Alla ämnen kan vi inte prata om. Vissa saker är bestämt att det ska klaras upp inom familjen. Som är gå till en psykolog och prata om svårigheter kan vara en sådan sak. Börjar bli bättre och det beror även lite på vart man bor rent geografiskt. Svårigheter man har överhuvudtaget är inte alltid okej att prata om. Om någon frågar hur man mår så kan det bli obekvämt om svaret faktiskt är, jag mår sk.t.
Missfall. Det är tabu. Även om det också blivit bättre. 1 av 6 graviditeter leder till missfall. Och då är mörkertalet stort. Ändå vet jag bara om två i min närhet som pratat med mig om deras missfall. Jag har självt upplevt ett missfall. Jag pratar inte om det. Jag har inga problem att prata om det men låter bli. Inte för att det är jobbigt för mig utan för att jag inte tänker på det eller att det kan vara jobbigt för sällskapet.
När jag hade fått minstingen så skaffade jag kopparspiral. Jag ammade på heltid och blev gravid. Mitt problem var att jag hade inte koll på preventiv säkerheten vad gällde kopparspiral. På den tiden så var det också säkert att amma och inte bli gravid. Preventivmedel är heller inget man pratar om hur som helst.
Lite diskussioner med vänner hade det varit just kring spiraler som preventivmedel. Det fanns inte på kartan att kolla med experter när det väl var dags. Fördelen (som jag hade koll på) med hormon spiral var att man kunde slippa mensen. Nackdelen med den samma var att den innehöll hormoner, vilket är en risk för biverkningar av olika slag. Fördelen och nackdelen med kopparspiralen är samma fast omvänd ordning. Fördel – Den innehåller inga hormoner som ger biverkningar. Nackdel – Mensen är kvar och ibland rikligare. Dessutom alltid kraftiga blödningar i samband med första mensen efter införandet. Och här hade skräckhistorier utspelat sig. Att det kunde vara världens blodbad vid första tillfället.
Jag börjar få ont i magen. Jag söker för det. Kommer till KK med min lilla minsting i vagnen. Hon klämmer och trycker och jag nästan skriker av smärta. Då är hon och trycker precis på livmodern. Jag får ingen mer undersökning utan det avslutas med att hon tar av sig sina handskar och ger mig ett recept på svampmedicin till underlivet.
Några veckor senare börjar jag få blödningar. Blödningarna blir kraftigare och kraftigare. Till slut blöder det så mycket att jag kan inte ge mig ut att göra något någon längre stund, för att alla mensskydden är då blödda igenom. Jag använde dubbelt av flera olika mensskydd. Jag fick byta kläder många gånger på grund av bloda kläder. När jag var på toaletten så rann det blod hela tiden. Fast det var ju som det skulle vara. Kopparspiralen kunde ju ge vissa kvinnor blodbad. Mitt blodbad pågår i drygt två veckor.
Rätt som det är en dag så har jag ett foster i toaletten. Det är ca en och halv decimeter stort. Att då förstå att smärtan jag kände när läkaren en månad tidigare hade klämt på magen berodde på att jag var gravid med en spiral som var iväg. Det var en chock. Att spola ner sitt barn som kunnat finnas om jag bara vetat. Det var en chock.
Jag söker igen för att ta reda på att det jag tänkte var sant. Kommer till min läkare som var med under minstingens graviditet. Som inte var problemfri. Då bekräftar han för mig att jag varit gravid. Han plockar ut en deformerad spiral och berättar för mig att jag antagligen var gravid i vecka 16-18. 40 veckor är det som beräknas vara en full graviditet. Jag var alltså mer än i tredje månaden när jag sökte för buksmärtorna.
Det är inte någon vanlig anledning för missfall. Men om det hade pratats om mer så kanske jag stått på mig mot läkaren som inte undersökte mig mer än att klämma på magen. Jag kanske hade begärt att få ett ultraljud. I tredje månaden så syns ett foster på ett ultraljud. Nu blev hon anmäld av ”min” läkare. För hon borde ha gjort ett ultraljud med dem symptomen jag hade.
Hade jag vetat det jag vet idag så hade jag varit trebarnsmor. Det var inte menat är det jag tänker idag. Min äldsta son har haft bättre hjälp från mig med ett syskon. Och minstingen har blivit mindre åsidosatt av mig som mamma. Sanningen är att minstingen har fått stå tillbaka väldigt många gånger för sin bror. Med ett tredje syskon så hade de två fått dela på den uppmärksamheten. Med förutsättningen att allt gått väl och vi hade fått ett frisk barn som inte tagit skada av dela livmoder med en spiral.
All kunskap är bra kunskap. Bara vi tar information från flera källor och använder lite sunt förnuft. Alla misslyckanden är också en bra källa till kunskap, så länge vi tar till oss av den och inte gör samma sak ännu en gång. Och om vi lär oss av alla våra misslyckande så kan det aldrig vara ett misslyckande, för vi lärde oss något.