Jag kan bli ledsen precis som alla andra, men jag tillåter ingen att säga till mig vad jag ska tycka, tänka eller göra. Det tror jag är ett arv från mamma. Lika stort genetisk som från miljön. Mamma tillät heller ingen att kliva på henne för att försöka förminska henne.
Om mamma lät någon att kliva på henne var det för att lyfta upp den andra personen. Men aldrig att någon kunde göra ner mamma. Jag är likadan. Verkligen. Jag har så många gånger i mitt liv sett till att jag har stått upp för mig själv och alltid vågat ta obekväma beslut. Beslut som varit det enda rätta även om det blivit sämre för mig. Men jag har varit rakryggad och stolt över mig själv. Inget annat spelar någon roll. Du ska må bra, det är det viktiga.
När man flyger så säger de alltid att sätt på dig själv syrgasmasken först, hjälp sedan andra. För om du svimmar så kan du inte hjälpa någon annan. Men om du sätter en mask på en som svimmat av så över lever den. Och så är det. Du behöver stå upp för dig själv för att faktiskt vara till nytta för någon annan.
Lilla Fridolf är en seriefigur där anledningen till att den är populär är för att den har en viss sanningen i sig. Det finns igenkänning. Lilla Fridolf har en stor och bastant fru som heter Selma. Lilla Fridolf har inte så mycket att sätta emot. Selma bestämmer allt. Det är heller inte bra. Selma är säkerligen stolt och glad över sig själv men att trycka ner andra för att vara det är inte vägen. Du behöver stå upp för dig själv just utan att trycka ner andra. Det är då det blir bra. Sätt på dig masken först och hjälp sedan andra. För om du inte lever så är du inte till nytta för någon.
Det är inte lätt. Det ska inte vara lätt. För om det vore lätt så hade känslan efteråt inte varit lika bra. Vad finns det för något i ditt liv som du behövt eller behöver stå upp för? Jag har slutat på ett jobb för att chefen betedde sig som ett praktarsle. Det kan vara lätt att sluta på ett jobb så man slipper konflikten. Jag slutade jobbet och svarade chefen när han (självklart en han med härskartekniker) frågade varför jag sa upp mig. Han ville gärna ha mig kvar och det var det som var problemet och han trodde han kunde bestämma över mig. Mitt svar var: för att du är en sk*tstövel (utan bipljud) och jag har ingen respekt för dig.
Jag står också upp för andra saker som inte är så stora eller livsomvälvande som att jag älskar julen och startar gärna tidigt. En hel del tycker som mig men en stor del tycker jag är galen. Som min äldsta son. Han fick mig att lova att jag aldrig fick spela julmusik i bilen med rutorna nere eller att någon hörde när det var september. Han skulle önska att jag enbart spelade julmusik i december men det kan jag inte lova. Han behöver alltså inte sitta i bilen för att det är ett problem att julmusik spelas i min bil i september. Jag har lovat att inte spela alls i september och att inte ha några rutor nere i oktober.
Det finns många saker som jag inte ger mig på. Kanske lite för många saker. För jag är envis också. Precis som mamma,
Har du något som du känner dig glad och stolt över att du faktiskt sagt ifrån och varit lite obekväm?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.