Idag får det bli ytterligare en dag i vilans tecken. I förrgår var det julfilmer på löpande band. Igår var det annat på agendan. Det var mycket trevligt men dagen slutade med en orolig make.
Igår behövde äldsta sonen hjälp. Han höll på att sätta upp adventsstjärnan i köksfönstret och hade inget att sätta i. Han ville också ha sin veckohandling igår istället för i fredags. Jag var med och handlade för han skulle ha lite godis från Godishuset. Det måste vara rätt godis så maken vågade inte ansvara för det. Jag var med och såg till att det blev rätt men maken bar allt.
Jag var också med och hjälpte till med hur det skulle lösas med stjärnan. Maken föreslog en gardinstång, vilket han inte hade någon. Det tog vi med en hemifrån och även om jag inte lyft eller bar något så sträckte jag upp armarna över huvudet. Och ja, det kan göra ont men man tänker inte på det.
På eftermiddagen var vi hemma hos fina vänner. Vi träffas inte så ofta men när vi gör det så har vi det väldigt mysigt tillsammans. Igår var det vår tradition att dricka glögg tillsammans och lyssna på julmusik. Det har vi gjort i många år och det har utökats med att det också inkluderar middag vid våra glöggträffar.
Inte heller då var jag speciellt aktiv. Dock mer än om jag blivit serverad mat hemma i soffan. Jag reste mig upp utan att ta i med händerna. Jag började känna på kvällen att det inte var som innan. Trots att jag inte hade ansträngt mig så mycket så ville jag ändå gå in och kolla varför det kändes annorlunda. Mycket riktigt så hade det blött igenom.
Jag blev inte så orolig. Men maken blev det desto mer. Jag tror inte att det är något som är utanför det normala. Jag har lovat att ringa och rådfråga (vilket jag ska senare idag) om jag ska komma in tidigare än torsdag för att kolla såret. Både till maken och värdinnan har jag lovat så det kommer jag hålla.
Det jag också ska göra är att vara helt still idag. Inga armar ska lyftas högt för att inte spräcka några sår. Jag är väldigt glad för att jag kunde hjälpa äldsta sonen. Han fick godis han tycker om. Vilket var tack var mig för en av tre fanns inte. Så den sista var tvungen att bytas ut. Vilket jag löste. Maken hade inte gjort det. Jag är väldigt glad att vi gick till vår glöggtradition. Jag har ingen feber, ingen infektion. Det bara blöder lite. Kanske mer än det borde. Det får jag veta snart.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.