Kategori: Allmänt

Det undrar jag, vad gör vi för varandra? Finns vi där när vi behövs? I mars är det internationella kvinnodagen. Vad gör vi för att finnas för varandra? Ställer en kvinna alltid upp för en annan kvinna? Jag skulle inte tro det. Finns vi, kvinnor, för varandra en dag om året? Jag skulle inte tro det.

Anledningen till min tankeverksamhet är Gift vid första ögonkastet. Det går på SVT just nu. Jag har inte sett det som nu skriv om men jag har läst det som skrivs. Jag har låtit det gro lite och jag fortfarande inte förstå vad det är som sker.

Det har tydligen varit midsommarfirande. Det är flera par som har gift sig första gången de sågs. Sedan följer man dessa par för att se om det håller eller inte. Ett experiment helt enkelt som görs av människor. Vad jag förstår så är det ungefär 30 procent som faktiskt håller ihop efter tid. Inte helt illa om man ser på hur det går för oss övriga i förhållanden utan att få hjälp med ihopmatchning.

På midsommar så skulle paren träffa sina kompisar tillsammans och fira. Det är ett av paren som har varit väldigt samspelta under programmet. Jag gissar att detta är fjärde programmet. Men nu då på midsommar så spårar det ur. Killens kompis sätter på en låt som någon Björn Rosenström har gjort. Jag är för gammal för honom tydligen, så har ingen aningen om hans musik. Det har tjejen. Det är förnedrande mot kvinnor och i en låt så sjunger han om hur de ska våldtas.

Hon blir upprörd och killen förstår ingenting. Så långt vet vi. Nästa avsnitt får vi kanske reda på hur det går. Nu till varför jag är fundersam. Till den här artikel om de upprörda känslorna från festen så finns det mängder av kommentarer. Mängder flera hundra, jag kommer inte ihåg. Det jag kommer ihåg är hur många kvinnor det är som utrycker hur dum hon var. Alltså tjejen som sa ifrån. Att hon tyckte musiken var olämplig och kvinnoförnedrande.

De tyckte hon var dum för de var ju minsann kvinnor och lyssnade på Björn. För han var ju så bra. Och om de som kvinnor kunde lyssna så borde hon ju förstå att det inte är något problem. Då undrar jag vad som hände? Vad spelar det för roll om du är kvinna och lyssnar på kvinnoförnedring, är det mer tillåtet då? Är det okej om du är kvinna och våldtar en annan kvinna? Blir det okej då? Eller är det okej om du är mörkhyad och är rasist? Är tillåtet att behandla någon nedsättande för att man är av samma kön, etnicitet eller religion? Eller något annat, är det okej?

Hur kan någon utrycka sig så? Att det var väl inget. Eftersom jag tycker det är okej så måste du också tycka det. Det förstår inte jag. Det har nu gått några dagar och jag har vridit på det i olika aspekter men det hjälper inte. Jag förstår inte. Hur kan så många kvinnor uttrycka sin avsky mot någon som de aldrig träffat för att de gillar en musik som är sexistisk?

Det spelar ingen roll hur många dagar vi har. Den 19 november eller 8 mars, det spelar ingen roll. Vi måste stötta varandra varje dag. Vi måste finnas för varandra i alla lägen. Oavsett dag. Jag hoppas det går bra för Sofia och Anton. Jag hoppas att de reder ut sitt bråk. Jag hoppas att mänskligheten vinner över oss alla.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

För en månad sedan var det en tävling om vår bästa semla. Den gick ut på att man skulle skicka in vilken semla man tyckte var godast och vilket kondis som gjorde den. Vi har några konditorier här vilket gjorde tävlingen lite mer spännande. Jag vinner nästan aldrig något. Vilket mest beror på att jag nästan aldrig är med i tävlingar. Denna tyckte jag var rolig och skicka in min bästa semla. Jag vann.

Tävlingen gick ju ut på att utlysa en vinnande semla och ett konditori som gör den. Då kan jag tycka det är roligt. För det handlar inte om mig. Denna gången var jag inte medveten om att de skulle ha priser bland de som skickade in bidrag. Det var en vän till mig på Facebook som gjorde mig uppmärksam på att jag vunnit. Ett presentkort på vår handel här i stan. En jättebra present som gynnar hembutikerna.

