer mer sten när vi ska gräva ett antal plinthål för minstingens uteplats. Då blir det fortsatt med stenarna.

Imorgon är det rapportsläpp av kommunrapporten som Junis gör. Innan det ska jag lämna äldsta sonens bil på verkstad. Den ska förkollas inför besiktningen. Något de gör kostnadsfritt. De ska också göra någon garanti-grej med airbagsen. Sedan ska jag lämna lite lakan hos Rag2Rug. Jag vill ha rött i mattan och de har inte så mycket röda tyger att jobba med. Så nu har jag länsat lakan som ändå har börjat bli väldigt slitna. Nu får de nytt liv i mattan. Och just det ja, vi ska städa också…

Ni får se fram emot återkoppling ikväll. Idag är inte huvudet med mig riktigt. Återkommer.

För några år sedan hade vi en yxmördare som knackade på dörren. Det kan ni läsa om här. Inatt var det en mordbrännare som hälsade på.

Kl 03.30 så börjar det. Maken hör ljud utanför. (Jag också, men bryr mig inte.) Han ser en bil utanför vår tomt. Den står på tomgång. Det är några personer där som drar.

Då ser maken den röda bensindunken bakom bilen och den krossade sidorutan. Skärrat säger han att det är en bil utanför med krossad ruta och en bensindunk. Någon ska bränna upp vårt hus! Jag: (ligger kvar i sängen) ring polisen då. Det var han reda på väg med. Klockan är nu 03.40.

112 meddelar att polisen är på väg. Kör i hög hastighet. Personen hör också min skärrade make och stannar kvar på telefonen honom. Maken berättar att han har tagit en bild. (Jättebra not).

Då undrar 112 om han kan filma? Så nu måste jag också masa mig upp. Jag filmar och maken fortsätter samtalet. 112 säger att det vore bra om vi kunde gå ut (på säkert avstånd) och kanske se bättre. Maken svarar: Vi kan inte gå ut. De ser oss. Vi bor så nära. Då är det en man som stängt bakdörrarna. och håller i någon form av flaska. Han har också tändare. Maken: Nu kommer han kasta en molotovcocktail på vårt hus.

Mannen gör inte det. Han lämnar platsen. Polisen kommer fram. Men stannar längre ner på gatan. Nu blir det lite lugnare på vår gata i stan. Maken förstår att vårt hus inte kommer brinna ner. Eller att någon annan vandalism ska ske. Polisen är här.

Mannen kommer tillbaka. Med ytterligare en person. Den senare är ägaren till bilen. Maken vågar sig ut och kollar läget. (Genom att stå i skuggan på vår tomt bakom deras ryggar och säga: Halloj.) De pratar lite. Ägaren ber om ursäkt för att vi blivit väckta. De stänger av bilen och går.

Det visar sig att det varit en fest några hus bort. Denna gången åt andra hållet mot sist. Sist när våra fönster blev vandaliserade. Som du kan läsa om här. Det har startat ett bråk. Det är cirka 20 personer på festen. Bråket verkar startat kring bilen, enligt polisen som förhörde maken på telefon idag. Det är en person arresterad för misshandel och skadegörelse.

Det är spännande att bo på vår gata i stan. Är det inte yxmördare så är det mordbrännare. Spännande natt helt enkelt.

Det bästa sättet att kolla sin framgång är att se bakåt. Vad har hänt sedan sist? Bilder påminner ofta vår hjärna om vad vi gjort. Jag har samlat lite bilder på framgångarna med vår husresa.

Vi har en bit kvar men mycket har vi hunnit med på dessa fem åren. Tur att vi nått sådana framgångar när allt blir lite på paus för ett tag. Att njuta av dessa ett tag går bra. Sedan behöver vi fortsätta så vi kommer till byte av köket någon gång. Det är ändå från 70-talet. Börjar bli dags att komma dit snart.

Senare idag kommer nattens dramatiska mordbrand att återberättas.

Mamma är förkyld. Glädjen är kvar.

Idag ska jag titta på mattan jag beställt. Den är i småbitar i olika färger. Dessa ska läggas ut i mönster för att se hur jag vill ha det. Eftersom den görs här så kan jag komma dit och titta. Annars brukar hon skicka bilder på hur mönstret kan bli. Det ska bli spännande.

I övrigt ska vilan fortsätta. Kroppen är inte återställd. Jag är tung överallt, även huvudet. Tvättandet ska jag nog orka. Fast det kan gå åt skogen också. Det har hänt. Att tvätta går på automatik. Men ibland så hamnar ett plagg där det inte borde. Därför går minstingen och jag omkring i plagg som är rosa där de inte borde vara rosa. Men det ska jag undvika idag.

Jag kanske ska hjälpa en vän också. Hon ligger på sjukhus och ska eventuellt åka hem idag. Hon vill inte, för hon mår fortfarande inte bra. Men i dessa virustider så vill de inte att man ska vara inlagd på sjukhus. Vi får se om hon får åka hem idag eller inte. Men eftersom hon fortfarande är dålig så har jag lovat att hjälpa henne.

Vad gör man om man är i riskgruppen på flera områden för Covid-19 och inte har någon anhörig som kan hjälpa? Hur gör de med sjuktaxi idag? Får man åka ensam? Eller blir man klumpad med andra som ska hem? För om min vän skulle få Covid-19, då har vi ytterligare en till statistiken för döda. Idag får vi inte veta, för jag kommer hämta henne om det behövs.

