Bouppteckning

Det är något som jag aldrig gjort innan. En bouppteckning. Jag var inbjuden till min pappas bouteckningen men närvarade aldrig. Nu har jag lärt mig att jag hade kunnat avstå arv från pappa. Nu behövdes inte det för det fanns inget att ärva. Men om det gjort det så hade jag alltså kunnat avstå.

Jag har lärt mig en massa andra saker också. Som vad en bouppgivare är. Eller en förrättningsman. Dödsbodelägare kunde jag innan. Något annat jag lärt mig är hur krångligt det är att göra en bouppteckning om man inte har ett dödsintyg med släktutredning som man står med på. Jag lovade att hjälpa min vän. Vilket jag gör. Krångligt är det.

Det mesta jag får göra mest hela tiden är att fråga generella saker för att kunna få reda på hur de vill att man gör om det skulle ha varit ett dödsfall. Sedan får jag invänta posten där siffrorna står. För alla gör olika. Nu är det månadsskifte så man måste också flytta fram alla betaldatumen på räkningar som finns. För jag får inte betala något förrän bouppteckningen är gjord. Eller vet att det finns pengar till allt.

Om det finns pengar så kan man skicka in räkningarna till banken så betalar banken. Då måste du vara säker på att det inte dyker upp fler räkningar. Jag vet till exempel om att min vän hade skjutande räkningar på hyran. Alltså hon betalar i efterskott och dessutom med två månader. Vilket innebär att hon har mars och april att betala för. Men hon får ingen mer pension. Nu råkar jag ju veta att det är så. Men om jag inte vetat det hade det kunnat bli jobbigt.

Utöver det så går begravningskostnader och bouppteckningens kostnader före alla andra kostnader. Det är lagen. Säg att jag hade betalat räkningarna nu och det hade räckt till räkningarna men inte funnits till begravning och bouppteckning. Vad hade hänt då? Hade jag fått betala det då? Eller hade det blivit banken? Banken borde veta att lagen, eller? För om det inte finns pengar i dödsboet så kommer alla räkningar som är kvar att avskrivas.

Om det inte finns till begravning och bouppteckning så kan man ansöka hos kommunen. Då går de in med pengar och tar hand om bouppteckningen. Fast då heter det dödsboanmälan. Som ni förstår eftersom jag gör en bouppteckning så finns det pengar. Frågan är bara hur mycket just nu. Just nu så tror jag att jag har koll och att det kommer bli pengar över.

Allmänna arvsfonden är inbjudan till bouppteckningen. Jag visste att det var dit pengarna gick om det var dödsfall och inga arvingar finns. Jag visste inte att de skulle vara med på bouppteckningen. Nu kommer de inte att närvara. Jag ska få ett brev som visar på att jag har kallat men att de inte är med.

Jag är glad att jag valde att göra bouppteckningen. För jag lär mig en massa. Men framförallt för jag hade fått göra allt i alla fall. För jag är bouppgivare. Det innebär den som har koll på boet. Det kan man vara utan att vara släkt eller dödsbodelägare. Nu skriver jag ner allt som jag vet. Annars hade jag fått berätta för någon allt jag vet. Typ skillnaden. Nu får jag också jobba lite på banker och andra för att få exakta uppgifter. Men det hade jag säkert fått se till att ordna det med.

En annan sak jag har lärt mig är att inget sker automatiskt. Eller väldigt lite. Så allt som måste sägas upp måste sägas upp. Det kommer inget på automatik så att det blir uppsagt. Utan det måste någon göra. I detta fallet jag. Boxer och Allers har varit de absolut enklaste så här långt. Det har räckt med att jag har hört av mig och meddelat bortgången. De har de sagt upp det och kommer själva bekräfta att det har skett ett dödsfall. Telia är de som har varit krångligast. Jag har ringt många samtal med olika svar varje gång. Där det känns som att jag kan mer än Telias personal just nu.

