Kategori: Allmänt

Att ställas inför förändringar kan vara jobbigt. Det kan vara onödigt och nödvändigt. Även om det är nödvändigt så kan det vara jobbigt. Är det lättare om det är onödigt? Jag vet inte. Jag vet inte heller alltid hur man gör när det väl är en förändring på gång. Det kan vara stora saker men också små som påverkar oss.

Maken och jag har nytt kök. De har blivit maken som är där mer än mig. Jag trodde det var jag som skulle vara mest i köket och framför allt uppskatta det mer. SÅ blev det inte. Det är maken som härbärgerar köket mest. Även om jag är där med. Han gör mycket spännande mat nu för tiden. Det senaste är att han gör sina kryddblandningar själv. Grillkrydda bland annat gör han. VI har pepparkvarn och saltkvarn för det behövs när man lagar mat. Jag har inte hittat bra kvarnar så därför har jag inte haft behov av det. Hoppas vi nu har hittat bra.

Köket är en jättestor förändring. Vi har varit väldigt överens på vägen. Vi har bland annat en liten frys i köket och en stor box i källaren. Jag är den som mest har organiserat grejerna i köket. Maken byggde mer än mig. Jag har ställt många frågor om vad han tycker och vice versa. Utom vad gäller frysen. Jag tyckte att det var självklart med att ha frysen indelad i olika sektioner. Som fisk för sig och kött för sig. Då frysen inte är så stor så var tanken att vi har det som används ofta i köket och resten i boxen. Den sista delen är vi väldigt överens om.

Det är det andra som är en förändring som antagligen aldrig kommer att ske. Eftersom maken är mer i frysen än mig så var det ett tag mellan mina gånger i frysen. När jag tog blåbär i frysen häromdagen så hittade jag inte riktigt. Jag frågade då maken om vi har ett system i frysen? Maken svarar att jag har inte sagt något om något system. Men det var ju inte frågan. Frågan var om vi hade något system? Jag hade ett. (Ett som han inte hade sett.) Svaret alltså att VI inte hade ett system. För makens system är att finns det plats så hamnar det där.

Nu har VI ett system. Och det är makens. Om det finns plats så får det ligga där. Annars får det vara någon annanstans. Den förändringen kommer vara lite svår för mig som vill att allt ska ha en egen plats. Jag som har indelat i byrålådorna för strumpor och bh:ar och allt annat. Inget kan flyttas eller blandas. Särskilda fack för allt. Men om det inte är jag som är den som är i frysen mest borde ju inte vara den som bestämmer hur det ska vara. (Även om mitt sätt så klart är bäst.) Det borde ju vara den som använder mest som får avgöra hur det ska göras. Hur avgör du?

Det kan ju vara andra förändringar som är svårare att hantera. Som att en förälder går bort eller att det är omstrukturering på jobbet eller… Frågan är hur man avgör åt vilken riktning man ska gå? När det är svårare beslut kanske man behöver flera som tycker till. Om det gäller ett jobb som förändras där det är din tjänst som ska bort blir det ju svårare att se varför den förändring behövs. Hjälp utifrån kan ju då vara avgörande för att gå vidare.

Vi löste det med frysen. Maken och jag har löst det mesta genom åren tillsammans. Ibland har vi fått hjälpa varandra att tänka. Ibland har vi fått kramas när vi som mest behövde det men var som minst gosiga att krama. Ibland är det svårt att avgöra hur man gör. Kärleken klarar av mycket. Problemet är kanske att det är inte alltid kärlek inblandat. Som när jag sa upp mig på NBV, då fanns ingen kärlek till jobbet som kunde lösa någonting. Det avgörandet var dock väldigt enkelt. Det var tufft att göra men enkelt beslut. Ibland är det inte så enkelt.

Hur avgör man? Ibland är det svårare än vad man klarar av själv. Jag har än så länge haft insikten att förstå att prata med andra när det behövs. Jag hoppas den kvarstår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår hörde rörmokaren av sig. Elementet som beställdes i oktober har kommit. Det skulle vara på plats i Januari från början men kommer alltså nu i maj. Om jag ska vara lite snäll så har de hört av i sig och först sagt april för leverans och sedan med juni för leverans. Nu kom det ju innan juni. Bra så. Nästa fredag kommer de och sätter in det. (Nu när det behövs *ironi*).

