Upprörd över olika saker

Ibland blir maken upprörd över saker som inte bekommer mig alls. När han har sina Kalle Anka utbrott och verkligen blir arg. På en sekund eller kortare tänder han till och sedan försvinner det som tur är ganska fort. Jag tänder inte lika fort, det är en ganska lång process innan jag blir riktigt arg. Jag kan ha mer sansad reaktion också (oftast).

Jag gissar att det är så de fungerar för de flesta i parrelationer, man är som man är och reagerar olika. Något som maken och jag båda blir upprörda över, fortfarande jag mer sansat än maken, är Sverigedemokraternas olika utspel. Maken blir dock inte Kalle Anka, han uttrycker mer starka ord än vad jag gör. Vi är helt överens, vilket är det viktiga här. Hade vi inte båda varit upprörda så tror jag det hade varit svårt att vara olika tillsammans.

Som den senaste saken som kommit upp, inbjudan till Andravärldskrigsinledelsefika den 1 september. Hur kan man ens komma på tanken? Personen som jobbar för SD har skickat ut detta mejl till personal på riksdagskansli. Personen säger nu att det är ett missförstånd. Om det är det, så är det helt absurt att personen inte insåg problemet. Om det inte är ett missförstånd är så klart precis lika illa.

Skärmdump på mejlet som gick ut och avslutades med vänlig hälsningar.

Om du vill läsa hela försvaret från personen så är det fortfarande i skrivande stund olåst artikel på Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/KnvzR7/sd-tjansteman-angrar-fikamejl-kanslichef-slutar. Personen har gjort sin sista dag på jobbet och som vanligt så fungerar det. SD har gjort likadant i alla situationer som dykt upp där det varit mer än olämpligt, personen har fått avgå eller sluta sitt jobb. Och folk går på det.

Eller ännu värre, folk håller med och tycker att det är rätt. Då blir jag ännu mer rädd. För då väntar ett odemokratiskt Sverige inom kort. Där media är styrt och åsiktsregistrering görs. Båda dessa punkter står SD för öppet. Ingen behöver avgå eller sluta för det. Och folk tycker tydligen att det är okej. Det tycker inte jag. Inte heller maken. Det gör oss upprörda tillsammans. Vilket är tur. Alltså delen med tillsammans. Det bästa hade varit att vi sluppit vara upprörda och inget av det existerade.

Om du är i en parrelation, blir ni upprörda över samma saker eller skiljer det sig åt väsentligt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *