Jag är lite långsam i kolan just nu. Äldsta sonen vet om mina sömnsvårigheter och att jag är instabil. Ändå var det lite för mycket när vi tränade. Det är det roliga i berättelsen. Att han, och ibland minstingen, tränar tillsammans en dag i veckan.
Nu har jag träning med bägge sönerna vilket är väldigt kul. Åter till vad jag började med. Äldsta och jag tränade styrketräning. När jag ska göra bänkpress så går det tungt. Jag klarar bara 4 repetitioner. Jag tycker det är konstigt och säger till sonen att jag har ökat men inte så mycket.
Han frågar vad jag hade innan. Jag svarar och han säger snabbt, ja, då är det väl inte så konstigt. Istället för två kilo så har du ökat åtta kilo. Okej, då tog vi bort lite och han fick dubbelkolla att det blev två kilo. Sedan gick det bra alla seten och de sista repetionerna var tunga. Bra så.
Han stannar på mat och jag svarar hejkon bejcon på något han frågar. Maken hjälper till och svarar rätt på frågan. Jag skrattar litegrann och frågar om jag svarade fel? Ja, det gjorde du. Är du trött blev motfrågan.
Ja, det har varit några jobbiga veckor. Jag har själv märkt att det har blivit sämre med mig men när sonen så påtagligt frågar mig, så kanske det är lite för mycket. Jag borde kanske försöka att tänka på hur jag spenderar min tid lite mer ett tag framåt.
Dagens ord: insikt. Jag kom till insikt (igen).
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.