Klart att det är kul att vinna. Men jag är ändå mest glad för att det var rätt semla som vann. Alla semlorna är goda i stan. Det var säkert jämnt mellan e olika valen. Och det konditoriet som jag då röstade på vann, som resulterade i att jag vann. Jag är tacksam och glad. Fast tydligen inte tillräckligt tacksam.

Jag har inte hämtat ut priset ännu. Det har gått en månad nu. Jag har glömt det och sedan kan jag skylla på Covid också. Jag vill inte vara på ställen i onödan. Jag är inte ute på stan och promenerar som man var innan. Utan nu gör jag min ärenden och sedan hem. De flesta butiker jag handlar i så ringer jag eller onlinehandlar och sedan hämtar jag utanför butiken. Därför har jag glömt bort att jag behöver åka till ett ställe till. Idag är dagen då jag ska lösa det.

När jag hämtar produkter och levererar till kunder. Idag är dagen då jag ska komma ihåg att hämta min vinst. Det fina med min vinst är att den har gett mig glädje flera gånger. När jag röstade och höll tummarna. När jag oväntat fick besked att jag vunnit själv. När jag kommit ihåg att jag inte hämtat vinsten. Nu när jag ska hämta vinsten. Sedan kommer det bli när jag använder vinsten.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Allt bara går runt just nu. Ingen förändring alls. Vi vaknar, äter frukost, jobbar, äter lunch, jobbar, äter middag, tittar på tv och går och lägger oss. Sedan börjar det om igen. Som filmen måndag hela veckan. Det spelar ingen roll vad vi gör allt är likadant. Vi får inte träffa någon. Vi får inte prata med folk när vi handlar. Kanske det är det som är från filmen. Vi följer inte restriktionerna och därför börjar det om igen. I filmen så ska han göra rätt och då blir det tisdag när han gör det.

Det märks tydligt att alla har tröttnat. På affären så sitter det nu skyltar om att o du ska prata med någon så gör det utanför, inte inne i butiken. Jag tänker på alla som lever ensamma som aldrig träffar någon. Enda gången är på affären eller fiket. Men nu ska alla också sitta vid eget bord. Du ska helst inte fika eller äta ute, ta med maten hem. Vi är flockdjur och vi börjar att inte orka mer. Vi har haft måndag hela året. Det går liksom bara en viss tid. Hur länge orkar vi? Det muterade viruset från Storbritannien håller på att ta över.

Varför orkar vi inte. För det brukar ju vara samma hela tiden. Vi brukar referera till ett hamsterhjul. En del vill ta sig ur det men fortsätter ändå att bara springa runt runt. Vi går till jobbet och vi kommer hem och sedan börjar det om. Skillnaden är sällskapet. Att vi träffar andra. Att vi tränar i flock eller äter i flock eller gör vad som helst med någon annan. Det är skillnaden.

Kanske därför vissa äldre som alltid varit ensamma inte kunde hålla ut. För enda gången de träffar mänsklig kontakt är på affären. Kanske därför mamma mår så dåligt så fort besöken blir färre. Fast nu är det ofta och ändå så mår hon sämre. Kanske det är för att mamma inte var ensam innan. Men nu är hon det och kan inte heller påverka sin situation. Utan hon måste förlita sig på att någon kommer till henne. Innan var det fart och fläkt kring mamma. Det är det inte nu.

Just nu lider vi alla. Vilket inte gör det bättre. Förhoppningsvis har vi alla lärt oss något av denna erfarenhet. Att vi ska se varandra. För även om allt går runt så behöver vi se varandra. Nu kommer våren. Den kommer alltid. Nu slår knopparna ut. Det gör dem alltid. Det går runt. Vissa saker tycker vi om att det är likadant så vi känner igen vad som händer. Vissa saker hoppas jag att vi nu lär oss att ändra på. Till det bättre så att måndag slutar att komma imorgon igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Viruset har kommit för att stanna. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att man inte förstår det. Vad är det som gör att man inte orkar hålla ut. Det spelar ingen roll att man är student och under 25 år. Du kan bli sjuk du också. En student säger att det är mycket mindre fester nu än innan pandemin. Fast vad spelar det för roll. Det räcker med en fest så ökar risken för smittspridning.