Som när jag ringer in för andra gången och försöker få reda på hur jag ger dem dödsfallsintyget. Trygg-Hansa kunde få det elektroniskt. Telia måste ha det med snigelpost. Tror ni att det har blivit registrerat än? Svar nej. Tror ni att man kan låta bli att betala räkningen tills den kommer in? Svar nej. Nu har jag tillslut fått dem att skjuta på betaldatum. Till Telia betalar man i förskott. Vilket innebär att jag får inte ta med den i bouppteckningen. Vilket innebär att de inte kommer att få betalt oavsett.

Det bästa av allt här är att Telia kommer att avsluta abonnemanget från dödsdagen. De är alltså redan skyldiga pengar till dödsboet. Ändå har de försökt få mig till att betala räkningen för maj nu. För att de sedan ska betala tillbaka pengarna. Jag blir så trött. Tänk om de hade kunnat öppna ett mejl. Då hade de sett att jag inte ljuger. De hade kunnat avsluta abonnemanget och allt hade varit klart.

Nej, de ska ha ett fysiskt papper. Ett dokument som kan skrivas ut hur många gånger som helst. Ett dokument som jag har skrivit ut på min skrivare. Ett dokument som jag sedan har vikit och stoppat i ett kuvert men porto för att skicka till Luleå. Där ska någon öppna det och hantera det. Ingen kommer höra av sig till mig. Vilket innebär att jag måste ringa ännu en gång för att se att pappret har kommit fram och att räkningen är krediterad. Ett dokument som de alltså själva hade kunnat skriva ut på ett papper från deras e-post.

Trygg-Hansa som sagt kunde få det på e-post. Däremot kunde de inte säga upp något eftersom jag då inte var med på släktutredningen. Så det kan sägas upp först när bouppteckningen är klar. En bouppteckning kan ta tid. Den behöver göras. Det tar tid för att få alla dokument som behövs. Men det som tar längst tid är Skatteverket. Idag tar det sex till åtta veckor för dem att godkänna en bouppteckning. Detta på grund av pandemin. De har annat att göra också.

Då kan allt sägas upp. Och om jag har den så kommer ingen neka mig att göra någonting. Då kommer jag få göra allt. Innan dess blir det spännande. Jag är mest förundrad över alla som inte är medgörliga. För det blir ju bara extra arbete för dem. Det kan till och med vara så att de skickar till inkasso. Men vad spelar det för roll. Inkasso kommer ju heller inte få betalt. Ja, ja, jag lär mig mycket. Det är det bästa. Det tråkiga är att jag behöver lära mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Valborgsmässoafton

Kungen fyller sjuttiofem år. Det är värt att fira. Tyvärr kommer många ungdomar att fira med att dricka alkohol för första gången. Idag är den vanligaste dagen för debut. Även om det är en annan tid vi lever i så tror jag inte att det har ändrats. Vi är i behov av att träffas. Vi är i behov av att få bekräftelse. Att ta sin första fylla ger både socialt umgänge och bekräftelse.

När de vuxna runt omkring säger att det är inte så farligt om vi träffas. Bara det är ute. Det är inte så farligt bara… Vi har haft några som velat ha en loppis som är ute. Då man går mellan olika stationer. Det har blivit annonserat om det på sociala medier. Någon har reagerat på detta och anmält det till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har naturligtvis reagerat och kontaktat den som skulle arrangera det.

Det blir ingen loppis. Oavsett hur den genomförs så blir det en allmän sammankomst. Det får inte vara mer än åtta personer vid hela tillfället oavsett om man går utomhus i mindre grupper. Jag trodde det var något alla förstått men så är det inte. Det är lika med tipspromenader. Det är max 8 som gäller.

Loppisen blir inställd. Nu är det som det händer. Det som jag tycker är konstigt. För mig är det inte konstigt att någon reagerat och uppmärksammat på det. För att ta reda på är detta inom restriktionerna. Det konstiga är hur upprörda vuxna blir på att någon har gjort det. Att man har anmält det. Inte att någon skulle göra fel utan att någon gjort rätt.

Det är utlägg om hur viktigt det är att vi måste få träffas. Särskilt nu. Det är utlägg om hur vi kan gå tillbaka till andra världskriget och angiveriet som var då. Det är så osmakligt att jag inte kan beskriva det ens. Att jämföra med angivarna från andra världskriget. Det är detta som då visar hur tydligt det är att vuxna tycker att ungdomarna ska prova alkohol. För vi behöver det.

Vuxna som själva gjorde det och tycker att de har inte tagit skada. Vuxna som själva törstar efter att få umgås och tycker att ungdomarna ska få göra det. Jag blir bara trött. Jag hoppas att jag har fel. Jag hoppas vi alla kan fira kungens födelsedag utan att öka spridningen av Covid-19. Jag hoppas vi alla kan tänka ett steg längre utan att anklaga varandra för en massa.

Jag är tacksam för att jag och min familj försöker så gott vi kan. Jag är tacksam att man får vara tjugo på begravningar och inte åtta. Jag är tacksam för att minstingen ska fira att han har fyllt år tillsammans med sin familj och inte ha en stor fest. Vi kan om vi bara tänker ett steg till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Musiken

Jag har skrivit många gånger om hur musiken hjälper mig i livet. Både vid glädje, sorg, ilska eller andra känslotillstånd . Det är alltid en bra hjälp att få lyssna på musik. Att kunna uppfyllas av musiken.

Ibland måste man ha väldigt hög musik. Ibland måste man ha soft musik. Ibland vill man ha musik att dansa till. Oavsett så är musiken en vän. Alltid med sig när än du vill eller behöver.

Idag lyssnar vi på musik. Ljudet är inte så högt. Vi har mammas favorit på. Frank Sinatra. Han har spelats mycket hemma. Nu lyssnar på honom och myser tillsammans. Altandörren är öppen och vi känner vårbrisen. Solen skiner och vi tar en stund i taget.

Ta hand om dig. Vi hörs igen, kanske imorgon, kanske tidigare.

Vakuum

Det är så det känns litegrann nu. Som att man är i ett vakuum. Jag kommer återkomma under dagen. Då hoppas jag på lite mindre vakuum. Jag ska åka till mamma i eftermiddag. Syster är där nu.

Ta hand om dig så hörs vi senare.

Lugn natt

Det gick ganska bra att vila igår. Jag gjorde ingenting på hela dagen. Sedan åkte jag till mamma på kvällen. Jag hann precis att säga godnatt åt henne. Hon lägger sig tidigt så när jag kom vid sextiden så sov hon nästan.

Mamma satt uppe för alla mål mat igår. Hon åt alltså tre gånger vilket hon fick behålla. Så nu är hoppet stort. Det är som natt och dag jämfört när vi kom i hit i onsdags. Mamma kan svara vad hon vill och att hon äter är fantastiskt. Vi får se vad som sägs imorgon.

Det har varit en lugn natt. Mamma har sovit gott. Hon vaknade inte ens när de var inne vid halvtvå och ändrade ställning. Jag har sovit gott. Jag sov inte vid halvtvå. Jag fick dock ändra ställning själv. Jag kan inte annat säga än att vi alla är väldigt glada för den förändring som varit. Med stor sannolikhet så har vår närvaro kunnat hjälpa mamma att hitta vägen tillbaka. Någon har alltså varit med mamma hela tiden sedan i onsdags.

Eftersom jag är hos mamma så blir det en kort uppdatering idag. Imorgon kanske jag också spenderar morgonen med mamma. Om inte så blir det mer att läsa om då.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Medelålders och 90-talister

”Allt yngre intensivvårdas: Medelålders och 90-taliister”. Det var en av rubrikerna i Expressen igår. Nu har den brittiska mutationen tagit över som också drabbar allt yngre. Det började med att viruset gav sig på de som hade en underliggande sjukdom. Det gick vidare till att de som är sköra råkar mer illa ut. De som är äldre och nedsatta på något sätt. Nu är det fullt friska som råkar riktigt illa ut. För om du behandlas på IVA så är du illa ute.

