En rolig sak som jag såg i Visby var en skottkärra med odling i. Den hade en skylt som talade om att man gärna fick visa runt i Visby. Rulla runt den och ställa den vart som helst. Om den stod utanför dig så fick du gärna vattna och ta hand om den. Jag gissar att man då också fick ta av persiljan och det andra ätbara. Syftet är att öka stadsodlingarna. Min klimatångest slog en saltomortal av glädje då jag såg den.
Tänk om alla odla i en skottkärra eller en balkonglåda eller vad man nu får plats med. Då skulle vi nog klara av detta. Anledningen till att vi har vårt sedumtak är för klimatet. Inte för att vi ska beundra det och se hur fint det är. Det är för bina och andra insekters skull. Allt i trädgården är också av den anledningen men då också för att vi ska njuta av det vackra. Dock så är det alltid i tanken om humlor och bin tycker om växterna eller ej. Spindlarna tycker jag fortfarande kan flytta från vårt hus och tomt.
En annan helt annan rolig sak skedde igår. Jag tycket det var mycket roligt. Maken, inte lika mycket. Jag har ju börjat köra taxi. Taxin jag gör är bara serviceresor, vilket innebär att jag hanterar rullstolar, rullatorer och andra hjälpmedel som kunderna har. Jag hanterar och trappklättrare och bår. Igår körde jag en bil med bår. Den är alltid med oavsett om man hämtar kund som behöver det eller inte. Trappklättraren är i en egen bil som på samma sätt alltid är med i bilen.
Igår fick jag min första körning med just bår. Jag frågade maken om han kunde vara mig behjälplig och ligga på båren när jag lastade i och ur honom ur taxin. Han svarade glatt ja. Han skulle bara byta om. Självklart måste man ha långbyxor när man åker bår, inte shorts. Han blev dock inte lika glad när jag säger till honom att jag måste spänna fast honom. Utöver hans hypokondri så är han även klaustrofobisk.
Han höll på att dö. Jag sa att jag måste få öva med en som kan tala om för mig att det är obehagligt eller inte. JAAAA, det är obehagligt. Du får INTE spänna fast mig. Till slut lyckades jag övertala honom. Han fick se hur den fungerade utan honom på först och sedan fick han sitta med ryggstödet helt uppfällt på båren. (Han nästan föll framåt så rakt upp var ryggen.) Sedan kommer nästa bekymmer, hur ska jag få in honom i bilen när han sitter upp? Han kommer ju inte få plats. Han kommer slå i huvudet i taket!
Svettdropparna trängde fram i pannan. Han hade sådan ångest och han satt kvar för att hjälpa sin fru. (Även om han lät mycket när han gjorde det). Efteråt när vi var klara så var han så glad så. Han kollade när jag tog fram och bäddade båren och ser att jag nästan står upp i bilen. Då inser han att det var ingen risk alls att han skulle slå i huvudet när jag skjutsade in honom. Även om han betvivlade mina bedyrande ord när jag gjorde det.
Han var helt svett och jag fick ett långt gott skratt och dessutom övning. Som han sa, om jag lyckas få in båren med honom på kommer jag nog lösa det med vem som helst. Inte så mycket för tyngden, mer längden och mest paniken. Körningen? Den gick strålande. En nöjd kund kom hem och jag var nöjd för att första bårkörningen var avklarad.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.