Jag börjar få vårkänslor. Vilket blir en kluven känsla. Allt är så begränsande idag. Jag känner igen hur det började 2008. Vi kom i en finanskris och vi kände av det inom en vecka i vårt företag.
Nu är det samma sak. Det är inte värre för oss men för övriga är det värre denna gången. Det är på ett annat plan nu. Eventuellt kommer vi, makens och mitt företag, bli mindre drabbade denna gången. Oavsett så känns det som att vårglädjen förtas.
2008 var vi tvungna att pausa allt. Vi hade startat en renovering på huset. Den var nödvändig då vi hade fått mögel på vinden. Vi hade börjat riva ut hela taket och all isolering på andra våningen. Vi har snedtak där uppe så i stort sett alla väggar var också utan isolering. Detta påbörjade vi på hösten strax innan finanskrisen slog till.
En vecka senare så förstod vi att vi har inga inkomster. Alla våra kunder sa upp avtalen på grund av krisen. Vi stod med en övervåning utan isolering och en vinter på gång. Ingen rolig sits. Vi bestämde oss ganska fort för att stoppa allt arbete på huset. Pengarna vi skulle renovera för behövdes nu för att ha mat på bordet.
Vi hade i stort sett inga inkomster under cirka ett och halvt år. Vi hade plast för trappan så att kylan inte skulle vara alltför jobbig i övriga huset. Vi hade en tuff period i våra liv. Men vi överlevde. Vi har kvar huset (som vi höll på att bli av med). Vi renoverar fortfarande på det. Skillnaden idag är att om vi skulle behöva stoppa allt så har vi ett isolerat hus men inget färdigt förråd.
Vi, maken och jag, vet att vi kommer att överleva även denna krisen. Frågan är hur?
