Maken och jag är vana att alltid vara tillsammans. Att jobba ihop och att vara lediga ihop. Vi har gjort det mesta tillsammans. Det har hänt att vi gör saker isär. Det är inget konstigt med det. Det är ingen av oss som tänker att varför får inte jag följa med? När dessa sällsynta tillfällen sker. Aldrig så.
Vi har valt att jobba och leva ihop för att vi tycker om det. När jag då har börjat köra taxi så blir det lite jobbigt. (Mest för maken.) När jag kör taxi så kan jag inte prata i telefon när kunder är i bilen. Mellan kunder går bra, fast det vet ju aldrig maken när det är. Vilket innebär att när jag ringer på min lunchrast, eller kommer hem beroende på vart i länet jag är, så har maken en massa att berätta.
Igår så hade han ätit köttbullar till lunch. Innan jag hade min rast. Dessa köttbullar hade legat i kylskåpet en dryg vecka. När han steker köttbullarna så läser han på förpackningen att de måste förtäras inom FEM dygn. Han svalde nog några gånger innan han gjorde som hans fru lärt honom. Lukta på en, smaka lite grann och om allt verkar okej, så är det också det. Han åt upp köttbullarna. Hans fru blev mycket glad.
Dock var han ju tvungen att fråga om han skulle dö nu? För att han åt gamla köttbullar. Och om han inte skulle dö, om han skulle få diarré och kräkas? (och då dö!) Jag skrattar som alltid när han spinner på i sina hemska historier och svarar att han inte kommer att dö och att jag är stolt över att han åt upp de alldeles friska köttbullarna.
Nu får jag hoppas att jag har rätt. För jag kommer inte ihåg senast vi åt färdiga köttbullar. Jag gör egna och tycker inte att det är så mycket arbete om man bara planerar för det. Men nu när jag jobbar sjuttiofem procent så finns det inte mycket tid kvar. Maken kommer inte dö. Men vissa blommor kanske kommer göra det, för att jag inte har ork att gulla med dem.
I söndags hade jag tänkt att jag skulle tagit hand om växterna men dagen gick åt för återhämtning med bland annat glassätning. Det gäller att prioritera tiden när man ska orka hela vägen.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.