Maken har alltid fått stå ut med att jag kommer nära på natten. Jag har undvikit att lägga mina kalla fötter emot honom men när jag väl blivit lite varmare så har hela jag kommit och legat väldigt nära. Maken är inte riktigt lika kylslagen som mig. Man kan säga att han är en kamin.
När man ligger nära så ökar temperaturen. Vilket jag mår bra av men maken som sagt är en kamin och vill inte alltid bli varmare. När jag somnat eller blivit tillräckligt varm så har han smugit åt sidan lite. Vilket jag märkt och krupit efter. Jag vill inte bara ha värmen, jag vill också ha närheten.
Jag har berättat om detta innan, hur han till slut ligger och håller emot sig mot golvet för att inte ramla ur sängen. Allt för att inte väcka eller störa mig. Han bara drar sig undan för att överleva utan värmeslag. Nu har det blivit lite omvänt. Ja, inte att maken är kall och jag är varm. Utan snarare att det är maken som kommer nära mig istället för tvärtom.
Anledningen till att jag inte kommer nära varje kväll är min julklapp från maken. Maken gav mig en bäddmadrass med värmeslingor. Den ligger under lakanet och enbart på min sida. Så när jag lägger mig så är jag väldigt still för att vara kvar hos värmen. Den värmen håller sig väldigt länge även efter jag stängt av den. Vilket gör att jag ligger kvar där jag är.
Maken verkar sakna närheten. För värmen tror jag inte han saknar det minsta. Och jag klagar inte. För nu har jag värme och maken kommer nära för att gosa på min sida. När han blir för varm så drar han sig undan en stund men kommer ofta tillbaka även under natten. Han slipper nu risken att ramla ur sängen och jag är båda varm, nära och mycket glad. Bästa julklappen!
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.