Det hände nästan ingenting igår. Förutom att allt höll på att blåsa bort. Annars hände nästan ingenting. Jag gullade med mina dahlior. Med gullande så kollade jag in alla för att se om de växt. Jag lutar mig fram jättenära och skrämmer slag på dem, för jag är så närgången. Flåsar litegrann och tycker de är dåliga som inte växer. De som växer får lite beröm.
Men inte så mycket. Trots att de faktiskt växer på bra. Jag har dåligt tålamod. Minstingen påtalade att jag hade långt kvar med mitt gullande. Han tycker jag ska gulla mer. Som min kära svägerska som tar bort all jord och förvara i pappåsar inför vintern. Jag tar krukan och ställer in den. Nu har jag tagit fram krukorna och planterat i små krukor de som är delade.
Svägerskan har gjort så mysigt och fint för alla knölar. De har fått lite jord och en påse runt för att sedan ligga i fönstret. (Mina krukor skulle ta sönder fönsterbrädan). Sedan planteras de i krukor för att sedan bli ännu större krukor. Sedan flyttar de ut. Faktiskt att mina fått gödning när de börjat gro. Och det kan jag garantera att svägerskans får också, säkert lite lyxigare sort än vad mina får.
Mina får en chans på gullandet. Om de inte blir glada för att de fått komma in i värmen så kommer de aldrig igen få komma in i huset. Då blir det ut direkt i majvädret. Som de alltid tidigare fått göra.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.