Jag kan inte påstå att jag är snäll mot mina växter. I år har jag börjat ge växtnäring så det blir bättre. Jag har dock en del att jobba på. Jag har inte vattnat på länge. Igår när jag gick ut så såg jag att Annabelle tippade med sina snart stora blomkronor. Jag insåg att jag var nu tvungen att vattna. Fram med vattenslangen.
Det blev inget vattnat i helgen. Jag visste att det behövdes. Jag visst också att en del var tvunget att rensas bort. Ändå börjar jag att vattna utan att ta fram andra verktyg. Precis som jag brukar göra. Går runt och sliter med händerna. En klematis hade några döda grenar genom hela. Dessa bara slet jag bort. Ingen sekatör eller annat gullande. Bara händerna och vissa stammar blev fransiga av att jag slet av dem.
Trots att jag är så osnäll så växer allt väldigt fint. Min fina Annabelle som nickade är snart i sin full prakt. Jag är så glad när jag går i trädgården. Jag åt hallon och vattnade och njöt av prakten. Inget gullande jag bara tar och tar, ger lite vatten och extrem lite växtnäring. Tur att växterna gullar med mig.
Växterna är snälla som blir vackra och frodas dock så hämna de ibland. Igår fick jag en sticka i tummen lika stor som hela tummen. Jag överdriver lite men den var väldigt stor. Så går det när man inte använder sekatören. Först så struntade jag i den. Men det gjorde för ont. Den var för stor och gick rakt in istället för snett. Den satt så hårt att jag var tvungen att gräva lite med en pincett. Självklart gick jag in och hämtade pincett och gick ut och fortsatte att vattna när jag grävde i min tumme.
Om det varit maken som fått denna sticka så hade han behövt amputera hela handen. Om inte hela handen så minst tummen. Och sedan hade han dött i blodförgiftning. Han amputerar så mycket delar på kroppen så han har snart inte några kroppsdelar kvar. Det var tur att det var jag som fick stickan i handen och inte maken. Han kanske behöver amputera armen idag. Han brände nämligen tummen igår när han hällde av pastan. Han har en blås så lite synd om honom är det.
Maken lever, växterna lever och jag försöker att gulla med både make och växter. Maken får både kramar och pussar, växterna får växtnäring. Mer gull än tidigare. Ett steg. Snart kanske jag också alltid använder sekatören när det behöver klippas något.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.