Ibland vet man faktiskt precis vad som ska ske

Jag får faktiskt skylla mig själv. Jag brukar vara väldigt försiktig. Jag tyckte att jag var det nu med men icke. Jag har fått urinvägsinfektion igen. Denna gången för att jag satt på stenplattorna när jag rensade ogräset på jobbet. Felet är mitt egna. Även om jag har fodrade arbetsbyxor så räckte det inte. Jag kände mig heller inte kall men det blev jag.

När jag vakande igår så visste jag direkt vad som komma skulle. Och visst var det så. Mycket obehagligt att gå på toaletten och försöka att kissa. Maken tyckte jag skulle ta en paus från jobbet. Men envis som jag är så gjorde jag inte det. Jag gjorde precis som planerat. Jag gick till jobbet på eftermiddagen och fortsatte att rensa. Denna gången hade jag med mig ett sittunderlägg.

Den som ändrade sin planer var maken. Han följde med mig efter lunch och rensade tillsammans med mig. Han stod på knä och jag satt på min sittdyna i fodrade byxor. Eftersom maken var med blev mitt planerade jobb klart fortare än planerat. Vilket var makens nya plan. För att jag inte skulle bli kall och få större problem med urinvägsinfektionen.

Efter vårt rensande så fick maken gjort sina planer som han hade. Jag rensade ogräs hemma. Fast inte sittandes på marken. Jag tog fram sprutan och sprejade allt med ogräsättika. Nu hoppas jag att alla kirschkål och annat som är mot trottoaren ska försvinna och dö. Stenplattorna fick sig också en dusch.

Sedan njöt jag en stund i solen på baksidan och bara satt i tystnaden med mig själv. Jag matade även sniglarna. Förhoppningsvis så kan beståndet minska av dessa slemmiga typer. Ett antal fick dö när jag flyttade runt på sten och grejade med krusbären och järneken. Det var fortfarande ganska små sniglar. De trivs i skuggan bland stenarna. Nu har jag lagt ut Snigeleffect, vilket innebär att de äter och stannar sedan hemma och svälter ihjäl. Snigeleffect gör att de känner sig mätta.

Jag höll med maken och tog det lugnt. Det blev inget grillande igår. Fast maken helst hade velat det. Men att sitta ute i blåsten var inget alternativ. Som både maken och jag var överens om. Jag satte mig i värme med filtar och annat. Maken gjorde rostbiff, ugnsrostad potatis och gräddsås. En dag som började med att jag hade ont och jag visste varför. Jag var trött på mig själv att jag gjort vad jag gjort och så blir dagen ändå så bra efter det. För allt blir vad man gör det till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *