Månad: juli 2021

Publicerat

Sovdags

När det är dags att gå och lägga sig och sova. Eller i mitt fall gå och lägga sig och vila. Hur skönt är det inte när det är nystädat och man känner att man hann med allt som man skulle. Inte mer och inte mindre. Jag tycker det är hur skönt som helst.

Igår städade vi, som vanligt. Jag hade hela dagen på mig. Jag kunde göra allt i min egna takt. Väldigt bra på alla sätt. Det blev storstädning. Eller dammandet blev det storstädning i. Sedan blev det vanlig dammsugning som jag inte behövde tänka på så mycket. Merparten gjorde maken.

Det brukar alltid vara en massa andra saker som måste göras just när vi städar. Igår var det inte så. Jag hade sett till att slänga allt som skulle återvinnas innan. Jag lyckades blunda åt de oputsade fönstren. Vilket vara ganska lätt eftersom det regnade så mycket. Det enda jag gjorde utöver städningen var en sallad och hämta handlingen åt sonen.

Idag ska jag försöka att inte göra för mycket. Jag har ju yogat nu väldigt länge (enligt mig). Jag har under en vecka eller lite drygt haft väldigt ont i kroppen. Jag vet inte varför. Yogan borde inte ge mig ont. Men jag har också känt mig hängig. Maken tror att det är biverkningar från vaccinet. Jag tror mer på att kroppens försvar är nedsatt. Frågan är om jag ska låta bli yogan? Jag har yogat alla dagar ända sedan jag började utan fyra dagar. Den enda dagen var i veckan när jag verkligen inte orkade. Frågan är om jag skulle struntat i det resten av veckan. Vad tror du?

Idag är det lördag. Jag har i flera veckor velat göra pariserbullar. Kanske det blir att jag gör det. Troligare nu när jag skrivit det. Med våra ugnar som är hur bra som helst så kan jag jäsa bullarna hur bra som helst. Maken kan vädra hur mycket han vill och bullarna står i fyrtio grader och jäser. Det är en lyx. Att ha ett bra kök som gör bra saker. Som is till kall dryck på varma dagar. Eller jäsning, när det ska vara öppet hela tiden för att få luftgenomströmning.

Eftersom maken lagar så mycket god mat åt mig hela tiden så får jag baka lite som kompensation. Igår gjorde han grillad flapsteak men smashed potatoes. Jag gjorde salladen, viktigt. Det är inte första gången han gör potatisen. Inte heller sista, för det är mycket gott. Du har kokt potatis med skal. Du trycker sönder den på en plåt. Vitlökssmör och olja. Salt och peppar. In i ugnen. Gör gott. Du kan variera det i massor. Prova om du inte gjort det.

Enkelt och gott. (Särskilt för mig som bara gjorde salladen.)

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vår thuja dör…

Den blev först gul. Hela. Sedan blev den brun, nästan hela och så lite grön nertill. Igår åkte vi till experten. Hon tror inte den kommer återhämta sig. Så det fick bli en ny med hem. Kanske att det följde med en del impulsköp också. Det brukar bli så när jag går in där.

Ser väldigt sorgsen ut. Med lite grönt där nere.

Denna gången blev det några Solhattar samt en växt jag inte vet namnet på. Det fanns ingen skylt. Det är en lite fetbladiga variant med rosa blommor. Jättefin. In med det i bagagen tillsammans med den nya thujan. Hem och börja fixa. Det regnade nästan hela tiden innan jag började. Det regnade inte när jag höll på. Det kom regn när jag var nästan färdig. Hade jag inte gått in för att äta middag så hade jag klarat mig hela tiden. Jag hade regnjacka på mig så det spelade ingen roll.

Den nya är lite mindre men den är inte alls så sorgsen.

