Musiken

När jag blev sjuk så fanns ingen ork kvar i kroppen. I huvudet fanns all ork kvar. Det var ingen bra kombo. Att inte orka det som jag visste att jag egentligen orkade. Frustrationen var stor.

För att kunna leva så har jag lyssnat mycket på musik. Jag har alltid lyssnat på musik men inte som under dessa två åren. Igår satt vi och pratade om vårt hus och hur mycket vi har gjort med det. Minstingen sa att jag tror aldrig ni kommer flytta härifrån. Trots att det är så stort. Här skulle det kunna bo en stor familj. Nu har vi ju kontor hemma som tar upp plats, men ändå, vi kan bo fler här än vi gör.

Han har så rätt min lilla minsting. Vi kan inte flytta härifrån av många anledningar, en är musiken. När jag lyssnar så har jag gärna högt ljud på. Så högt att det tar upp allt plats i kroppen men framförallt huvudet. Då tar den också upp plats för grannarna. Så högt. När jag fick cancerbeskedet hade jag ingen rädsla. Inga tvivel på att detta löser jag inte. Men när jag började behandling med Tamoxifen (Djävulens påfund), så försvann allt.

Jag kunde (och kan) inte sova. Att börja där så har du ett stort problem. Varje besök hos min läkare började med att vi har tre livsavgörande saker som behöver fungera för att vi ska fungera. Dessa tre är Mat, Sömn och Träning. Jag har tränat regelbundet sedan minstingen kom till världen. Jag har alltid ätit med sunt förnuft. Jag har unnat mig men tänkt på vad jag stoppar i min kropp. Jag har verkligen tagit sömnen på allvar. Jag har varit den tråkiga typen som gått hem från festen för att jag behöver min sömn.

Mitt sömnbehov låg på tio timmar per natt. Då mådde jag som bäst. Jag kan uppenbarligen överleva på mindre. Men jag har svårt att leva. Jag klarade mig på åtta och även mindre någon gång men då behövdes en helg där tio var möjligt. Att gå från det till kanske fyra timmar om jag hade tur. Det var tufft.

Att sedan lägga till att jag inte kunde gå någon meter utan att få svimningsanfall gjorde inte saken bättre. Jag har cyklat mycket som ni kanske förstått nu. Att då behöva sitta bredvid en vägg för att inte ramla av cykeln var tredje minut. Då är det ett problem. Att få kramp i benen lite då och då under dygnet är inte heller något som tillför något positivt. Absolut inte när det kommer på natten när du faktiskt har lyckats att somna. Den känslan!

Jag ändrade smaken. Så mycket av det jag tyckte om innan gillade jag inte längre. Jag åt mat. Viss mat var fortfarande god, men mycket hade ändrat smak. Allt som jag tidigare unnade mig var inget gott längre. Te, godis, sötsaker i allmänhet. Inget var gott.

Nu har jag täckt upp alla områden som enligt min läkare är livsavgörande för att fungera. Mat, sömn och träning. Inget av det var fungerande. Musiken blev räddningen. Att bara få bli uppslukad av musiken. Underbart!

Förra året efter jag slutade med djävulens påfund så kom träningen tillbaka. Jag satte på 2019 mest lyssande låtar på Spotify igår för första gången. Det var 85 procent låtar som jag tränar till. Jag blev så glad. Jag har haft ett fantastiskt förra år med en massa träning. Nu satsar jag på ett likadant 2020.