Vi har tillsammans med grannarna bestämt att vi ska asfaltera om vår väg. De skulle göras i vår. Jag har ringt någon gång till han vi beställt ifrån. Igår kom beskedet att asfalteringen görs 31 maj. Innan det måste jag flytta en massa sten som ligger utmed kanterna. Och få tag på ny kantsten och sätta den. Vi har ju cortenplåt som kantsten och den sista biten är mot vår egen väg som måste bytas.

Nu är det många positiva saker som händer samtidigt. Det är det där med orken och allt som ska fixas runt omkring. I vår carport ligger en miljard saker som behöver flyttas om vi ska asfaltera där. Och om det ska asfalteras där den 31 maj så måste det förberedas för asfalt innan dess. Nästa vecka alltså. Nästa vecka så måste det tömmas och förbereda allt med kant och stenar på tomtgränsen.

Det kommer bli en spännande vecka alltså. Med mycket fix och trix. Tur att vi inte har något annat att göra som att försöka ordan in inkomster till oss för att överleva. Tur vi är fullt friska och har hur mycket ork som helst. Så nu är gnället klart. Nu går vi över på att det ska bli fantastisk skönt att få ordning i carporten. Att vi ska få asfalt och slippa allt grus som följer med in. Att vi kommer få en helväg och uppfart utan potthål. Det ska bli toppen. Det bästa av allt är nog ändå att det är utgifter som är förväntade och planerade.

Dessutom så har jag nu på morgonen fått besked om att jag kan få levererat plåten som kantsten i nästa vecka. Jag hade kunnat köpa en variant som är utan armeringsjärn fastsvetsad. Men det hade inte blivit lika stabilt för snöröjning. Det är bra. Den hinner bli klar och vi kan få ner den i marken innan 31 maj. Allt löser sig till slut om man bara hänger i. Nu ska jag mäta och se hur långt jag ska beställa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vad ska man hitta på då? Då när det går dåligt. Allt går liksom lite fel eller helt fel hela tiden. Att mamma inte finns mer är självklart en del i det. Det var dåligt. Dåligt att mamma blev sjuk. Dåligt att mammas kropp inte orkade längre. Men annat går också åt pipan. Äldsta sonen kämpar med precis allt just nu. Maken kämpar med mycket. Jag kämpar med sömnbrist. Minstingen tycker det är jobbigt att inte kunna vara med kompisar och vara social. Det gör vi alla.

Vad gör man då? Min del i vårt företag har lidit länge eftersom jag varit sjukskriven så länge. Jag har försökt att hjälpa maken med vad man ska tänka på. Nu när jag jobbar halvtid som jag inte orkar så fungerar det inte att ha ett liv också. Att det pågår en pandemi som man inte får träffa någon i spelar inte så stor roll för mig. För jag hade inte orkat. Eller så hade det behövts för att fylla på.

Makens del i vårt företag har blivit drabbat av pandemin. Det kom med en gång. Alla kunderna, som är myndigheter och kommuner, fokuserar på Covid-19. De har ökade kostnader också kring Covid så många säger upp avtalet och våra inkomster minskar. Den största bördan hamnar då maken. Att hitta nya inkomster för att vi ska överleva. Han får kämpa dubbelt. För han vet hur jag mår och vill inte belasta mig och försöker då själv.

Äldsta sonen är den delen som ingen av oss kan tumma på. Han behöver hjälpen och han får den. Maken hjälper mig även här. För min kapacitet inte räcker till. Nu är alltså maken trippelt belastad för att jag inte kan. Äldsta sonen har det alltid tufft. Nu är det lite extra. Vad gör man? Att inte ha några vänner att vända sig till gör inte saken lättare för sonen. Han har en vän som vi pratat om tidigare. En vän som han inte riktigt litar på stannar kvar om han är sig själv. Vad gör man då?