Vilket nu också har hänt. ett 40-tal smittade i Uppsala efter korridorsfester. Jag skulle gissa på att det är många fler och att detta bara är toppen på isberget. Jag förstår det inte. Jag har en ungdom som bor hemma fortfarande. Han tog student i somras. Han jobbar heltid. Han har kompisar som flyttat och börjat plugga. Han har kompisar som bor kvar och pluggar eller jobbar. Han har inte träffat någon av dessa sedan september. Inte ens utomhus och på säkert avstånd.

Han vill inte. Han tycker att det är oansvarigt. Han har blivit mer noggrann an vad jag och maken är. Vad är skillnaden? Är det vi som föräldrar som gjort det? Fast hans kompisar så är de flesta av samma åsikt. Att de inte ska träffas nu. Det finns ungdomar här också som är oförsiktiga. Som går i grupp och handlar till exempel. De har fester med. Vad är det som gör det? Är det att minstingens jobb hade många sjuka varav en inlagd? Är det anledningen? Är det för att vi har tjatat hål i huvudet på honom?

Vad är det som gör att vissa kan sköta sig och andra inte. Klart att det finns vuxna idi…er också. Som struntar i allt. När det kommer till ungdomar så anser jag att det är vi vuxna som behöver finnas och hjälpa till. Kanske det är det som lett till detta utbrott i Uppsala. Avsaknaden av vuxna. För även om det är färre fester nu så hjälpte ju inte det.

Det går runt och runt. Jag hoppas att det snart kan sluta. På alla plan. Att människor inser att de ska hålla avstånd. Att det kommer vaccin till alla. Jag hoppas att vi kan få ett liv igen, ett som innehåller vänner och umgänge.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har under helgen försökt att ta reda på hur jag kan lösa det med planteringsbordet. Inte har jag blivit klokare av det. Eller så har jag det men det hjälpte inte. Det finns ett bord som är helt galvaniserat, vilket är bra för att det kan stå ute hela tiden. Det är tillräckligt högt. Eller ja, det är 90 cm högt. Högre går inte att få färdigt. Det tänkte jag gick att lösa med några betongplattor. Tyvärr så är det bara 40 cm djupt. Jag tror att det blir lite för smalt för att kunna jobba på.

Det blir nog till att försöka få ett som är specialbyggt. Så att jag kan göra det extra långt för att kompensera djupet. Vilket jag också fick som tips. Tack för det. Jag har härdade glasskivor som jag skulle kunna använda o det inte vore för att de är 60 cm djupa. De sticker ut lite för mycket. Jag får fortsätta jakten helt enkelt.

Igår var det i övrigt en ganska mycket slappar dag. Att prova läsken gick bra. Alla var drickbara enligt panelen. En var mer för barn än vuxna kanske. En fick väldigt höga betyg av alla. Det var Mandarino som smakar av mandarin och är illgrön i färgen. Färgen tilltalar säkert barn som vill välja den därför. Smaken var väldigt mycket mandarin. Ni får beställa en popbox på pobox.nu helt enkelt och prova.

På kvällen så bestämde maken och jag oss för att göra ett biobesök trots allt. Det blev Häxorna av Roald Dahl. Har du inte sett den så kanske du inte behöver det heller. Den var inte dålig men inte inte så bra som jag trodde. Anne var bra. Det var bra filmat och bra effekter men historien var inte lysande. Jag är glad att sett den. Jag hade sett den oavsett om någon sagt att den inte var värd det. Och jag hade sett den efter att jag vet det jag nu vet. Fördelen är att det blev på bio och mer upplevelse av alla specialeffekter än om det varit hemma på TV:n.

Vi var ensamma på bion. Det kändes lite sorgligt att de visste filmen bara för oss. Men kanske är det bättre att det används även om det är för två. Jag vet inte. Jag hoppas att vaccinet snart har tagits av alla så att vi kan hjälpa till med att fylla våra tomma entreprenörers lokaler. Det är svårt att ha avhämtning på film för bion. Filmmakaren kan ha det men inte bion. Raya släppte Disney+ samtidigt som den visades på bio 5 mars. Det kostar som för två att se den på bio hemma i TV-soffan. En familj på fem väljer säkert hellre det alternativet idag än att boka bio.