Jag är medelålders. Ett tag till. Medelålders. Men det stannar inte där. De lägger till 90-talister. Då är du mellan 22 till 31 år. Jag förstår att restriktionerna förlängs. Jag förstår att vi måste hålla avstånd. För du vill inte ha sk.ten. Eller är det så att du är villig att chansa? Om jag bjuder dig på en godis och säger att tre stycken tar död på dig. Sju stycken gör dig jättesjuk och du kommer ha besvär många år framöver. Tio stycken kommer göra dig sjuk men inte så farligt, fast du kommer ha men länge, kanske år. Diarré, smak eller lukt bortfall. Kanske båda. Under flera år, kanske för alltid. Skulle du då ta en godis?

Det är åttio stycken som inte gör dig sjuk. Skulle du chansa? Jag chansar inte. Jag håller mig ifrån nödvändiga resor. Jag är glad och tacksam för att minstingen är så restriktiv som han är. Jag är glad och tacksam för att ingen av oss har fått det. Jag är glad och tacksam för att vaccin finns. Även om jag inte fått det så vet jag att det kommer. Det finns ett slut i tunneln. Jag skulle inte ta någon godis ur påsen.

Dessutom kanske det är fler biverkningar som vi inte vet om än. Långtidscovid som ord finns ju inte än egentligen. Då det gått för kort tid för att kunna analysera hur det är. Men det kommer. Det är alldeles för många som uppger problem för att det inte ska bli ett ord. Långtidscovid. Frågan är hur många godisar som faktiskt går att äta, sextio? Fyrtio gör dig sjuk, ger dig biverkningar eller du dör.

Orkar vi ett tag till? Jag hoppas det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Blev du lurad?

Igår var det första april. Maken frågade mig varför jag inte lurade honom. Jag brukar alltid göra det. Inte i år. Så det var väl det som var mitt trick detta året. Att hålla honom på tårna för vad som skulle komma och inget kom. Nästa år tar jag igen det. Blev du lurad igår? Det brukar vara roliga saker i tidningar och annat. Jag frågade maken om han läst om att Hemglass skulle börja med en Sensor-glass.

Det hade han missat. Jag säger att han får kolla på Hemglass för att läsa mer. Det är först när jag måste visa honom som han förstår att det är ett skämt. Han har inte Facebook. Så han kollar deras hemsida och där fanns den inte med. Så jag måste visa genom min profil. Innan jag får fram den så förstår han, eftersom den då inte fanns som nyhet på deras hemsida. Lite kul var det. En glass som känner av vad du är sugen på.

Hemglass sensor-glass. Kul!

Det fanns andra roliga saker. Jag såg att Folkuniversitetet skulle ha kurs på att ta cykelkörkort. För det ska bli lag på att du har körkort för att få cykla. Roligt för att det skulle inte vara som dumt om så var fallet. Som tur är kan man bli bötfälld på riktigt om man inte följer trafikreglerna som cyklist, men ändå.

Ja, tänk om…

Scouterna hade försäljning på en kokbok. 100 galet goda kottar. Det blir bättre och bättre. Pannekotte med kanel. Så många fel i den rätten. Kanel och kottar, det är ingen kombo som jag tror på. Jag tror inte kanel förhöjer en pannakotte. Då tror jag mer på äppelpaj med frasigt kott-täcke eller kotte med bröd. Maken hade älskat kotte med bröd. Allt med bröd är gott (enligt maken i alla fall).

Fina bilder också. Verkligen genomtänkt aprilskämt.

Movendi International satte agendan åt alkoholindustrin. Väldigt kul! De berättade att äntligen så hade de stora alkoholproducenterna förstått vilken skada deras produkt är så de skulle börja sälja alkoholfritt från och med nu. Mycket roligt. Och det hade heller inte varit så dumt om det varit sant. Precis som med körkortet.

