Jag har alltid värdesatt familjen. Men det har blivit mer på de sista fem åren. Vi har alltid kommit när det varit något att fira. Det gör vi fortfarande men nu är det även mer tillfällen när vi inte firar. När vi bara vill vara tillsammans.
Med familjen menar jag inte bara mina barn utan även syskonen med barn. Och det har blivit att vi försöker att träffas mera allihopa. Som i helgen när jag och minstingen har träffat min bror och åkt hoj tillsammans. Då ville även brorsonen komma och hänga med oss lite grann.
Det är så härligt att barnen och syskonbarnen faktiskt uppskattar oss och varandra och vill vara med. Det är inte helt självklart. Vi syskon har ju dessutom bott långt ifrån varandra sedan vi alla fått barn. Så vi har inte gjort det lätt för varken oss eller kusinerna att umgås. Firandet har vi alltid löst, oavsett avståndet. Jag är som sagt väldigt glad för att vi värdesätter varandra på det sätt vi gör nu. Tiden ger oss kunskap och vi har haft vett att förvalta den.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.