Det var lite knixigt att byta thujan. Eftersom jag har ogräsduk under täckbarken. Men det gick som ni ser. Sedan satte jag de andra blommorna i rabatten på andra sidan. Rabatten med klematisarna (de som bara dör för mig.) Fast igår såg jag lite nya skott komma från den som ”dog” senast. Jag håller tummarna för att den klarade av att få lite kompisar.

Tre solhattar, fyra fetbladiga och fyra japanska sockblommor.

De japanska sockblommorna har fått flytta från andra rabatter och hit till klematisarna. Två av dessa satt bara på ett ställe där inte skulle vara. I vänta på att veta vart. Där är också några alunrötter som jag hade som ursprungsidé att flytta på. Men när jag såg sockblommorna så blev det dem istället. Två av de fick jag ta från rabatten på baksidan. De höll på att bli ”uppätna” av revsuga så det var bara bra. Ska bli spännande att se hur det blir.

Sockblomman blommar ju på våren. Solhatten och fetbladiga nu och senare. Klematisarna lite blandat med tidigt och sent. Kärleksörten kommer ju senare så det kommer blomma väldigt mycket i denna rabatten. Känns inte så naket nu när det är mer växter i. Innan med täckbarken så var det för kalt. Impulsköpet var ändå planerat fast inte till nu och inte de växterna. Jag visste bara att det behövdes mer växter. Nu är det klart.

En rosa fetblad framför kärleksörten och luftlöken.
Före-bild.

Eftersom experten inte sa att den bruna thujan skulle dö utan bara att den aldrig kommer bli bra, så fick den en ny boplats för ett tag. För att se om den kanske återhämtar sig. Tveksamt men jag tänker inte ge upp förrän det verkligen inte finns något hopp alls. Den fick flytta till baksidan. Där jordärtskockorna stått i hink. Mycket smidigt att flytta den odlingen. Nu kom den bredvid björnbären. Som verkar älska sin plats. Så det kan vara bästa stället för en halvdöd thuja.

Klippt bort massa brunt. Få se om den kommer tillbaka.

Håll tummarna för mig. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Branden hos äldsta sonen

Äldsta sonen ringer bara om det är något han behöver svar på eller behöver någon form av hjälp. Det kan vara att han behöver fysisk hjälp men oftast är det att han behöver hjälp med att förstå eller för att lära sig. Som när han ringde och började samtalet med: Vad gör man om det brinner i stekpannan?

Han skulle aldrig ringa för att fråga om en hypotes. Jag vet med all säkerhet att det just nu brinner i hans stekpanna. Detta var i början på hans första egna boende. Han hade börjat i skolan på annan ort och fick lära sig mycket nytt under ganska kort tid. En omställning som naturligtvis var svår. De allra flesta sakerna löste vi över telefon. Som när det brann i stekpannan.

För mig var situationen allvarlig. För äldsta sonen var det bara en ny sak han behövde lära sig. Han skulle inte chansa på hur man gör. Han behöver veta innan han gör. Därför ringde han för att fråga.

Det är viktigt att inte få panik för mig som mamma i en situation som ofta ger panik. Vilket kan vara svårt när man är en timma bort och man vet att det brinner hemma hos sonen.

Jag fick fram lugnt och sakligt: Vad du än gör, använd aldrig vatten för att släcka en eld på spisen. Du har linnehanddukar. De tar du och kväver elden. De brinner långsamt. Bra att kväva elden med.

Sonen: Bra att veta. Bara så du vet, det brann i stekpannan. Det självantände i fettet när jag stekte bacon. Men det har slocknat under tiden vi pratat.

Jag: Skönt att det slocknat.

Nu har jag också lugnat mig, även om jag lät lugn när jag svarade honom. Så nu kan jag tänka lite klarare och meddelar att han har lock till sin stekpanna. Släck elden med locket säger jag då också till honom.

Vi diskuterar lite vilka olika lägen som det kunnat bli med branden. Han kommer fram till lugnt och sansat att han vill ha brandfilt och brandsläckare inne i sin lägenhet.

