Kategori: Allmänt

Jag försöker att låta bli. Jag försöker bättra mig. Men det går så där. Jag är duktigare på växterna på utsidan, för på insidan så kämpar jag. Hela tiden så dör de stackars blommorna för mig.

Innan kan jag förstå det. När stackarna varken fick kärlek eller vatten så vill man inte leva. Men nu får de både vatten och näring. Jag försöker dessutom gulla med dem.

Vatten ungefär en gång i veckan. Ibland blir det två, för jag är disträ, men jag försöker verkligen. Det är väl tur att maken får tillräckligt med kärlek, mat och dryck, annars hade jag inte vetat vad jag skulle göra.

Kanske det är det som jag ska försöka lära växterna? Att fixa mat och vatten själv. För det gör maken. Kärlek får han av mig. Jag har en plan, som Sickan sa. Växter som sköter sig helt själva och jag bidrar med kärleken. Om inte annat så vet jag ett ställe som gärna hjälper mig med nya kompisar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Inte helt i alla fall. Barnen kan ha varit tolv år. Jag vet inte vilken klass det var på fyrverkerierna. De hade inte styrpinne, det vet jag. Det jag vet är att de vuxna som ansvarade över barnen tycker olika mot mig och maken även om de följde lagen. Tack för din input!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har funderat på om jag ska skriva något. Först så tänkte jag bara på det och tyckte det var konstigt. Sedan började jag fundera på om det bara var jag. För det tenderar ofta vara jag som är felande länken. Kanske det är så denna gången med. Maken och jag är på samma sida vad gäller ärendet. Men det har gnagt för mycket så nu ställer jag frågan till dig, är det bara mig och maken det är fel på?

På nyårsafton så kollade vi in raketerna som vanligt vid tolvslaget. Vi bor mitt i stan så det är många att snurra runt och titta på. En stund efter tolvslaget så börjar det smälla på gatan bredvid oss. Det är 8 barn och 2 vuxna som ställer ut smällare/raketer på gatan. För det första är det tillåtet att barn hanterar fyrverkerier? Blev det inte någon ny lag om vem som får använda fyrverkerier? Dessa barn får tända raketerna. De vuxna är i närheten.

För det andra, tänder man raketer på en starkt trafikerad gata? Jag gissar att det är en av de mest trafikerade gatorna vi har. Jag kan räkna till fem, kanske sex starkt trafikerade gator inne i stan. Denna är en av dessa fem eller sex. De ställer alltså ut dem i vägen. Ska tilläggas att trädgård eller annan gata hade kunnat väljas. Det kommer dessutom flera bilar som får väja för att komma fram. Inte så lämpligt tycker jag.

För det tredje, de smäller av dessa så de flyger lite varstans, bland annat mot vår trädgård och väldigt nära vårt staket. Då kommer Kalle fram och går ut och påtalar det olämpliga i detta. Kalle var högljud och en tredje vuxen kommer fram och talar om att det är ju bara små smällare för barnen. Små smällare flygare inte fem till tio meter upp och åt sidan. Men det kan ju vara jag (och maken) som tycker fel här. Vad säger du? Tycker vi fel? Påtala gärna också om jag inte borde delat denna text.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Men nu ska det vara slut med det. Jag har försökt och försökt men det blir inte bättre. Mitt godissug finns där men stillas inte av godis. Jag har fortfarande inte fått tillbaka mina smaker sedan innan Tamoxifen. Därför ska godiset bort.

När man är ynklig så får man äta godis, det är sedan gammalt. Nu har skåpen blivit rensade på sådant som jag köpt men som sedan blivit liggande för att det hjälpte inte. Det enda i högen som jag faktiskt uppskattar fortfarande är bananerna och pralinerna. Dock så är det svårt att hitta punschpraliner utan palmolja i, dessa är fria från palmolja. Pralinerna kommer jag äta med nöje idag. Resten får vi se om de tar slut eller inte.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu är det väl försent? Men vad gör man om det är för varmt för tulpanlökarna som man satt? Jag köpte ju några (jag vet, alldeles för många) lökar i höstas. Vissa har börjat gro. De tror det är vår.

Vi har kanske 8 grader i förrådet. Det verkar som att det är för varmt för lökarna tror det är vår. Jag kan inte påstå att de får mycket ljus men lite når dit från mina växtlampor. På bilden är det tänt i taket. Så ljust är det alltså inte.

Tycker att det lilla inne i hyllan skulle vara lika med noll. Eller så är det bara värmen. Något är det. Vatten har de inte fått något alls, så det är uteslutet. Frågan är om det nu är försent eller om det går att göra något?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I mellandagarna så fick jag bilder från min fina svägerska. Hon hade tagit bilder på sina blivande julrosor som hade knoppar nu. När man får sådana bilder så kan man inte bli annat än glad. Att se knoppar på julrosor som är så fina som blommor.

Jag gick ut och kollade in min egna julrosor. En visste jag ju hade knoppar sedan tidigare. Den hade nu fler knoppar och de andra som var större. Då blir man glad. På två av fyra julrosor så fanns det knoppar. Får se om de överlever 10 minus som det förväntas bli i nästa vecka. Det är långt dit så kan ändras. Både om blommor och om minusgraderna lär vi få se hur det blir med det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vilan och ätandet fortsatte på 2024 års sista dag. Vi hade ett mycket Gott slut. Det var jag och maken. Vi åt tre rätters och tittade på TV. Makens nästa julklapp användes också.

Han fick en ny frityrkorg. Den användes till stripsen. För den delen så användes även parmesanen. Den var på gratineringen av förrätten. Det var en klassisk nyårsmeny, hummer, gott kött och glass.

Gott Nytt år! Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Fem år framåt finns inte ens för mig. Det är helt blankt. För så här så går det inte se något. Men enligt de som har något att säga om mitt liv så är det inga problem.

Tio år bakåt är som om det vore igår. Det vanliga är att man ser bakåt med väldigt långa cykler som blir korta. Det vanliga framåt är att det kan kännas som oändlig tid, men den finns. Bakåt är kort, som det borde, men framåt finns inte för mig. En dag i taget är långt nog.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi äter julmat så länge det finns kvar är svaret på den frågan. Hur länge äter du julmat? Jag vet sådana som enbart äter julmat på julafton. Jag hoppas också att då finns inga rester.

För mig är resterna en del av nöjet. Förutom att det är gott så är det också väldigt behändigt. Att bara värma och äta. Gärna framför TV:n. Total avkoppling.

Att slänga mat har aldrig legat för mig men det är helt uteslutet nu. Det ska till ett strömavbrott för att jag ska slänga mat. Men dåligt mådde jag ändå när vi slängde maten. Fast det hade inte varit värt att bli fysiskt dålig av att äta dålig mat. Jag valde att själen fick må dåligt då.

Vår julmat börjar ta slut nu. Kanske lite för tidigt. Maken tror jag ör nöjd. Snart är det dags för nyårsmeny. Trots att jag har sniglar i skafferiet så kommer det inte vara med på den menyn. I alla fall inte om det enbart  är han och jag som firar. Men det är varken idag eller imorgon. Lite mer julmat innan det är slut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.