Jag har inte semester. Men nu är jag på semester. Covid-19 pågår och att resa nu ska man göra med försiktighet. Jag åkte tåg igår. Hela dagen. Jag vet inte om det är rätt. Jag kanske skulle varit hemma egentligen. Men samtidigt så måste man överleva rent psykiskt och Sverige ekonomiskt. Som vanligt när jag åker med SJ AB så vill jag läsa det baklänges.
Det började med en och en halv timmas försening innan jag ens lämnat perrongen. Tre minuter innan tåget ska komma så skickar SJ ett sms och ber om ursäkt. De bjuder på en bulle och kaffe. Det är ju fint men den bjuds på från Pressbyrån. Vem hinner springa till Pressbyrån när det är tre minuter kvar tills att tåget ska komma? Nu blev det framflyttat så jag hade faktiskt åtta minuter på mig. Jag struntade i bullen och kaffet. Maken fick däremot bulle och kaffe från Pressbyrån.
De har haft en och en halv timma på sig att skicka ursäkten. Det är alltid så med SJ. De ger dålig info om vad som hänt. Fem till tio minuter innan preliminära tiden så ändras tiden igen. Eller så ändras den inte och då vet man att man ska gå till perrongen. Det är inte alltid det ropas ut att nu kommer faktiskt tåget. Utan dem förväntar sig att man står på perrongen. Som den gången när jag stod ute i smällkalla vintern i Stockholm och de flyttade fram fem minuter i taget i fyrtiofem minuter. Då höll jag på att frysa ihjäl. Gick in och kände att nu kom tåget. Springer tillbaka och då höll tåget på att fyllas. Inget utrop den gången. Kan säga att det var massor med människor som gått in och värmt sig som inte kom med.
Jag hade tre byten igår. Eftersom det är banarbete, så klart. Alla dessa missade jag. Jag fick ett nytt tåg som jag skulle med istället. Då blev det bara ett byte istället. Det är ju skönt. Men jag blev tre timmar sen dit jag skulle. Det är mindre skönt.
Sedan kommer vi till Folkhälsomyndighetens rekommendationer, vi ska hålla avstånd. Jag bokade biljetten när det var en plats ledig bredvid för att kunna hålla avstånd. Men det tog de bort den 1 juli. De tycker de håller avstånd ändå tydligen. Att man då får åka med ett tåg som man inte har platsbiljett på. I en vagn där alla andra som missat sitt tåg får åka i. Då blir det problem. För så klart var det inte bara för ”oss” som missta anslutningar. Det fanns dem som var bokade där också. Vilket innebar en knökfull vagn.
Resvan som jag är tog jag plats vid handikapplatsen. Där brukar det vara obokat. Så även denna gången. Bakom sätet var toaletten och utrymme för en rullstol. Bakom sätet åt andra hållet var entrén. Så där satt jag och en kille diagonalt och kände oss ganska så distanserade. Jag spred ut mig med mina långa ben så att ingen kunde tro att de var välkomna att sitta framför mig. Jag hade hävdat pandemi, men det behövdes inte. När killen kom så spred han också ut sig på sätet bredvid så det var en tom plats. För att förtydliga det var en bordsplats med tre säten, jag satt ensam på min sida.
Nu är jag framme och det är det viktigaste. Jag ska njuta och ha semester några dagar. Bara vara och inte tänka på något. Njut av dagen, ta hand om varandra och visa förståelse och viktigaste, håll avstånd.