Idag när maken och jag åker till Nässjö, i världens snöfall ska tilläggas, så kommer en ambulans långt bakom oss med blåljus. Det är många bilar emellan oss. Vi börjar närma oss första rondellen innan Nässjö. Det är halt, väldigt moddigt och mycket snö överallt. Maken förbereder för att vi ska stanna och köra åt sidan för att låta ambulansen passera. När det är en bil mellan oss så stannar maken. Efter att legat och kört ett tag ute i vägrenen så långt han vågar på grund av all snö.
DÅ kör bilen som är mellan om oss! Alltså på riktigt, hur är det med mänskligheten? Det kan finnas många anledningar, den ena, att bilföraren inte sett blåljusen i backspegeln. Det tror nog i alla fall ambulansföraren som slår på ljudsignalerna också. Tyvärr så flyttar sig fortfarande inte denna bilförare märkvärt. Utan mötande trafik stannar så att ambulansen kan komma om.
Det var en nyare bil av SUV-modell så att gå ut i vägrenen hade inte varit något problem. Det var inte heller någon ung förare, antagligen då inte ovan sådan. Alla dessa saker får mig att bli förundrad om mänskligheten. Vart gick det fel? Vad är det som gör att vi inte hjälps åt? Vad är det som gör att bara jag får mitt så bryr jag mig inte om andra? Är det jag som varit naiv hela mitt liv? Som trott att vi alla bor på samma planet med samma önskan om att vi ska få fortsätta våra liv på vår gemensamma jord?
Förundran fortsätter.