Och så blev det. I hallen utanför fanns det en sex-liters släckare. Han fick en två-liters släckare samt en brandfilt att ha inne i lägenheten. De har han fortfarande och ännu oanvända.

Svårigheten med äldsta sonen är att han har svårt att applicera denna situationen på en annan liknande situation. Det är inte säkert att han skulle kväva elden om det var en brand utomhus där olja är inblandat. Han har svårt att överföra liknande situationer på varandra. Han har dock blivit mycket bättre på det med åren. Så kanske det skulle gå om det hände nu.

Han skulle dock fortfarande inte använda brandsläckaren som finns i trapphuset om det brann inne hos honom. Ett, det är inte hans brandsläckare. Två, någon kan se honom när han hämtar den. Vissa saker (läs alla egentligen) får omgivning bara se till att anpassa sig efter. Autism är ingen sjukdom det en en omgivningsdiagnos. Det är omgivningen som måste anpassa sig.

Det sonen har lärt sig är att omgivning är väldigt dålig på att anpassa sig. Många gånger.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Film

Igår blev det en filmdag. Det kom regn. Som utlovat. Först kom det på natten. Kl 01.30 så hoppade maken upp och stängde fönstren. Vilka stod på vid gavel för att det var varmt inne. Det roliga i detta är att jag låg vaken och hann inte reagera fortare än maken som låg och sov. Han stängde fönstren. Inte jag. Jag kan inte ens skylla på att han har fönstren på sin sida. Jag borde hunnit före.

Det regnade från då ända till morgonen. Det kom massor av regn. Vissa stunder så hällregnade det verkligen. På dagen så var det helt okej väder. Det var varmt (för alla andra utom mig som hade långärmat och byxor) och skönt ute men moln. Alla växterna hade överlevt hällregnet. Alla utom en av de rosa höstfloxen som låg avknäckt på marken.

Jag hade tvättat allt som fanns att tvätta. Vilket var skönt eftersom det inte var hänga ute väder. Dock så höll sig regnet borta hela dagen. Det kom först på eftermiddagen som de också utlovat från Smhi. Då kom det rejält och tillsammans med åska. Inte så mycket dunder och brak. Mest muller på distans. När jag hade film på så hörde jag knappt åskan. Så jag blev väldigt förvånad när strömmen gick helt plötsligt.

Den var inte borta länge. Det blinkade till i stort sett och sedan var den tillbaka. När man inte har tablå-tv så är det lite jobbigare. Även om TV:n går på igen så gör inte man tittade på det. Det man tittade på måste letas upp och sättas på igen. Om det händer en gång så är väl inte det hela världen. Men det hände tre gånger igår. Vilket är ovanligt att strömmen går för oss här. Vilket jag inte kan påstå att den gjorde med tanke på att det bara blinkade.

Trots åskan så blev det mycket tittat. Först tittade jag klart på Syndarnas hus på SVT. En serie om London på mitten av 1700-talets liv för kvinnor som livnär sig på att sälja sin kropp. Den var bra. Har du inte sett så kan jag rekommendera den.

Sedan såg jag Djävulen som bär Prada. Den har jag sett många gånger innan. Den är lika bra idag som då. Pretty Woman är en sådan annan film som är lika bra idag som då. Den står på listan över filmer som ska ses igen. Den blev det inte igår. Det blev en diger filmtittardag igår. Det var mycket skönt. Mysigt att höra åskan när jag väl gjorde det. Även om det var när det blinkade eller pausades för att pudra näsan. Det åskade länge så jag hann med att lyssna på den också.

Idag är det fortsatt ostadigt väder. Jag har inga planer för dagen. Får se vad den bjuder på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Allt vi gör…

…måste finnas online. Är det så? Jag själv bloggar om allt (nästan allt) jag gör. Det ligger online för vem som helst att läsa. Om jag inte skriver i bloggen, exixterar det då inte? Har det aldrig hänt om jag inte har skrivit om det? Vad är det som gör att vi vill lägga ut så mycket om oss själva för alla att beskåda?