De kan hända. En dag, plötsligt…

Sedan var det den där från Sydsvenskan. Felet som upptäckts i fredsavtalet. Att Ven tillhör Danmark och Bornholm är en svensk ö. Det är en sådan som verkligen kan gå igenom som riktig. Den är liksom sannolik fast ändå inte. Tänk om något sådan skulle upptäckas. Hur skulle det hanteras? Kul, men det gör ju inget att det bara var ett skämt.

Blev du lurad igår? Eller lurade du någon? Äldsta sonen går i skolan på torsdagar och fredagar just nu. Och igår så var det skoldag. Men inte idag. När jag berättade det så var jag ju tvungen att säkerställa att han inte trodde jag skämtade. Jag talade tydligt om att ingen jobbar på långfredagen om man inte har ett yrke som alltid kräver bemanning. Han trodde på mig att han inte går i skolan idag. En glad överraskning för han hade räknat med att gå idag.

Igår städade vi altanen. Inte så mycket skämt med det. Inte så kul heller. Men gamla köket är ett minne blott och golvet är rengjort. Det är kul när det är klart. Idag ska vi städa huset och sedan få upp altanmöblerna. Det är också bara kul när det är klart. Att det är vår, det är bara kul. Vi får bara hoppas att det inte blir ett skämt till väder nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

En dag till…

En dag till innan mamma kommer hem. Hoppas jag. Mamma kom inte hem igår. Jag håller tummarna för att det blir idag. Det vet vi först efter ronden. Då ska nya prover tas och om de är bra då får mamma åka hem. Hem med antibiotika i tabletter istället för direkt i blodet. Jag håller tummarna och ber för det.

Jag ber också för en dag till. En helt annan dag. En morgondag. Jag börjar mista hoppet om mänskligheten. Fast det gör jag inte. Jag bara misströstar. Påsken närmar sig. Det märks. I butikerna. Vi försöker så mycket vi kan att inte behöva handla. Men vi kan inte sluta äta. Om vi behöver handla utanför vår onlinehandling så åker vi ensamma och handlar. Jag eller maken (alltid maken). Igår var maken och handlade. På en tid när andra inte brukar vara. Men nu är det snart påsk. Nu gäller inga regler längre. Inga restriktioner finns längre.

Eller hur var det nu? Är det okej att resa igen? Alla som haft Covid och antikroppar kan resa. Så var det kanske. Hur många har haft Covid? Inte så många. Nödvändiga resor är tillåtna. Det vet jag. Jag skulle anse det nödvändigt att besöka min mamma. Men det fick jag inte på sjukhuset. Om hon kommer hem idag så kommer jag besöka henne imorgon. En nödvändig resa enligt mig.

Är det nödvändigt att resa till ett län som har bland de högsta smittspridningarna nu? För det har vi. Vi är inne i en spridningsfas (igen). Jag var på akuten med mamma i onsdags. Jag vet att det är tufft på sjukhusen. Inte bara med viruset. Folk dricker fortfarande alkohol och skadar sig. Folk kör fortfarande bil och skadar sig. Folk är fortfarande gamla och behöver akut vård. Vissa av sakerna går att undvika. Som att resa till ett område med hög smittspridning.

Jag hoppas på en dag till. En morgondag. Jag är inte säker på att den kommer. Inte när vi har en massa turister/hemvändare vad vi nu vill kalla dem här. Om man då bestämmer sig för att göra en nödvändig resa för att man är ledig från jobbet. Kan man inte då ha vettet att handla där man bor? Och ta med sig maten i kylväskor. Färdiglagad, eller vad man nu kan hitta på. Konserver som man värmer upp på stormköket. Vad som helst utan att besöka butiken dit du åker.

För vi som bor här vi måste också äta. Vi kan inte gärna åka någon annanstans för att handla. Även om du haft viruset och har antikroppar så är du inte säker. Du är inte säker på att du inte får smittan på dig på affären och sedan för det vidare. Vidare till någon annan. Det är påsk snart. Jag undrar om vi få uppleva den…

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon (hoppas jag).