Det är många delar att tänka på. Det är många saker som kan gå fel. Hur vänder man skeppet? Jag vet inte just nu. Det jag vet är att mycket går fel. Det blir liksom aldrig helt bra. Även om det är något positivt så finns det en flik av negativt med. Som när krattan kom hem med posten, det var fel på den. Inget konstigt att skicka tillbaka, men det ska göras. Man ska kontakta någon som ska svara. Vilket någon inte gjorde i detta fallet. Allt blev fel kring krattan. Då försvinner glädjen i att kunna kratta i trädgården. Särskilt eftersom krattan inte går att använda.

Just nu går mycket på fel sätt. Jag är ändå tacksam. Jag har en make som slår knut på sig för min skull. Jag har mig själv som slår knut på mig för att få det att fungera. Det är jag tacksam för. Att jag kan slå knut fortfarande om en slapp sådan. Jag undrar bara vad man gör när allt går fel? Är det jag som ser fel saker eller är det så att allt är lite extra jobbigt just nu? Jag har en positiv syn på livet. Jag gissar att allt bara är extra jobbigt just nu. Och sömnbristen gör att det då syns mer.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hur många vänner har man i livet? Är det självklart att man har vänner? Är det självklart att man har anhöriga? Jag vet om människor som inte har några vänner. Jag vet om människor som inte har några anhöriga. Jag vet om människor som är helt ensamma. Bara för att man har släkt behöver inte det betyda att man har någon som bryr sig om dig.

Om du har en vän så hoppas jag att du värdesätter den vännen. Om du har flera så kan du skatta dig lycklig. Att ha vänner är inget självklart. Det är inte heller så för att man skaffat en vän att den stannar resten av ditt liv. Saker förändras i livet och vänner kan försvinna. Då är det inte säkert att en ny kommer in.

Hur gör man för att skaffa vänner? Om du aldrig träffar någon hur gör du då? Du har inget jobb att gå till. Det är heller inte säkert att det är det bästa stället att hitta någon på. Jag vet om personer som inte har några vänner på jobbet. Jag vet om personer som inte pratar med någon på flera dagar även om de har jobbarkompisar. Vad är det som gör att man är ensam?

Vem är det som är ansvarig för det? Är det personen som inte har några vänner som får skylla sig själv? Kanske, men jag skulle tror att det inte är så enkelt. Jag tror att många som inte har en enda vän har försökt många gånger att få eller skaffa en vän. Det har i dagarna stått om i tidningen en Pelle neråt landet som hittade en ny vän. Som visade sig att han inte var en ny vän. För han gjorde så att Pelle tog en massa lån och gav pengarna till sin nya vän. Totalt en halv miljon kronor.

Är det Pelles fel som valde fel vän? Eller är det så att Pelle var så glad att en enda människa faktiskt ville vara med honom. En enda person som lyssnade på honom. En enda person som ville vara med honom. Jag blir så ledsen. Jag har inte så många vänner men några stycken. Jag är så glad och tacksam för alla mina vänner. Vänner som jag inte tar hand om så bra just nu men som jag vet finns där ändå.

Man ska vara försiktig med de vänner man har. De som är bra. Man måste vårda och ta hand om sin vänskap. Hur gör man det? Om du då aldrig haft en vän, hur gör du då? Även om du har någon släkt så är det samma där. Vill du har kontakt och finnas i din släkts liv så behöver du vårda och ta hand om den. Att vårda kan vara att man hör av sig. En av sakerna som jag verkligen är dålig på just nu. Men för att kunna var dålig på det just nu så måste jag varit bra innan.

Om man har en vän så ska man kunna vara dålig på vårdandet en tid men inte för länge. Det är också då en bra vänskap innebär att den andra hör av sig. Som i mitt fall kan det innebära att jag får ett sms med, jag tänker på dig. Det räcker. Då vet man att den andra väntar och finns kvar när jag mår bättre igen. Tänk att inte ha det.

Tänk att bli sjuk och ingen bryr sig om att du är sjuk. Vården tar hand om dig (om du ringer för vård). Men i övrigt så är du ensam. Ingen… Ingen hör av sig och kollar läget. Ingen kommer med en paj eller lite mat. Ingen frågar hur du mår. Ingen finns där.

Jag hoppas du värdesätter dina vänner. Jag hoppas du kan se en annan människa som är ensam. Personen på jobbet som aldrig är med. Kanske du kan se den personen. Kanske skulle det vara den bästa personen du någonsin haft i ditt liv. Jag vet inte, men jag vet att vi måste hjälpas åt. För det kan inte bara ligga på personen som inte har några vänner. Det kan inte bara var en persons ansvar att se till att det finns andra människor i livet.

