Kategori: Allmänt

När man plockar bort julen lite i taget så kan det bli lite livshotande ibland. Utebelysningen var först upp och tändes när det var dags. Den är också den som plockas ner sist men har släckts när det skulle släckas.

Jag kan meddela att kartongerna har minskats på matbordet så vi har ett hörn att äta på. Men jag borde nog lagt ner tid på var jag skulle göra av stjärnan vi haft ute. Den satt ute i pergolan som julbelysning. Den fick flytta in när belysningen ute släcktes. För att den syns så tydligt även när den inte lyser.

Då kom problemet med att jag vägrar montera isär den. Det tog låååång tid att montera den. Men jag är osäker på om den kan ligga på spetsarna. Som är gjorda i hårdplast. Jag vet inte om det finns risk att de bryts sönder. Därför har jag hängt den på en krok inne. En dödlig krok kan man milt sagt påstå.

Den enda kroken som fanns var på toaletten. Om jag inte skulle hänga den på en ny krok eller plocka ner en taklampa. Att den hänger på toaletten i sig är väl inte speciellt dödligt. Att den hänger över toaletten och man kan spetsa ett öga när man ska spola är ett större problem. Eller när man tvättat händerna och lutar sig för att nå handduken. Tack och lov är alla våra ögon intakta (än så länge). Min panna däremot har en del piercad inslag. Kalles panna verkar inte blivit tilltygad, för jag har inte hört honom.

Får se om jag hinner komma på en lösning innan jag hör Kalle eller om ett öga ryker.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Minstingen och jag tränar fyra gånger i veckan. Det säger jag inte för att skryta. Det är ren överlevnad just nu. Men ett pass är mage och rygg som vi kör tillsammans. Efter det så åker han och simmar. Det gör han med en kompis. Inte heller för att skryta.

Det är simningen som är ämnet. När man återkommer för motionssim under en längre period så vet man ofta vilka andra som är där. Minstingen har nämnt en äldre man några gånger. Det är just åldern som gjort att han nämnt det och vi pratat om det. Om han simmat länge? och coolt att han ändå gör det varje vecka. Minst en gång, för att minstingen inte är där så kan ju mannen vara det.

Hur som helst, det en blev lång bakgrund. Igår så berättade minstingen att han pratat med denna man. Vet inte om det var i bastun eller bassängen men jag gissar på det första. Mannen har simmat i 60 år. I 60 ÅR! DET är något att skryta om.

Jag vet inte vad jag kommer ha att skryta om. Att cykla upp för en alptopp som är en del i Tour de France är inget att skryta om när man gjort det en gång. Att cykla det varje år i 60 år, det vore något att skryta om. Dock så blir det nog svårt att hinna med nu. Jag vet inte, jag tror jag skulle vilja ha något att skryta om när jag är gammal. Även om det var något litet. Skulle du vilja det? Har du något redan nu?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Passar alla symaskinsnålar till alla symaskiner? Jag har ärvt mormors gamla symaskin. Ja, mamma har haft den emellan. Tveksam till att mamma använde den speciellt många gånger.

Jag använde den dock flitigt när mormor var i livet. Både till skolprojekt och egna. En toppenbra maskin. Igår kom jag på att jag tagit sönder tre nålar och har nog inga fler. Jag ska inte sy något så ingen panik. Det är bara det där med minnet, för när de två sista gick sönder (vid samma tillfälle) så tänkte jag ordna det direkt. Jag sparade till och med de trasiga nålarna för att kunna jämföra.

Inte nog med att jag glömmer, Jag vet heller ingen som säljer i stan. Vet du någon får du gärna tipsa. När jag letar online så finns det 80, 90, 100, 110 och så vidare. 80 verkar vanligast. Vad det innebär är jag inte säker på, men tror det är tjockleken på nålen.

Det jag är mest osäker på är om fästet skiljer på de olika nålarna. Jag har bara letat efter nålar, jag inser nu att jag skulle ju kunna söka på vad som skiljer åt i fästen online. Fast du kanske hinner före min sökning i frågan. Jag har fått hjälp så många gånger förut, vilket jag är tacksam för.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår behövdes det verkligen tvättas. Jag ligger efter på den punkten som alla andra. Men igår behövde vi nya handdukar. Dumt att byta ut mot andra smutsiga.

