Det är väldigt ofta som man glömmer bort att berömma andra. Om någon har klippt sig eller har nya kläder på sig. Nya glasögon, ja, vad som helst och vi säger många gånger ingenting. För vi vill inte störa, eller vad man ska kalla det.
Jag försöker att tänka på att säga det högt om jag tänker det. För det gör vi säkerligen mycket och ofta. Tänker att något är fint eller bra gjort, problemet är att vi nästan aldrig säger det. Det kanske har lite med jante-lagen att göra. Jag vet inte, men vi borde vara duktigare på det.
I fredags kom det ett brev i postlådan. Ett oadresserat brev. Med bara ett Hej 🙂 på. Maken kom och gav mig brevet och stod kvar. Han brukar bara lämna och gå. Jag hade precis avslutat ett digitalt möte och var kvar lite i tanken där. Jag säger till honom att han kan ju läsa det. Det hade han redan gjort och fortsatte vänta på att jag skulle läsa det.
När jag sedan läser det så blir jag alldeles varm inombords. Det är en person som gillar vår trädgård och som velat säga det en tid. Men vi har aldrig lyckats vara ute när personen gått här. Och lämnar då ett brev i postlådan. Tänk, någon tar sig tid att skriva till oss. Maken var nöjd att jag blev glad precis som han och att han fick dela min glädje också.
Eftersom jag inte vet vem personen är så kan jag inte tacka för kortet. Men vem du än är och om du kanske en dag springer på min blogg så ska du veta att vi blev väldigt glada. Särskilt jag med tanke på hur tung den här våren har varit. TACK! Ett extra tack för att du tog dig tiden att skriva ett kort till oss för att du så gärna ville berömma vår trädgård. Tänk om fler var som dig!
Med glada känslor så önskar jag er alla en riktigt härlig söndag. Det ska jag ha.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.