Hur många vänner har du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Sverige är verkligen fantastiskt. Vi har ett enormt utbud av natur. Natur i alla dess möjlig former. I Småland där jag bor så har vi djupa skogar och massor av höga träd. Skog som man kan gå in och förlora sig i en stund. Det i en kombination av öppna ängar och massor av djur.

Igår gick jag en lång promenad i skogen. Det regnade och solen sken om vart annat. Fördelen med den djupa skogen då är att det inte kommer så mycket regn på en. Det tar skogen åt dig. Det kom också hagel en stund. Blandat med regn. Det var inte så mycket men en del hagel studsade upp från marken.

Inne i skogen finns porlande bäckar som rinner fram. Ljudet från vattnet är tröstande. Det är mossa på stenarna runt omkring. Ja, vår natur läker på ett fantastiskt sätt. Det var en härlig tur i skogen. En tur för själen. Jag hoppas på att kunna ut och resa i vårt land snart. Att kunna uppleva hela vår fantastiska fauna. Vaccin är på gång. Och att då resa ansvarsfullt i Sverige rekommenderar jag, framför lång resa utomlands.

Det var också en massa jobb igår. Jobb som tar ut sin rätt idag. Dagen ska också gå åt till att jobba. Det ska bli spännande och se hur det går. Igår blev det mer än halvtid i jobbet. Det gick liksom inte att avbryta. Ibland är det så att vissa saker måste göras klart. Jag försöker att få in träningen igen i livet. Men kombon att både träna och jobba fungerar inte ännu. Det är tur att jag inte kör några stora skogsmaskiner i mitt yrke.

Idag ska det inte regna. Det blir ändå ingen skogspromenad idag. Och för den delen regnet var inget problem. Det kylde inte ner eller gjorde en sjöblöt. Att det är fint väder idag gör alltså inget. Det är skönt att våren blir mer på riktigt och värmen kommer mer och mer. Även om sommarvärmen varit här och vänt så hoppas jag att den återkommer igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det en härlig dag. Sommarvärme och ledigt. Jag är ju halvtidssjukskriven men lika fullt är det härligt med den där röda dagen. Och att den också bjuder på fint väder känns härligt. Idag är det inte fullt lika fint men en härlig dag är på väg. Det skulle regna idag men inte längre. Nu ska det vara molnigt och lite mindre varmt.

Spaljén blev klar. Vi åkte och köpte armeringsnät och stolpar så vi kunde fästa den. Maken tycker att vi ska lägga en överliggare på. Jag är inte riktigt lika säker på det. Han får bestämma hur han vill göra. Klematisarn har något att växa på och det är det viktiga. Så fort nätet var på plats så la de sig till rätta emot. Tror inte jag kommer behöva binda något.

Jag har haft en massa sten i rabatten. Det var min första rabatt och att rensa ogräs är inte min grej. Blommor var heller inte min grej. Så det blev klematis samt sten i rabatten. Samt täckbark för att skydda mot solen. Nu är all sten bortplockad. Kanske att jag kommer fylla hela rabatten men växter för att skydda klematisen från solen.

Vi satte stolparna först. Så klart. Sedan på med nätet. Efter att nätet var på så flyttade jag några av växterna. Luftlöken till exempel fick ny plats. Jag spred ut klematisarna lite grann. Två av dem. Så nu kommer det finnas gott om utrymme för alla att klättra. Jag tryckte ju ner en extra förra året. När jag hade köpt en till mamma som var röd. Den såg så himla fin ut att jag köpte en till mig också. Nu är den inte bara nertryckt i ett hål utnajar en riktig plats.

Gräset är kvar längst till höger på bild. Sedan längst bort till vänster finns nu luftlöken. Bakom nätet. Så den får mycket sol även när klematisen har växt upp. Däremellan är nu fem klematisar. Alla olika sorter. Kommer bli fint hoppas jag när alla växt upp.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Dagen blev lugn igår. Jag gjorde bara en insats under dagen. Som var livsviktigt. Annars var det bara att äta och vila på schemat. Den livsviktiga insatsen var att hjälpa maken att få loss stickan i handen. Den han fick från trappräcket när han skulle gå upp för att göra popcorn. Den var stor. Lika långt in i handen som den var utanpå. Det blev en hjälpinsats för att få bort den.

