Jag har skrivit flera inlägg om vänner. Hur man skaffar vänner. Vilket det oftast inte finns några enkla vägar till att göra. För en del så är det superenkelt. För de allra flesta är det svårt. Det blir svårare ju äldre du blir. Kanske för att man har blivit sin egna personlighet mer? Kanske för att man är mer egoistisk på hur det ska vara? De båda har nog del av varandra.
Mina vänner-inlägg kan du läsa här om du vill läsa igen eller för första gången. Det första är hur man skaffar vänner. Det andra om hur äldsta sonen är ensam. https://josefinsdagbok.se/manga-vanner/ samt https://josefinsdagbok.se/hur-far-man-vanner/
Att vara ensam är svårt om det inte är vad man själv vill. Snart är det jul och många är ensamma som inte skulle vilja vara det. Några vill vara ensamma en del av tiden. Äldsta sonen är en av dessa. Han trivs att vara ensam men han tycker också om att vara social. En av anledningen till att han tycker om att vara ensam är att det tar så mycket på hans krafter att vara social.
Han fyllde år nyligen och hans present till sig själv var att inte fira med någon annan. (Vi kommer att fira men inte på hans dag.) Den blev hans helt egna utan någon som bestämde något i hans schema. Han satte alla dagens aktiviteter själv. Utan inblandning. Utan risk för några fel. Utan att någon misstolkade något han sagt och hela dagen slutar i katastrof.
Det svider i ett mammahjärta att han helst vill vara ensam. Speciellt när man vet allt han gått igenom. Alla försök han gjort för att få vänner. Alla försök han gjort för att behålla de få han faktiskt lyckades träffa mer än en gång. Han har gett upp. Han tycker inte det är värt det. Han blir fortfarande bevisad att det inte är värt det.
Hur mycket han än gör för att förstå omvärlden så tolkar han den ofta på ett annat sätt än andra. Där han ser fakta ser andra kritik och kränkthet. Han vill väl och gör vad han kan för att det ska bli väl. Ofta blir det inte väl. Därav självvalda ensamheten. Den är enklare.
Vänskap är värt att kämpa för. Det är något man måste kämpa för. Vänskap är inget som man kan ta för givet. Ändå gör vi ofta det. Tar vänskapen för given. Hur skönt det än är att vara ensam så mår vi alla bäst av att ha någon vid vår sida. Det är värt det. För de allra flesta. För vi måste få något tillbaka och äldsta sonen känner nog att han aldrig får det.
Ta hand om dig och dina vänner. De du har kanske inte kommer ersättas om du tappar vägen. Vi hörs imorgon.