Även om det är sorgligt så har vi sett till att våra biobiljetter användes här hemma. Och trots att det var söndag så blev det biopopcorn och annat till filmen. För att stötta lite till. Maken tyckte om det. Mest för att vi hade lokalen för oss själva. Han blev inte störd av någon under filmen. Bara när de stängde dörren vid filmens start. Om det vore så alltid skulle han se på film på bio mera. Jag tror dock inte att biograferna är så intresserade av maken som kund på de premisserna.

Idag blir också en hel del slappartid. Resten av veckan är det inte tid för något annat en allt inbokat, så jag ska passa på idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har nu påbörjat tanken kring nästa projekt. Tack och lov kommer jag nog mest vara tanken i det. Sonen ska göra sitt kök. Det är faktiskt lite äldre än det jag hade. Hans är från femtiotalet. Helt okej att byta då, tycker jag. Han har flyttat dörren in till köket. Då försvann ett skåp och två överskåp. Dörren flyttades för att han skulle kunna göra en dusch inne i toaletten. Innan fanns ingen dusch.

Nu har det kommit till tiden för att göra hans. Han är inställd på att göra det till sommaren. När man är autistisk så behöver den tiden hållas. Vilket innebär att kök behöver beställas. Han har idag för lite skåp. Han har bara tre överskåp, varav ett bara rymmer glas på bredden. Det finns inget djup i skåpet. För där bakom går stammarna, tror jag. När han flyttade in så flyttade också en diskmaskin in. Vilket innebär att han har bara ett underskåp idag. Samt ett högskåp.

Han behöver minst det antal skåp som har försvunnit. Skåpet där diskmaskinen är. Skåpen som var där dörren flyttades till. Jag har nu gjort ett antal skisser på hur man skulle kunna tänka. Ett där jag lagt in tvättmaskin samt en frukostdisk för att kunna vara utan köksbord i köket. Jag gissar att jag inte kommer få godkänt alls med mina tankar. Men jag gör ett försök. Han vill också ha mer bänkyta. Idag har han ungefär 60 cm bänkytan som är på diskmaskinen. Sedan är det spis och diskbänk resten.

Jag hoppas han kan se min idé och kanske komma med ändringar och lite förslag. Vi får se helt enkelt. Vad tycker du? Borde vi tänka på något annat sätt? Vatten och fläkt är ungefär där idag som på ritningen. Men det skulle gå att flytta om det är så. Men skönt om man slapp. Om man inte hade något att göra så ordnar man det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag skulle vilja skriva så mycket men jag finner inga ord. Jag förstår att man vill demonstrerar. Jag förstår att man vill ha sin frihet. Jag förstår hela den biten. Men att demonstrerar nu blir inte det konstigt? För det är inte bara här som det finns ett virus som har gett restriktioner. Det är i hela världen. Så det är ju inte så att det är Sveriges regering som har infört ett virus för att kunna införa restriktioner.

Jag förstår om man verkligen vill få fram sitt budskap och ha möjlighet att kunna förändra världen. Jag förstår det men jag kan inte sätta det i detta sammanhanget. Jag förstår att restriktionerna begränsar och gör många sjuka. Hos oss är det andra saker än i andra länder. Som fattiga länder där blivande mödrar inte går till sjukhuset och dör när de föder hemma. Vi har inte stängt sjukhusen.

Även om mitt besök har blivit fördröjt för att jag inte har en dödlig sjukdom. Jag ska ”bara” fixas fysiskt. Men hade det varit något som jag behövt vård för så hade jag varit välkommen. Eller jag är ju välkommen nu också. Det har som att blivit lite fördröjt. Jag har också haft digitala träffar med läkaren. Så hjälpen finns men inte exakt likadant. Som den då inte gör i andra länder.