När jag var liten fanns inte sociala medier. Då var det tidningar som gällde. Jag har inga belägg men jag tror att insändarna var fler när jag var liten. Om inte annat så var kontaktannonserna flera. Idag hittar du kärleken online. Allt vi gör är online. Om nätet går ner så tar det inte lång stund innan någon kommer och frågar vad som är problemet. Eller nätet är nere, lös problemet.

Är det därför som vi måste finnas online även med livet. För vi gör så mycket där med allt. Idag ringer vi med nätet. Tittar på Tv med nätet. Vi gör allt med nätet. Det absolut mest effektiva att slå ut samhället med är att slå ut nätet. Enklast kanske genom att slå ut elstationerna. Eller virus, vilket drabbade Coop för inte länge sedan. De behövde stänga för inget fungerade. Att ta betalt kontant hjälper inte. Inte när allt sköts digitalt bokföringsmässigt.

Är det därför vi måste finnas på sociala medier eller som i mitt fall online via en blogg. Är det bara en inbillning för mig att jag upplever det som en hjälp att skriva av mig lite. För om det bara vore att skriva av mig lite så skulle jag kunna göra det utan att vara online. Skyller jag på att det har varit skönt att kunna hänvisa till bloggen istället för att berätta allt en gång till? Jag tror inte det.

Det har varit skönt att kunna hänvisa till bloggen. Det har varit skönt att kunna skriva av sig. Både för mig men också för att det kanske jag vara hjälp för någon annan. Det har varit skönt att vara online men på mina villkor. På sociala medier så känns det som att det är på någon annans. Men ändå är jag här, online.

Det är skönt att kunna gå tillbaka och läsa om vad som hänt. Att kunna ser skillnaden i trädgården. Det kommer bli än mer skillnad nästa år. När allt vuxit upp lite till. Utan bloggen så har jag inte haft det. Minnena på Facebook är roliga att se. För si eller så många år sedan så hände detta just denna dagen. Som att vi dränerade runt huset för ty åtta år sedan. Problemet är att det är bara dagens datum som visar minnena. Inga andra datum. På bloggen kan jag se vilka minnen jag vill.

Tiderna förändras. Något som aldrig förändras är att människan är ett flockdjur. Vi vill vara i grupp. Att då finnas online ger oss en tillhörighet till flocken. Och det finns en plats för alla. Jag har valt bloggen. Jag kommer fortsätta att leva i bloggen. Jag kommer fortsätta att leva utanför också. Där jag gör saker som jag inte skriver om. Ändå så existerade det jag gjorde. Jag lovar.

Bara för att vara helt säker på att trädgården är fin så kommer en bild på en av mina härliga rudbeckior.

Magiskt och verkligt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Stolt över mig

Igår lyckades jag att strunta i tvätten. Den som jag hade tänkt att göra. Det är kanske ofta man gör så med tvätt och disk och annat. Det jag är mest glad över är att jag struntade i den även att den verkligen behövdes göras. Som jag skrev tidigare så har jag tvättat ett antal omgångar med lakan. Vilket innebär att underkläder har inte tvättats. Nu börjar det bli dags. Som tur är kan man använda bikini än.

Istället för att tvätta så tog maken mig på en utflykt. Vi åkte till ett av alla fina fikaställen som vi har ute på bygden. Ligger jättefint vid en av alla våra sjöar. Jag vet inte hur många vi har, men det är många, gissningsvis lika många som vi har dagar på året. Det blev inte så lång utflykt men lika så väl mysig. Lite för kallt för mig bara.

Efter att ha haft det i min perfekt temperatur ganska länge så har jag vant mig att klä mig därefter. Igår var det för kallt för kjol och linne. Jag fick sitta i solen och maken i skuggan. Det som är perfekt i vår familj är att det alltid är någon som uppskattar vädret till fullo. Jag när det är varmt eller väldigt mycket snö. Maken när det är lite svalare och han älskar höstens krispiga löv och färger. Jag älskar höstens rusk och sitta inne och kura med te. Det är alltid någon i vårt hushåll som uppskattar det på utsidan.

