Jag är borta i helgen. Igen. Jag har varit borta många helger nu. Det kommer dessutom bli fler. Det är mitt ideella engagemang inom IOGT-NTO-rörelsen som gör att jag är ute och far. Denna gången håller jag mig i Sverige. Maken är dock fortfarande hemma.
igår jobbade jag hela dagen med serviceresor. Det innebar att jag såg inte maken alls på dagen. Förutom till frukost. Lunch blev för mig ensam i bilen på annan ort. Sedan sågs vi en stund när han skjutsade mig till tåget. För att överhuvudtaget komma fram igår kväll behövdes skjutsen av maken.
När vi satt och väntade på tåget så sitter vi nära och gosar. Det var inte så länge vi kunde sitta så för det var tight till tåget. Men hur som helst, när jag säger till maken att nu får han var ensam i helgen. Hans svar var: Ja, då får jag skrika ensam, tills grannarna tror jag blir yxmördad.
Inte svaret jag väntat mig. Men väldigt kärleksfullt. Maken har ibland mardrömmar. Det har vi väl alla. Jag är vaken ganska mycket på nätterna (som alla vet vid detta laget), så jag klappar lite fint på maken när han gnyr lite.
Det maken menade nu var att nu kommer jag inte kunna hjälpa honom om han får mardröm så han kommer att skrika alldeles själv och de enda som till slut hör honom är grannarna. För skulle jag inte väcka honom skulle det kunna vara högljudda skrik.
Jag hoppas att grannarna slipper kolla om maken är död idag eller imorgon. Om jag inte får skjuts hem igen imorgon så vet jag vad som hänt, alltid något. Jag hoppas också för makens skull att han inte behöver ha några mardrömmar i helgen.
Roliga är han alltid. Om han inte blir dör av sjukdomar så dör han av mardrömmar. han har inte nämnt något om salmonellaåterkallelesen som varit av ägg. Det är ju dessutom andra gången utan att han sagt något. Ägg äter vi varje dag. Han lever än.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.