Det största problemet var ju att några nötknäppare hade tagit över tvättstugan. Det insåg jag smärtsamt när jag skulle ta hand om handdukarna. Följande hände:

Jag tog upp alla tomma kartonger till övrigt julpynt och jag ställde in Nötknäpparna där de tomma kartongerna stod. Nu är hela matbordet istället belamrat med tomkartonger. Vilket jag snart kommer inse är ett problem vid frukost och alla andra måltider som ska ätas idag.

Men jag löste problemet med tvätten. Det blev till och med lakan tvättade. Jag är nöjd med gårdagens insats. Två tvättmaskiner körda samt flytt av kartonger och nötknäppare.

Nu får vi se hur många dagar som vi äter med tallriken i knät? För orken lär inte finnas för att fylla alla tomma kartonger idag. Målet är minst en. Då är det bara 10-15 dagars måltider i knät.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är inte en lätt nöt att knäcka. Fast det borde vara det. För det första, mitt minne borde fungera. Om jag bara sov. För det andra, det är nötknäpparna som ska packas. De borde kunna knäcka nötter bra.

Det sista var roligt men det första är tyvärr inte lika roligt. Igår försökte jag packa in nötknäppare i förrådet. Det gick inte alls. Nu står två st i ett skåp men inte i sina kartonger och sex stycken är i sin kartonger men inte i något skåp. De står bara på bänken i tvättstugan.

Det var det som blev gjort igår innan jag gav upp. Idag är träningsdag så jag vet att det ska jag prioritera. Vad jag fixar efter det vet jag inte. Kanske jag får ner två nötknäppare i kartonger? Var de ska vara sedan vet jag inte. Maken kommer antagligen få rädda nötisarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag och maken har börjat titta på lite äldre saker. Under julledigheten så såg vi bland annat Snuten i Hollywood. Det är lite nostalgiskt men också spännande för vissa saker har man helt glömt.

Sedan finns det historier man helt har glömt och blir förfärad över. Det vi ser nu är Millennium-trilogien. Den som Stieg Larsson skrivit böckerna till. Både maken och jag har läst böckerna och sett filmerna. Ändå kommer vi ihåg ytterst lite.

Det är fantastiska skådespelarprestationer i filmerna. Jag förstår inte hur man kan spela sådant äckel som Peter Andersson i första filmen. Han som är Lisbet Salanders nya förmyndare. Noomi Rapace som spelar Lisbeth är och grymt skicklig i gestaltningen av sin karaktär.

De är sevärda många gånger. De lyfter så många olika saker som är fel och som faktiskt händer i vår värld. Hur fruktansvärt det än är så är det sant. Jag hade önskat att man kunnat avskriva allt som en historia någon hittat på utan någon verklighetsförankring. Tyvärr lever vi i en hemsk värld.

Jag försöker att göra positiv inverkan på mitt liv och mina avtryck i världen. En liten positiv sak kan förändra världen. Det lever jag för.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Om du kunde välja vilket husdjur som helst, vad skulle du välja då? Om du inte vill ha husdjur och du ändå måste välja ett, vad skulle du välja då? Jordens överlevnad hänger på att du har ett husdjur.

Det är nog enda anledningen till att jag skulle skaffa ett husdjur. Men om det var så att jorden gick under annars så skulle jag nog skaffa en sköldpadda.

Verkar inte sköldpaddor ganska coola? Lite som Skalman i Bamse. Cool men också lite udda. Skulle passa in med mig, jag är väldigt udda.

Det skulle också vara lagom att ta hand om. Inga promenader ute i kylan, bara i fint väder om man vill. Inga ilskna eller obrydda katter som bara skiter i en och bara har en som betjänt.

En sköldpadda klarar sig helt klart bra själv. Om jag som människa vill ha sällskap så ställer gärna sköldpaddan upp. Den kommer inte springa ifrån dig. Ja, jag skulle nog skaffa mig en sköldpadda. Inget temperamentsfullt husdjur som river ner krukor eller prydnadssaker för att det bara ska eller råkar för att en svans viftar för mycket. Så får det bli. Ja, då när jorden inte ska gå under.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var jag och minstingen på äventyr. Maken var hemma och skottade. Vi fick massvis med snö. Maken skulle faktiskt inte med från början, vilket var tur för han skottade i tre timmar.

Jag älskar snön som kommit men maken älskar jag mer som såg till att det var snöfritt på uppfarten och under carporten när vi kom hem. Det har inte bara snöat utan blåst också, därav all snö under carporten.

När jag och minstingen var ute och slirade runt så kom det en lite för närgången fågel. Just då hade solen kommit fram och allt såg ut att klarna upp och bli en toppendag. Då, just då kom det lilla livet och flög framför vindrutan och dog.

Jag blev så ledsen. Men att väja för en liten, liten fågel går inte på snöiga och hala vägar. Jag hoppas den dog omgående och slapp att lida.

Den blev försiktigt bortforslad från bilen och förd till en snöhög. Jag vet inte vad som hade varit bäst för den men att gräva ner den är inget alternativ. Idag får bilen stå för några mer roadkills vill jag inte ha.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är många som säger att våldet har ökat. Nu umgås jag inte med väldigt många människor men även människor som jag inte umgås med till vardags säger att våldet ökar. Att de tycker de känner sig otrygga när de går ut. Jag protesterar alltid och hävdar att våldet är lägre idag än vad det var när jag var ung.

För det var det om man ser på statistiken. Det är ganska lätt att kolla siffrorna själv på BRÅ:s hemsida. Det var värst på 80-talet och mycket bättre idag än då. Då skulle du vara rädd för att gå hem på kvällen ensam. Då skulle du vara rädd för att bli rånad och eventuellt skadad eller dödad. Idag går de flesta ut på kvällen utan att tänka direkt på att det är kväll. O m man är rädd för att gå ut så spelar nog inte tiden på dygnet någon roll. Jag tror heller inte personerna som jag talat med har hämmat sina liv på grund av rädslan för att gå ut.

När jag protesterat så har jag också påtalat att det är en sak som ökat och det är skjutvåldet. Våldet där någon från ett gäng har försökt att döda någon annan från ett gäng. Efter det så har också sprängningar ökat. Det är dock inget som du och jag behöver vara speciellt rädd för egentligen. Tyvärr så är det oskyldiga som blir utsatta men det är ändå inte de personerna som varit målet. Men det har ökat, mycket.

Nu kommer det viktiga att hänga med. Det är lätt att stanna kvar vid det hemska som händer. Det är lätt att man hämtar det ut minnet och kommer fram när man hör eller ser något om våld och då blir allt hemskt. Rädslan gör sig då också påmind. Därför vill jag nu påtala att skjutningarna har minskat för andra året i rad. Skjutningarna har minskat med nästan 30 procent mot förra året. Som redan då alltså minskat. Läs mer här om du vill: https://www.expressen.se/nyheter/sverige/skjutvapenvaldet-minskade–forra-aret-andra-aret-i-rad/

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hata är ett starkt uttryck men här är de nog inte överdrivet. Jag hatar den nya designen kartonger som har kommit. Jag gissar att jag inte är ensam om det. Det är så mycket som är fel med designen. Vilken jag menar? Denna:

När man väl lyckats få bort det ”enkla” dragsnöret för att öppna den så ska man lyckas bända upp fyra väggar. Det ”enkla” snöret är inte enkelt. För det går alltid av så man måste försöka sprätta upp det med fingrarna. Om man inte skär sig där så skär man sig när man bänder upp de nertryckta väggarna som gömts sig under de två delarna som hålls ihop av snöret.

Det värsta med denna designen är att det inte går att återanvända kartongen. Det går ju inte att försluta den igen. Om du ändå skulle återanvända den så kommer du få skärsår varje gång väggarna bänds upp. Jag hatar den verkligen. Vem kom på denna dumma idé.

Eftersom du (läs jag) inte återanvänder den så måste den lämnas till återvinning. Att göra det är nästan omöjligt. Du kan inte ta en kniv och skära lite smidigt i botten och göra en platt paket av den. Den måste du försöka få loss den fastklistrade botten för att kunna vika upp den. Om och bara OM du skulle lyckas att få loss botten utan att skära av dig handlederna , så har du har det värdelösa locket av fyra väggar som viks ner så blir den jättetjock och otymplig. Jag hatar den! Kanske är jag ensam men jag gissar inte.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.