I år har jag inte lyckats komma ut i skogen en ända gång. Jag har köpt bärplockare. Jag har köpt stålhink. Jag har korg från mamma. Så allt finns för att kunna både plocka bär och svamp. Ändå så har jag inte kommit ut.
Jag vet att det fortfarande finns bär och svamp kvar. Blåbär har jag i massor från förra året men jag skulle kunna ge mig ut efter lingon. Minstingen vill dessutom ha lingonsylt. Kanske är det blåbären i frysen som har gjort att jag inte kommit ut. Det kan också vara att jag faktiskt haft för mycket att göra, både mentalt och fysiskt. Mest mentalt skulle jag gissa trots allt. Saknaden av mamma är stor. I skogen skulle den vara större.
Just därför måste jag komma ut. För att komma mamma nära och låta sorgen ta sin tid. Mamma hittade alltid svamp. Sorterna hon tyckte om var trattkantareller, kantareller och murklor. Det slank säkert med någon annan då och då men mest var det de tre. Murklor blev det färre av med åren. För att det är så giftigt enligt alla experter. Kantareller och trattisar har jag inga problem med att känna igen heller. Jag har helt enkelt inget att skylla på.
Idag ska det vara fint väder. Om jag skriver att jag ska ge mig ut på en kvällstur efter svamp så måste jag ju det. Eller hur? Då skriver jag det. Svampjakt idag. Senare idag. Måste jobba lite först. Det går före svampjakt. Även om jag hade önskat att svampen gick före.
Önska mig lycka till. Mest med att jag ska komma ut i skogen. Sedan med att jag hittar något.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.