En semla blev en lampa

Jag vann ett presentkort när jag inte ens visste att jag tävlade. Det berättade jag om tidigare i veckan. Det kan du läsa här om du missat det, josefinsdagbok.se/jag-vann. Det var dessutom på 300 kr. Jag trodde det var 200 kr. Favoritbutiken i stan säljer inte bara blommor, de säljer även inredning och lite annat. Bland annat lampor. Så min semla som favorit blev helt plötsligt en lampa.

Eller det kom med två lampor hem och en hel del blommor. Blommorna har ni redan sett. Jord också så klart. Eftersom jag inte har någon varmkompost. Jag skriver jag för jag tror att det endast skulle bli jag som tog hand om den. Fast jag borde ändå skriv vi. För vi har inte någon varmkompost. Det kom ett kök emellan, kan man säga. Det kommer bli skönt att kunna göra sin egen jord. Att inte behöva åka och köpa den och frakta hem. Eller för den delen frakta bort avfallet. Bara positivt.

Åter till lamporna. Eller lampan, för det är bara en som kommit upp. Växtkraft har haft ute inlägg om olika lampor till försäljning på deras Facebook-sida. Jag har inte varit så aktiv på Facebook under en tid. Jag har prioriterat annat. Jag börjar hitta tillbaka, lite grann. Får se hur länge det varar. När man ser favoritbutiken i stan ha ute lampor så kan man inte låta bli. Ganska många dessutom. Jag låter bli impulsen massor av gånger.

Men så kommer det upp en bild på en taklampa som är exakt likadan som min golvlampa. Golvlampan som jag är mycket glad i. Den har varit med mig på mitt kontor och nu är den med i mitt vardagsrum. Både så att jag kan läsa men också för att lysa upp mig på mina digitala möten. Jag var ju tvungen att köpa den taklampan. Utan att veta vart jag ville ha den så klart. Även om inte presentkortet räckte till allt jag köpte så räckte det till en del. Bommorna kanske dör men lampan finns kvar. En semla blev en lampa.

Tavelbelysning.

Frågan är nu om den kommer få vara kvar som tavelbelysning? Jag skulle vilja det men har inte riktigt bestämt mig. Jag har ju dessutom en till. den skulle också kunna vara en vägglampa. Sänglampor kanske? Den får sitta i taket så länge. Den är inte uppsatt bra heller. Men det gör jag inte åt förrän jag är helt säker. Just nu går den inte helt upp emot taket. Så lampkoppen täcker takkopplingen. Det duger så långe. Jag gissar att du inte såg det förrän jag skrev det.

Vad tycker du? Gör den sig som tavelbelysning? Eller borde den vara en vägglampa?

Idag blir det ännu en dag i återhämtningens tecken. Idag hoppas jag att mamma får komma hem. De trodde det igår, jag håller tummarna att inget har förändrats. Ta tillvara på tiden du har. Om du säger ja till något betyder det automatiskt att du säger nej till annat. Du kan inte göra två saker samtidigt. Använd din tid väl. Se till att planera det du vill göra och glöm inte bort dig själv på vägen. Om du inte finns så har du ingen tid kvar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

En händelserik dag

Igår var det en händelserik dag. Först så ska jag berätta att läget är stabilt med mamma, även om det inte är bra. Hon har lunginflammation som kanske beror på en blodförgiftning. Eventuellt urinvägsinfektion och hjärtsvikt på det. Hon ska vara kvar över helgen och sedan får vi se hur läget är då. Ni får gärna be för henne. Känns konstigt att inte ha pratat med mamma igår. Idag får jag försöka att se om hon kan lyssna lite i alla fall.

