Jag brukar alltid skriva att maken skulle göra allt för mig. Vilket stämmer till nästan hundra procent. Maken skulle dö för mig. Det finns dock en sak som maken inte skulle göra för mig. Eller låta mig bestämma. Och det är maten.
Maten vill gärna maken bestämma. Han vill ha koll på tiderna. Han vill veta vad han ska äta. Jag får gärna laga maten (även om han gärna gör det själv nu, i vårt nya kök) men han vill gärna ha koll på vad jag ska göra. Eller minstingen. Maten behöver maken ha koll på. Hans mat- och sovklocka för störningar om den inte kan ringa när den borde. Och om den visar frukt så är det fruktstund som gäller. Om den visar mat så är det mat som gäller. Maken behöver ha koll på maten.
Jag skrev igår att vi behöver mat, husrum och kärlek. Maken behöver kärlek. Maken behöver också mat. Mat är mycket kärlek för maken. Så när jag låter honom bestämma maten så visar jag största möjliga kärlek till honom.
Det viktigaste är tiderna och att det inte blir som jag kan tycka ibland, något gott istället för mat. Det är inte ofta men det händer. Igår pratade vi om julen. Vi ska fira bara vi närmaste. Dock så har mina barn haft olika jular. De har varit hos mig och de har varit hos sin pappa. Igår krockade det för maken.
Vi äter alltid två lagade mål mat om dagen. Igår blev det tal om hur barnen brukar göra hos sin pappa. Där börjar julen på eftermiddagen. Med glögg och Kalle sedan blir det julmat och efter det julklappsöppning.
I vår familj (makens, min och mina barns) så är det jullunch och sedan Kalle om någon är intresserad. Vilket aldrig någon är förutom jag. Så då blir det paketöppning direkt och gott samtidigt eller efter. Någon form av julefterrätt. Går den att äta utan bord så blir det med paketöppning. Behövs bord så blir den enskilt. Sedan blir det lite paus och strax blir det julmat igen. Kanske en skinksmörgås samt med stor sannolikhet, lite andra rester från julbordet.
Nu blev det tal om att det kanske inte skulle vara jullunch. Utan julmiddag. Hur blir det med lunch då? Kommer det bli någon mat till lunch på julafton. Maken behövde reda ut detta så han vet hur det blir med maten på på julafton. Jag kan lugna alla med att maken kommer överleva.
Han kommer få julbord till lunch. Vi har gått igenom ordningen på tillagning. Ugnarna är planerade för vilken rätt som ska vara i vilken. Om något blir fördröjt så vi inte kan äta exakt tretton så finns det glögg med på schemat så vi kan dricka lite glögg, innan allt eller alla är på plats. Vi har diskuterat hur vi ska kunna lösa Kalle åt mig samtidigt som paketen öppnas. Det vi inte har pratat om är vilken efterrätt det ska vara. Vilket är helt rimligt, för maken är inte så intresserad av efterrätter.
En sak till har vi inte pratat om, vem som är tomte. Fast det är nog också rimligt. Det har alltid varit äldsta sonen sedan han var gammal nog för att läsa. Nästan. Maken är lugn med att han får mat. Rätt mat på rätt tidpunkt. Maken kan nu andas ut och sova gott fram till jul. Eller det är nog för mycket sagt. Det är många måltider innan julafton. Vilka vi inte planerade igår. Vi får hoppas han överlever nu när allt är planerat för julafton.
Jag vet vad maken behöver. Jag kompromissar också med det för att det är inte alls lika viktigt för mig. Det viktiga för mig är att jag vet att det blir mat. Sedan tycker jag om att testa nya saker så vad det blir är inte lika viktigt. Ibland blir det riktiga toppbetyg och ibland inte, men då har jag i alla fall provat något nytt. Det viktiga är nu att julafton är planerad och maten blir på rätt tider.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.