Igår fick mamma upp sitt julpynt. Lite tidigt. Men man vet aldrig om de stänger ner allt snart. Vilket jag hoppas att de inte gör. Men om så är fallet så har nu mamma det julpyntat. Eftersom mamma samlar på snögubbar så kan man ta fram det nu. Det är mindre juligt än jultomtar.
Hon har några tomtar. De är från hennes pappa. Han samlade på tomtar. Han hade också alla på samma ställe när julen kom. Uppradade på chiffonjén i finrummet. Stående tätt, tätt för att få plats med alla. Några av dessa har mamma hos sig. Tre av den större storleken. Många fler finns hemma hos henne och sambon. (Eller säger man särbon nu?).
Nästa gång jag kommer måste jag ha med lim. För pappstjärnan till lampan hade släppt i en av fogarna. Jag kan också ta med en annan pappstjärna för jag har likadana här hemma. Igår visste jag inte att den var trasig så då hade jag inget lim. Nästa gång får jag helt enkelt lösa det.
Vi fikade tillsammans och hade det bra. Mamma var inte så talför igår. Men hon fick fram att jag behövde inte sitta där. Då sa jag att jag sitter inte bara där jag är ju hennes sällskap. Då svarade hon att det var ju trevligt. Då stannade jag. Och om hon velat att jag skulle gå då hade hon nog sagt något igen. Det brukar hon vara tydlig med.
Vi (läs jag) gick igenom vad som hänt sedan vi sist sågs. Bland annat så kommer vi inte kunna fira näst yngsta barnbarnet som det var tänkt. Nu får vi hitta en lösning digitalt istället. Då tjurade hon lite men så sa jag att det är ju bättre än inget firande alls. Då log hon. Det blir nog bra när vi är där.
En dag i taget. Vara hemma. besöka mamma (sällan). Vara hemma. Handla. Det är det vi gör nu för tiden. Börjar tära på allt och alla. Kanske också därför restriktionerna inte efterföljs av många. Jag kommer fortsätta att följa så gott jag kan.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.