På söndagar är det inte alls samma rutiner som övriga dagar. Söndagar är dagen då vi gör allt precis som man ska. Det är sjunde dagen och vilodag. Eller kanske inte precis som man ska. Vi äter frukost vid matbordet. Medan alla andra frukostar är i sängen. Där jag blir serverad. För andra kanske det är tvärtom.
Vår söndag är frukost tillsammans vid köksbordet. Ingen skillnad på vad vi äter bara platsen. Maken tycker det är väldigt mysigt att äta frukost tillsammans vid bordet. Så då gör vi det, en dag i veckan. Vi har ofta långfrukost också. Oavsett vad vi äter så ta vi tid på oss. Det är en mysig rutin även om jag måste gå upp ur sängen. En fördel är att jag också förstår hur bortskämd jag är av maken som ger mig frukost på sängen alla andra dagar.
Igår firade vi våran bröllopsdag. Lite för tidigt men det fanns ingen ledigt när vi firar. Tänk att han har orkat med att skämma bort mig i så många år. Maken anser att vi har firat (snart) vår 15:e bröllopsdag. Medan jag anser att vi firat vår 14:e.
Det var ett av diskussionsämnena igår när vi var på Afternoon Tea. Det var väldigt mysigt. Vi njöt av både omgivning och tilltuggen. Det var en perfekt dag med lite sol och inget regn. Krispigt i luften men inte kallt. Färgade löv på träden som lös upp. Herrgården ligger vid vattnet och det är väldigt fint. Det är skogsdungar och det känns nästan lite trolskt.
Då är frågan vad firade vi (snart)? 14 eller 15 år? Elfenbensbröllop var det vi firade, alltså 14 år som gifta. Maken anser att det är vår 15:e bröllopsdag. Vilket stämmer på hans sätt. För han räknar vår bröllopsdag som en. Dagen då vi gifte oss är vår första bröllopsdag. Då blir det att vi firar vår 15:e bröllopsdag. Men det är ju inte så man räknar. Det som man firar är ju åren som gifta. Vilket då blir 14 år.
Vi har däremot varit tillsammans i 15 år. Fast det räknas inte. Jag vet. Vi har haft lång tid tillsammans och vi trivs fortfarande tillsammans. Vi skrattar mycket tillsammans. Flera gånger varje dag. Vi kan gråta tillsammans. Inte varje dag och nog oftare jag som gråter ensam i hans famn än tillsammans.
Det är det viktigaste, vår tid tillsammans. Vi försöker att fira mycket. För att hylla oss. Vår tid. Vårt liv. Vi hyllar också oss som enskilda. Vi är noga med att ge varandra tid för oss själva. Även om vi inte vill nyttja det ofta. Det var en av de saker som kom upp tidigt, till och med innan vi blev ett par, hur viktigt det är för oss att ha egentid. Att kunna få vara med sig själv. Det var viktigt för oss båda.
Det blev inte riktigt så. Vi har nästan all vår egentid tillsammans. Vi kan verkligen vara som vi är tillsammans. Tillsammans klarar vi allt. Ensamma är vi inte lika starka. Det ligger något i det. Att vi behöver styrka från varandra för att kunna övervinna allt. Bara vi har lite tid för eftertanke och egentid så blir det komplett.
Ta hand om dig. Njut av vilodagen. Vi hörs imorgon.