Igår uppskattade vi båda utflykten som gav våffla med grädde och sylt. Vi fick en fin stund. Resten av dagen spenderades på altanen. Liggandes i solen i lä. När solen inte fanns så var det med mer kläder men ändå ute. Jag lyckades med att se ett antal delar i en serie på SVTplay. Jag är stolt över mig själv. Inte ett enda vettigt handtag blev det gjort igår.

Om man inte räknar in att det blev grillat igen. Först smashed burgers och sedan… grillade nektariner med glass. Även denna gången intagna på altanen. Dock inte med samma behagliga värme på kvällen. Idag så behövs det lite, kolla av trädgården. Jag gjorde ju inget vettigt igår, alltså inte heller någon vattning. Det behövs kollas idag. De säger att det ska regna imorgon. Det ger jag inte så mycket för. De har ändrat från nederbörd idag på 15 mm till 0 mm. Till regn imorgon på 32 mm till 6 mm. Vi får se hur det blir.

Oavsett om det är regn eller sol så finns det alltid någon som uppskattar det. Om det blir regn så kommer vi båda uppskatta det. Regnet behövs och då inte för vår trädgård. Utan för att vi ska få mat på bordet. Skördarna vattnas inte om det inte regnar. Kanske det blir den bästa av världar, sol på dagen och regn på natten.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Lagom av allt

Igår fick äldsta sonen sitt myggnät på plats. Det är en prototyp för att se om han vill ha sådant myggnät. Jag köpte det förra året och i år kom det upp. Det är ett sådant som sätts ihop med magneter. Grejen är att det måste vara helt tätt. Vilket det inte blir med magneter. Därav prototypen. Äldsta sonen tycker inte om insekter. Alls. Han förstår att de behövs men inte hos honom.

Nätet behöver alltså vara helt tätt. Och inte bara nätet. Även ramen runt om som då spänns i dörröppningen måste vara helt tät. Den är satt med tätningslist på baksidan som trycks mot dörrkarmen. Nätet är häftat runt om med klamrar precis bredvid varandra. Därför en ram. Inte så kul att häfta fast i karmen. Det är kardborreband i botten som går att öppna om det behövs. Helst inte. Insekterna ska inte ha en chans att komma in. Alla sorter, spelar ingen roll vilka. Jag hoppas det fungerar. Annars får vi hitta en annan lösning. Backup är planerad så klart. Tejp, tejp, tejp. Fungerar så långe det gör. Och dörren är öppen tills tejpen tas bort, enkelt.

Tätningslist runt hela och på några ställen till.

När dörren var på plats så blev det hängmattan hemma. Först i sol en stund. Med en blåbärsmilkshake. Men skönast är ändå att vara i skuggan. När det är varmt och skönt som nu. Eller det är alltid skönast. Frågan är bara hur mycket kläder jag har på mig, eller filtar. Skuggan är min grej. Hängmatta är som bäst när den gungar, eller hur. Det är dock jobbigt att gunga själv utan hjälpmedel.

Blåbärsmilkshaken. Makens i skuggan. Jag ligger bredvid i solen.

Nu har jag tänkt länge att jag ska ordna ett hjälpmedel. Igår blev det av. Ett snöre i räcket och till min hand i mattan. Sedan låg jag där och gungade skönt och maken kom med dricka och fixade middag. Jag uppskattar allt som han gör för mig. Jag tror jag också visar det och talar om det för honom. (Om inte annat så är han en av mina läsare på bloggen.)

Med snöret handen så jag kan gunga enkelt.
Jag ligger i hängmattan i skuggan med drickan bredvid på lagom avstånd.

