Det är inte så ofta som det händer men ibland. Ibland får jag tvätta åt äldsta sonen. Oftast är det för att det strulat med tvätttiderna. Det kan vara att ny lista inte finns uppsatt vid månadsslutet (hänt en gång). Det kan vara att han inte kunnat gå ner precis när tvättiden börjar. Vilket innebär att han inte kan gå alls. För tvättstugorna fungerar så att om du inte påbörjat din tid inom en timma så får någon annan ta den. Risken finns alltså att någon står där nere och väntar på att du inte ska komma. Även om det handlar om tio minuter.
Det kan vara många olika saker som är orsaken till att han behöver hjälp. Det är aldrig för att han inte orkar själv. Nu låter det som att det hänt massvis av gånger. Det har det inte. Inte ens om jag har försökt med att han har för mycket på sitt schema och jag kan tvätta åt honom, så har jag inte fått det. Han vill väldigt gärna klara sig själv. Och varje gång han behöver hjälpen är det som ett nederlag för honom. Och med nederlag så är nederlaget att jämföra med att ha förlorat ett av världskrigen.
Idag är en sådan dag. Där jag behöver hjälpa honom med tvätten. Han hade missat sin tvättid i veckan. Han trodde att det skulle finnas en ny tid innan imorgon, men det fanns det inte. Då ringde han mamma. Och mamma åker idag och hämtar hans tvätt. För han ringde inte vid en tid igår när jag var intresserad av att ge mig ut. Jag visste också att han inte var intresserad att ge sig ut. Då blev det idag.
Tvätten är nästan färdig. Nu ska den torka och det sköter den själv. Vilket är bra för då kan jag åka till mamma. Även om vi hörs varje dag på telefon så är hon inte helt nöjd med att jag kommer max en gång i veckan nu. Hon tyckte ju redan innan pandemin att jag kom för sällan. Fast hon är glad att jag ringer, även om hon påpekar att det är inte samma som att ses. Hon är glad för alla samtal hon får. Och hon kan ofta inte säga så mycket själv. Så det blir mer av en berättandestund. Jag återger allt som händer här hemma. Bara vardagliga saker. Som vad jag åt till frukost till exempel. Idag kommer hon få bild på den.
På söndagar är det frukost vid bordet. Idag var det till och med i vår nya myshörna som dt blev frukost. Maken tända alla ljus. (Trots att det är paraffin). Mammas frukostar har nästan aldrig varit med skinka och ägghalvor. Det har snarare blivit en enkel lunch i sådant fall. Mammas frukost har varit (och är) rostad macka, juice och kaffe. På mackan ska det vara mycket smör. Nummer ett och viktigast. Mycket smör. Sedan lite ost och apelsinmarmelad. Den har intagits i fåtöljen på kontoret. Mycket eftersom mamma ofta var ensam till frukost. Hon sover gärna länge (hennes ena dotter brås på henne.) (Inte jag inte.)Då har alla hunnit iväg på sina uppdrag.
Bredvid fåtöljen stod en pall som bord. Perfekt höjd för en tax att kunna komma åt det som står där. Så hennes tax (bara en hund har fått denna lyxen), har också fått juice och rostad macka till frukost. Kaffet var han inte intresserad av. Mamma har fortsatt sin frukost, fast inte på samma ställe. Därför har lyxfrukostarna upphört för taxen som fortfarande bor kvar och pallen med.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.