Utöver det så var det ganska händelselöst. Idag håller jag på att tvättar. Det är fint väder och går att hänga ute. Jag ska också försöka se om jag kan lösa en ny spaljé till mina klematisar. Jag vet inte än om jag löser det men jag ska försöka. Den spaljén som jag hade innan är slut på lager så det är inte bara att köpa en ny.

Jag har delar kvar från vårt gamla trappräcke. Det tänker jag att jag ska kunna få upp som spaljé. Jag använder det på två andra ställen. Skillnaden är att där har jag vägg bakom som jag fäst den på. Här ska den vara i marken. Kanske att jag måste svetsa lite stag på. Eller jag, sonen får svetsa. Men innan det ska jag prova utan svetsning. Vi får se hur det går.

Idag får det fortsätta att vara lugnt. Att inte träffa någon eller utsätta mig för en massa intryck. Min kropp behöver vila. När man inte sover så bra så måste man låta hjärnan vila från intryck för att orka i kroppen. Tvätt och spaljé alltså är det på schemat idag. Imorgon är det arbetsdag då behöver man ladda upp för det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det finns ingen ork för blogg idag. Men jag kan säga att tårarna räckte hela tiden. Det var en perfekt begravning som återspeglade mamma. Det var mängder med fina blommor. Imorgon kanske jag orkar berätta mer. Idag har det varit många fina minnen både med mamma och utan. Dessutom så ordnade vi ett nytt minne idag med mamma.

Vi hörs imorgon. Ta hand om dig.

Det finns flera möjligheter idag vid gravsättning. Fler om man kremeras. Du kan begravas på en plats i en grav. Om du är kremerad eller inte så kan du bli begravd med en gravsten. Du kan också bli spridd i en minneslund som kremerad. Då får du ingen gravsten. Du får ingen särskild plats heller. Numera finns det ytterligare ett alternativ för kremerade. Det är askgravlund. Då blir du gravsatt på ett särkilt ställe.

Man kan också ansöka om att få sprida askan lite var man vill på Länsstyrelsen. De säger nej mycket. Det kan inte vara var som helst alltså. Det är inget som vi funderar på nu med mamma. Det viktiga för mamma är att få vara hemma i byn. Där hennes mamma och pappa ligger på kyrkogården. De ligger i en familjegrav. Nu finns det en askgravlund på ”hennes” kyrkogård. Och det har vi nu valt att hon ska ligga i.

I en askgravlund så kan man vara med vi gravsättningen. Det får man inte i en minneslund. I en askgravlund så finns det en plakett vid platsen. Det gör det inte i en minneslund för det finns ingen särskild plats. Mamma skulle vara mycket nöjd med alternativet. Att få vara på den kyrkogården är det viktiga. Tyvärr är inte begravningen i den kyrkan.

Det beror på att kyrkan är för liten. Eller jag tycker inte det men sådana som bestämmer har gjort bedömningen att man inte får vara mer än åtta i den kyrkan. Vi kommer vara flera, inte alla tjugo som är tillåtet men nästan. Då tänkte vi att om det är mindre restriktioner i sommar så skulle vi kunna ha en gravsättning med minnesstund. Dricka kaffe och äta ostkaka. Det var mammas grej. Ostkaka. Det skulle det vara på alla stora firanden. Även om det var annan efterrätt också så skulle ostkaka finnas.

Vi hoppas helt enkelt på att restriktionerna avtar. Då kan vi ha gravsättning i askgravlunden med ostkaka efteråt. Helt i mammas stil. Om du inte har pratat döden med dina nära och kära, gör det. Det är så mycket enklare att veta vad personen vill. Om personen inte vill något, då är det också enkelt. Då gör du som du själv tycker. Pappa till exempel ville absolut inte kremeras. Sedan brydde han inte sig så mycket. Helst hade han velat snickra kistan själv. Men det var han för sjuk för att kunna.

Ta hand om dig. Prata döden, om du inte gjort det. Vi hörs imorgon.