Det var mamma. Nu till mig. Vi åkte till stora staden för att träffa läkaren och göra mammografin. Det var mammografi först och sedan bröstmottagningen. Kl 13.00 var första tiden. Det tar en en timma att åka dit så det blev utelunch igår. Vilket alltid glädjer maken. Särskilt nu när det är så sällan. Vi insåg ganska fort att det inte var tal om att äta på köpcentrumet. Det var massor av bilar och människor. Det blev en drive thru istället. Också gott.

Halloumi-burgare. Mycket god.

Det går bra att äta i bilen. Det enda som är lite tråkigt är att de inte använder svensk Eldost istället för Halloumi. Lika god men inte fraktad så långt. Halloumi får endast göras på Cypern. Om den tillverkas i Sverige måste den alltså heta något annat. Eldost är en variant som Sveriges gårdsmejerister använder. Grillost är en annan benämning som inte är skyddat som namn utan vem som helst kan använda. God ost är det oavsett namn. Jag hade föredragit om Max hamburgerrestauranger hade valt att ha en ost som är transporterad kortare.

Sedan var det dags för mammografin. Det är alltid mycket bilar vid sjukhuset. Vi hittade en på baksidan. Innan var det nästan alltid ledigt på baksidan. Men för något år sedan gjorde de om vid huvudentrén så folk behövde hitta andra platser. Nu är det många som även hittar till baksidan. Som dessutom är lite lättare att gå in och ut till. Vad skulle ni säga om ni möts av denna lappen?

Vid incheckningen som så klart är digital och ingen att fråga.

Jag loggade ju så klart in på 1177 för att se om jag hade en ny tid. Jag kan säga att där fanns ingen tid alls. Inte ens den för igår. Jag bröt ihop och allt på en gång. Gick till bröstmottagningen som tyckte det lät konstigt och ringde bort. Tror ni jag hade tid. Jo, men visst hade jag det. Det vara bara att komma tillbaka och registrera mig så fick jag komma in. Då kommer denna bilden upp.

Det går bra nu…

Alltså på riktigt. Den vill starta om, nu, men en gång. Så igen leta reda på någon så jag kunde anmäla mig. Maken får inte vara med som anhörig så han får vänta utanför. Moralsikt stöd hade varit behövligt. Efter många om och men så blev screeningen gjord. Nu ska jag vänta och se vad svaret säger. Det kan ta upp till en månad så jag ska inte oroa mig under tiden. En och en halvtimma senare var det dags för läkarbesöket.

Det gick bra. Hon var lite sen. Dit in fick maken följa med. Kändes bra efter psykbrytet tidigare. Hon lugnade mig och sa att allt kändes bra när hon gjorde undersökningen. Att det gör ont och bränner kan ha med operationen att göra. Även om det gått ett år. Det kan också vara psykologiskt för att tiden var bokad och kroppen har ett minne. Det kan alltså vara minnet av operationen som gör ont. Hur som helst jag är frisk än så länge.

Minstingen gjorde middagen. Eftersom det var våffeldagen så åt vi våfflor till middag. Först en våffla med crème fraiche, stenbitsrom och rödlök. Följande med en räkröra. Bägge mycket goda. Man kan ju inte äta våfflor utan att äta en hederlig våffla så det blev det så klart.

Mycket gott alltihopa. Ingen bild på den gamla hederliga. Jag äter alltid med smör och socker. Minstingen tog glass och sylt. Maken tog en till med hälften/hälften röra/stenbitsrom.

Idag ska jag hjälpa äldsta sonen med hans rollspel. Mycket spännande berättelse. Vi får se om jag kommer lära mig något nytt engelskt ord idag. Eller lära och lära, jag lär glömma bort det innan jag lämnat honom för kvällen. Maken ska städa. Fredag är lika med städdag hos oss. Nu har det blivit ett antal fredag som jag inte är hemma. Undrar om det är en undermedveten slump. Igår föreslog jag att vi skulle städa på lördag. Eller att jag städade vissa delar på lördag och han på fredag. Men inget av alternativen tyckte han om. Så han städar allt idag.

Vad ska du göra för kul?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.