Nektarinerna igår blev perfekta. Jag hade lite farinsocker på den sista stunden. Lite hint av farin, precis lagom som man säger i Sverige. Även vädret var lagom. När man (läs jag) kan sitta ute runt halvnio på kvällen i bara strandklänning, då är det lagom. Det blev vårt avslut. Att sitta på altanen och äta grillade nektariner med glass. Inga mygg, inte kallt och bara alldeles ljuvligt.

Perfekta grillade nektariner.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mina svagheter

Det är väldigt viktigt att tala om för hjärnan vad du kan. Inte det du inte kan. För om du talar om för hjärnan att du inte kan då är det så det blir. Kanske det är det som är min stora svaghet. Att jag inte kan säga till mina hjärna att vara lite dålig. Jag kan inte säga till mig själv att minska mina krav.

Jag har svårt att tillåta mig att ta det lugnt. Jag har svårt att kunna pausa helt. För att jag vet hur mycket jag kan klara av, egentligen. Just nu är det en svaghet. Innan var det min stora styrka. Att alltid se det positiva i allt. Hitta en utväg, en lösning, en ny väg att gå. Jag har alltid fungerat så. Med hjälp från mamma, alltid mamma med mig. Om inget fungerat så har jag gått till mamma.

Jag blev sjuk efter mamma. Jag kunde inte gå till mamma som förr. Eller det gjorde jag. Mamma var den enda som jag berättade om att jag misstänkte cancer (förutom maken). Mamma har alltid funnits där, oftast bara med att lyssna och jag har kommit med lösningen själv. Nu när mamma var sjuk så var det jag som inte pratade med henne som förut. Hon lyssnade om jag bara tillät det. Vilket jag inte gjorde. Svårt för mamma att kunna vara där då.

Det sa mamma många gånger. Ljug aldrig för mig. Berätta alltid om det är något. Om du inte gör det så kommer det alltid bli jobbigare. Både när hon senare skulle fått reda på det och grubblandet på vägen dit. Oron över att sannningen skulle komma fram. Att aldrig ljuga är stort för mig. Jag försöker att hålla det i alla lägen. Även vita sådana. Åter till mina svagheter.

Att alltid må bra är det vanliga svaret på frågan, hur mår du? Att ljuga är inte valet för mig. Jag brukar svara hur jag mår. Även om svaret är dåligt. När man inte sovit riktigt på flera år så kan det vara en svaghet att inte ljuga. Att alltid svara att man mår dåligt blir negativ mat till hjärnan.

Samtidigt som jag vill mer än jag kan så är jag ärlig till alla som frågar hur jag mår. Just nu, ingen bra kombo. Kanske det är så att jag ska bli den normala svensken för en tid framåt. Den som svarar att allt är bra. För det är vadd jag behöver säga till mig själv. För att det är det, det ska bli, bra!

Jag behöver också tillåta mig att vara långsam. Att njuta av att kunna vila mycket. Att se det mer som att det är mitt val att vila. Inte för att kroppen måste. För det är sant, det vi matar vår hjärna med, det är det vi tror på. Om jag tycker att jag inte är tillräcklig som inte orkar mer, då är det det jag tror om mig själv. Om jag däremot tycker att jag förtjänar att vila och må bra. Då är det det som jag tror på. Mina svagheter ska bli mina styrkor igen. För det är styrkor. Jag behöver bara vända det det rätt igen.

Därför berättar jag nu om att vi igår grillade. Både maken och jag. Jag grillade nektariner. Som vi åt med glass. Det blev supergott. Idag kommer de bli ännu godare. För idag vet jag hur jag ska göra. Jag ska tänka på hur duktig jag är som provar nya saker. Jag ska tänka på hur jag förtjänar att vila. Jag ska tänka på hur jag förtjänar att må bra. Jag ska tänka på att lite svart går enkelt att ta bort, både från sinnet och från grillade nektariner.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Maken bygger, jag bygger… inte.