Jag förstår hela grejen med demonstrationen. Men jag förstår den inte. Mamma blev väldigt sjuk när hon inte fick ta emot besök. Alltså väldigt sjuk. Inte av viruset utan av restriktionerna. Men då löste vi det kring restriktionerna. Vi demonstrerade inte för att få träffa mamma. Det hade ju inneburit en mycket större risk för mamma. Det är där jag inte får ihop det. Vad är det som gör att man är villig alla riskerna för att få bort andra risker?

Jag skulle kunna fortsätta men jag hittar inte orden för mina tankar. Jag ska fortsätta låta tankarna snurra idag. Om annat tror jag. Jag kommer nog aldrig att få ihop det. Som minstingen har börjat säga här hemma: Alla har rätt till sin felaktiga uppfattning. Även jag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I veckan kom det ett brev. Det är inte så ofta brev kommer i postlådan längre. Inte ens räkningar. Det blir mer och mer via e-post, digitala brevlådor eller e-faktura. Så post är ovanligt. Hos oss, kanske inte hos andra. Maken är ofta den som tar in posten. Som han även gjorde häromdagen.

Det var ett brev till mig. Ett omärkt brev. Det var helt vitt, till och med utan frimärke. Han hade lagt brevet åt mig på bordet. Så som vi brukar göra. Jag lägger åt honom om jag tar in posten. Vi lägger åt minstingen om det är något åt honom. Ett tag så var det en del från högskolor som vill att han skulle söka till dem. Nu är det mest en lönespec en gång i månaden till honom.

Detta brevet låg där på bordet till mig. Maken sa inget. Jag rörde inte brevet på hela dagen. Jag var inte så nyfiken. Så kom då stunden när jag rörde brevet. Jag vred runt det på bordet. Maken direkt: Vågar du röra det? Han brukar aldrig bry sig om när jag öppnar min post. Men nu var han bredvid mig på sekunden. Maken: Det är något skumt med det där! Det kan vara Anthrax i.

Jag sitter fortfarande med fingret på brevet som jag snurrat runt. Jag tittar på honom med stora ögon och undrar om han på riktigt menar allvar eller om han skojar med mig. Han skojar inte. Det är något skumt med brevet. Jag frågar varför och säger att han får gärna öppna det om han är så orolig.

Han tar brevet från bordet som jag fortfarande håller fingret på. Han är inte direkt varsam som om det skulle vara risk för att vi kunde få mjältbrand. Han skakar på brevet på brevet och man hör hur det rasslar. Lite som en maracas. Han frågar om jag hör? Om jag hör anthraxpulvret i brevet? Klart det är något farligt som vill ta livet av oss. Det är den absolut första tanken hos alla människor, eller hur.

Hos maken är det första tanken. Ett omärkt brev med rassel när man skakar det. Då är det någon som vill ta livet av oss. Sedan att det finns så mycket lättare sätt att göra det på, det spelar inte så stor roll nu när vi har ett rasslande brev framför oss.

Nu öppnar han brevet. Faktiskt lite varsamt. Och skickar in försiktigt. Han inser att faran är över och sliter ut det på bordet. Det är ett reklamblad tillsammans med en fröpåse. Förra året så var hans fru ganska aktiv i trädgården. Hon planterade massor av nya rabatter. Han och hans fru pratade till och med om att skaffa ett växthus. Så hon kunde ha någonstans att sitta när det är kallt och att vinterförvara växter i

Eftersom vi hade en grävare till framsidan så gjorde vi även plan på baksidan. Där vi ska kunna gå in smidigt till huset. Och eventuellt ställa ett växthus någon gång i framtiden. Då skickade hans fru efter en broschyr för att se vad kan ett växthus kosta för oss. Som i år tycker att vi borde köpa ett växthus och plantera lite fröer. Därför skickade de lite reklam till oss i ett omärkt brev.

Maken har inte fått mjältbrand. Jag har inte fått mjältbrand. Ingen i vårt hus har fått mjältbrand. Däremot så har tankarna startat på om vi ska ha ett växthus eller inte. Det blir inte i år. Men sedan vet man inte.

Ta hand om dig. Om du får ett omärkt brev så är det antagligen inget farligt. Vi hörs imorgon.

