Konst eller inte

Jag har hur som helst tur att jag är gift med den jag är gift med. Eller tur vet jag inte. Det var väl snarare en jakt som slutade väl. Men, det var inte samtalet för idag. Det var att jag har tur som har en tillåtande make. En make som låter mig få växa och prova mig fram. Oavsett vilken galen idé jag har. Han har alltid stöttat mig i högt och lågt. Även om vi inte tyckt lika så har han stöttat mig.

Jag målar ibland. Mest på duk. Ibland lite knasiga saker som blandar det ena och det andra. Maken har tyckt att allt blivit bra. Nu har vi en vägg i trappan som haft konst på sig. Det har alltid hängt något där. Dock så har dessa tavlor bytts ut titt som tätt. Inte för att vi har tröttnat utanför att de har åkt i backen och gått sönder. Av någon oförklarlig anledning så har vi kommit åt tavlorna och så klart har de åkt i backen.

Det är inte bara tavlorna som gått sönder. Även trappan har fått sina spår efter att hårda ramar har slagit i. När jag gjorde om inne i vardagsrummet med tavelväggen där så bestämde jag att det fick vara slut på tavlor som dråsar i backen. Jag skulle måla något direkt på väggen. Då kan det inte ramla ner. Det som kan hända är att det blir märken i målningen på väggen. Och det gör inte så mycket för någon gång (långt i framtiden) så ska vi måla om i hallen och göra iordning där.

Igår var tiden inne för att måla. Jag har grunnat på vad jag velat måla. När jag målar så måste jag tycka om det jag målar. Annars blir det inte bra. Maken har varit med på detta hela tiden. Han har kommit med en del förslag. Bland annat tycker han om en av mina tavlor med ett ansikte på. Och tyckte jag skulle göra ett ansikte likande i trappan. Nu hade tiden kommit och mina tankar och idéer hade pusslats ihop.

Jag ville måla ett ansikte. Men inte ett liknande som innan. Det skulle gå ihop med serietidningarna som jag tapetserat på ena väggen i hallen. Jag har länge velat måla detta ansiktet och haft en bild framför mig hur det skulle bli. Nu klickade det och det var dags.

Maken säger att han tycker det blev jättebra. I nästa andetag säger han att han kommer bli skrämd varje gång han går på toaletten på natten. Det ska tilläggas att det är nästan varje natt han är uppe och går. Dessutom så dricker han varje gång han är på toaletten så ibland blir det två gånger. Med detta sagt så vill jag bara tala om att jag försöker inte att ta livet av min make. Han kommer säkert att överleva. Han har inte fått någon hjärtinfarkt under natten så det kommer nog gå bra.

Jag lovar att om han visar symptom som är en fara för hans liv så målar jag över den. För maken kommer aldrig att be mig att göra det. Så snäll är han. Han uppmuntrar min kreativa sida att få frodas och växa. Och jag tror att han faktiskt tycker den blev bra. Att han inte bara säger det. Fast han älskar skräckfilmer så det kanske spelar in lite i det hela. Maken lever, jag lever och Jokern är med oss (än så länge).

Ta hand om dig så hörs vi imorgon.