Maken jobbar och bygger. Jag bygger inte. Jag slappar i hängmattan. Han lagade middagen och jag gjorde efterrätten. I mitt slappande så hängde jag två tvättmaskiner. Alla handdukar är tvättade. En omgång lakan. Nu har jag tre omgångar lakan kvar. Jag kan vänta med minstingens lakan. Han har åkt till sin pappa nu. Då kommer det dröja innan han kommer använda sin säng.

Maken har byggt klart pergolan. Om sex veckor så kan vi göra Sioox-behandlingen. Tror inte att jag orkar vänta sex veckor innan jag pyntar. Det är pyntat idag. Lamporna har jag haft i över två år. Detta är tredje sommaren som de funnits men aldrig använts. Nu är de uppe. Sedan att de måste plockas bort i slutet på augusti, so be it.

Pyntad pergola på dagen.
Pyntad pergola på kvällen.

Maken gjorde ju även middagen. Jag gick omkring i bikini hela dagen och bara var. Att ligga i hängmattan och känna doften av grillad grillost är inte fy skam. Jag är bortskämd utan dess like. För att kompensera lite (mycket lite) så gjorde jag efterrätten. Detta var andra gången och det blev helt lyckat denna gången. Första gången så la jag de över glöden. Igår la jag de på kanten. Det blev perfekt. Grillränder på digistive-kexen (inte svarta som i förrgår) och smälta marshmallow-bilar. Enkelt och väldigt gott.

Nästan som smores.

Idag är det städdag. Inget slappande då. Eller kanske det hinns också. Tvätt och hämta handlingen. Om jag ska hinna slappa så blir det en fulltecknad dag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Herrgårdsägare

När man är herrgårdägare så måste man kolla sina ägor. Om det är det som är kriteriet för att vara herrgårdsägare så är vi det. Maken kollar ofta ägorna. Både på dagen och kvällen.

Om han går ut så har han med sig nycklarna. Det kan ju hända att en galning tar sig in och låser om sig. Då behövs nycklarna så att maken kan ta sig in och ta tillbaka huset. Huset behöver alltså inte alltid nödvändigtvis låsas varje gång vi går utanför dörren. Att den mest troliga orsaken till utelåsning skulle vara att maken är ute och jobbar med något på huset och jag åker iväg, det lämnar vi osagt.

Maken vill gärna att vi kollar ägorna tillsammans. Jag har dock inte samma ork som honom. Jag kan däremot uppskatta att se vårt hus (trädgården) i ett annat perspektiv. Igår följd jag med herrgårdens herre med ut på en runda i nattens sken. När vi kom till höstfloxen så slog doften emot oss. Underbart att den doftar så mycket mer på kvällen.

Höstfloxen i första rabatten. Doftar ljuvligt.

Det finns mycket fint i trädgården nu. Rudbeckian som är tillsammans med floxen är härlig nu. Jag har flera borta i långa rabatten vid nya altanen. De har inte kommit riktigt lika långt. De har börjat slå ut men är ganska smala i kronbladen ännu.

Kvällsbild på rudbeckian från den långa rabatten.
Dessa har kommit längre.

De är så fina. Det är ett nöje att gå med på herrgårdsrundan nu. Det är svalt men inte kallt. Jag kan inte gå utan jacka men alla andra som inte har frysskada kan det. Skönt är det hur som helst. Minstingen har fina lampor på sin altan också. Även om vi inte sitter ute så är det mysigt att ha de tända. De går på batteri så de måste laddas nu efter att varit tända lite väl länge. Om man tänder de på dagen så ser man inte det. Då tar strömmen slut utan att man vet det. En fungerade ikväll, alltid något.

En av fyra lös. Ikväll kommer alla lysa.

I övrigt så var gårdagen precis så lugn som den behövde vara. Det var mycket slapp på altanen. Hängmattan nyttjades. Det var en fin dag som avlutades med herrens runda på ägorna. Härligt med olika perspektiv på saker och ting.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.