Ingen får idag riktigt post. Vi skickar så lite brev i Sverige så att posten efterfrågar att få höja portot med mer än en krona per år. Det är det som är tillåtet idag. De vill ha en vecka på sig att leverera posten. Idag ska de göra det på två vardagar.

Däremot så beställer vi mer och mer varor online. Jag gissar att mycket av dessa varor använder en annan leverantör än Postnord. Annars skulle det ju vara en guldålder för posten. När ALLA (som butikerna menar) beställer online. Sedan är det klart att många beställer från utlandet. Då vet jag inte om posten tjänar något på affären.

Jag får det inte att gå ihop ändå. Vad är det som gör att Postnord inte går runt? För vi skickar ju post. Även om myndigheterna har börjat mer och mer med digitala utskick. Jag skulle gissa att det är mer postleveranser idag än för 20 år sedan. Ett misstag var väl att gå ihop med Danmark.

Vad jag förstått av förloppet så var det Danmark som bjöd in till bordet i det köpet. Och Danmark hade svårigheter (Antagligen inget som lyftes) med att minska på personalen. Det hade de haft i flera år. De hade minskad postgång men framförallt blivit mer effektiva och behövde inte lika mycket personal. Problemet var att de hade gett alla (japp, alla, oavsett tjänst) väldigt bra avgångsvederlag. Om du i Danmark blev uppsagd från jobbet på posten så hade du tre års betald lön. TRE ÅR.

Danskarna hade helt enkelt inte råd att säga upp personalen. Tur vi kom och räddade dem.

Hur som helst jag är glad när jag får post. Även räkningarna. Men lite gladare är jag när jag får sådan här post.

Posten som du inte vet om kommer är den bästa posten. Jag har fått lite överraskningar genom åren. Den senaste personligt levererad på trappan. Jag har fått på trappan tidigare också. Både blommor och presenter har stått och väntat när man kommit hem. Detta är inte en blomma. Eller lite som en blomma. Visst är det spännande?

Igår var det verkligen vidrigt att behöva vara ute. Minstingen frågade om det var kallt ute. Han ville åka skateboard. Svaret blev ett rungande: Ja, det är kallt ute. Från maken och mig. Det såg ganska skönt ut ibland. Från insidan.

När det blåser nordanvind och snöar på en så är det inte trevligt. Idag har jag ont i halsen. Vi får se om det sitter i. Jag hade massor av kläder så det är inte orsaken till halsen. Jag var varmt klädd och oavsett hur mycket jag rörde mig så blev jag inte svettig. Vidrigt!

Vi fick ut sista sjöstenen. Kanske blir lite längre på framsidans långsida. Det är inte helt bestämt. Vi får se när thujorna är nere. Vi fick bort allt skräp.

Vi hade också en heldel skräp under carporten som nu är borta. Vi får till och med in en bil nu. Fast det fortfarande är kvar saker emellan. Dessutom så får vi inte använda det som carport än, då den inte är slutbesiktad. Men det får plats.

Idag ska vi åka och slänga allt skräp. Kommer att bli två vändor till tippen. Skrotet som legat var lite för tungt för att få dra det. Jag har också fått upp hoppet för min buske. Det som blev över från den och har legat på framsidan ska slängas nu. När vi bröt ner den i mindre delar så visar det sig att den levde. Busken som jag vill ska leva har fått både vatten, jord och uppmärksamhet. Jag håller tummarna.

Jag mår bra. Jag börjar med det. Jag skriver denna bloggen för att må ännu bättre. Sedan hoppas jag på att hjälpa någon med det jag skriver om. Kanske någons som får ett cancerbesked. Eller någon förälder som har det tufft i skolan.

När jag har börjat skriva så är det endel som oroar sig för mig. För att jag mår dåligt. Att jag inte kan sova. Att jag inte orkar göra det som jag vill. Jag mår bättre nu än för ett år sedan. Grejen är att det syns inte på mig hur jag mår. Att vara trött i kroppen syns inte. Det syntes inte ens när jag var nyopererad. Att ha förband under kläderna syns inte.

Vad är det egentligen som syns? Att du brutit ett ben eller en arm, det syns. Att ha en nackkrage, det syns. Det som är stort fysiskt syns. Men att steloperera ryggen, det syns inte. Men är en stor fysisk sak. Det mesta syns inte. Vi vet inte hur någon mår egentligen.

Jag mår bra. Jag har alltid varit öppen med hur jag mår. Jag har alltid varit öppen med vad som hänt. Jag har dock inte alltid lagt mina bekymmer på någon annan. Jag har inte berättat för ALLA att jag haft cancer. Jag har inte berättat för alla att jag sover dåligt. Vad blir nyttan med det?

När en bekant frågar hur man mår så är det inte ofta som de vill ha sanningen. De vill ha ett positivt svar. Lite som på engelska, där de vi frågar: How do you do? Och svaret är: (Fine), How do you do? För mig är det helt knäppt. Att inte svara på frågan. Ibland kan ett fine vara först men inte alltid.

Nu vet ni status. Jag mår bra. Men allt är inte enkelt just nu. Jag kämpar och är glad för allt jag kan göra. Jag är glad för all omtanke som finns runt mig. Och mest av allt, jag är väldigt glad för all stöttning jag har runt mig.