Vi har blivit utsatte för ett eventuellt terrorbrott. Var kommer all ondska ifrån? Eller snarare varför vinner den onda på axeln över den goda? Det har alltid funnits ondska i världen. Det har alltid funnits människor som anser att de har rätt att göra någon illa. Då menar jag inte de som är sjuka eller gör något i en olycka. Jag tänker på de som gör medvetna onda handlingar.

Äldsta sonen är mordvittne. Det var för några år sedan. Där var det ondska som utspelade sig. Mördaren hävdar (så klart) att det var självförsvar och inte meningen. Men alla vittnen och bevisen hävdar annat. Sonen var inte med och såg det. Han var enda vittnet som inte var med i sällskapet och var utanför och såg händelserna runt omkring. Mördaren fick 18 år i tingsrätten. Som sedan sänktes i hovrätten till 16 år. Han dödade en människa och är frihetsberövad 16 år. Som antagligen kommer bli färre antal år bakom galler.

Vad är det som gör att ondskan vinner? Det finns och har alltid funnits ondska. Frågan är hur vi hanterar den. Hanterar vi den med hat och ännu mer ondska. Tar vi till krig? Eller skjuter vi för att skydda andra. Hur hanterar vi ondskan som finns? Det är det viktiga. Hur vi gör i ett sådant läge.

Omtanken som finns runt omkring oss med att fråga hur vi mår är fantastisk. Att så många hör av sig för att kolla läget. Det är det goda. Det goda är så mycket större än det onda. Det är sättet som vi borde använda. Att tänka på andra och skydda. Vi får inte glömma det. Vi är så många fler som försöker att sprida gott i världen mot de som försöker söndra den. Vi mår alla bra och vi är mycket glada för omtanken.

Vi behöver tänka på varandra. Vi behöver visa omtanke för varandra. Mer nu än någonsin. All isolering som vi är utsatta för i denna pandemi. Som inte är över på länge antagligen. Den gör oss galna. Den kan göra att det onda på ena axeln vinner striden mot vår goda sida. Att visa omtanke för andra som vi vet är ensamma kan hjälpa den striden så att det goda vinner. Vi behöver hjälpas åt. Hjälpas åt att sprida det goda i världen.

Ta hand om dig. Dig och andra. Vi hörs imorgon.

Alltså söndag och fint väder. Det är en underbar kombo om det inte vore för att vi behövde städa. Jag HATAR att städa. Det finns verkligen inget värre. Jag ser allt som måste göras och då skulle vi aldrig bli färdiga. Efter flera månader med renovering och fullt upp med en flyttning så har städningen verkligen blivit eftersatt. Och med alla kartonger med grejer som stått överallt så har det också varit väldigt svårt att städa bra.

NU ÄR DET STÄDAT. ÅHHHHHHHH, vad det var jobbigt. Det blev lite undanröjt i gästrummet också. Jag flyttade lite tavlor som blivit stående. Som inte får plats i vårt kök längre. Nu är det klart. Vilket är skönt. Dessutom så får bilen sig en tvätt också. En miljötvätt. Det är första gången vi provar det. Hoppas det blir bra så vi kan fortsätta med det. Snart är vi tillbaka i gängorna.

Vi städar ju på fredagar. Men nu har fredagar blivit en styrelsedag. Och jag orkar tyvärr inte mer en sak per dag. Och igår kunde vi inte städa eftersom vi var hos mamma och läxade till det. Mamma var nöjd med besöket och maten. Den försvann och tallrikarna blev rensade. Vi orkade inte kakan också. Så den blev lämnad till senare och till idag när hon har besök av sambon. Hoppas att den uppskattades.

Därför blev det städning idag. Maken dammsuger och jag dammtorkar. Det är en bra fördelning. Särskilt eftersom dammtorkning tar längre tid så då får maken också ta toaletterna. Tur jag har en sådan snäll make. Vi moppar inte golven varje gång. Idag blev det definitivt inte gjort. Nu är det denna utsikten som gäller resten av kvällen.

Ledsen att ni fick inlägget så sent idag. Men om jag inte hängde på maken när han började städa så hade jag aldrig börjat. Det är liksom bara att bita i det sura äpplet. Men jag har ju så svårt för det. Jag tycker inte om sura äpplen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Jag lovar att det blir tidigare då.