Kategori: Allmänt

Jag vet inte hur många som har hängt med i att polischefen har varit anklagad för både det ena och det andra. Först var det trakasserier mot en kvinnlig kollega. Det var inte hon själv som anmälde utan en annan som hon hade berättat för vad hon upplevt. Det fortsatte till att hon blivit anställde för att polischefen och kvinna som blivit trakasserad hade haft ett förhållande.

Jag har ingen aning om vad som hänt och inte hänt. Jag vet bara vad som stått i tidningarna. Det senaste i vad som hände i ärendet var att det gjordes en utredning. Den kom fram till att det var rätt förfarande i anställningen. Sedan fanns kritik mot löneförhöjningar från chefen till kvinna som var anställd. Det var lite annat som också kritiserades.

Jag har inte upplevt det som att det varit så stora saker som det handlade om egentligen. Men så kom utredningen där utredaren ställer sig på en presskonferens och meddelar att rikspolischefen borde sparka polischefen. För mig blev det konstigt. Brukar inte utredningar lämnas till den som efterfrågat utredningen? I detta fallet till rikspolischefen, som sedan i sin tur meddelar vad som kommit fram på en presskonferens.

Kanske allt har varit mycket större än vad jag hängt med på. Kanske det är väldigt stort då det rör sig om polisen i allmänhet. Jag vet inte. Det jag vet är att en familj är slagen i spillror för att hela denna händelse har skett. Det är så många saker som gjorts och inte gjorts som lett till ett väldigt tragiskt slut. Polischefen har avlidit. Antagligen av egen hand. Det är så tragiskt.

Frågorna är fler nu mot innan. Vad var det som gick fel? Fanns det tillräckligt med hjälp runt alla berörda? Jag beklagar att det gick fel. Ibland är det lika illa att inte göra något som att faktiskt göra något. Jag hoppas att hans familj kan få svar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår ringde rörmokaren. Jag svarade och trodde det skulle gälla fastighetsskötseln. På jobbet byts det cirkulationsrör för fullt till varmvattnet. Det var bara det som fanns hos mig när rörmokaren ringde. Det roligaste av allt var att han trodde också det gällde mitt jobb. Så var det inte. I förra veckan var jag inne (för jobbets räkning) och såg vattenkranar. Maken var med och noterade dem först.

När vi klarat av ärendet så frågade jag om det gick att byta utan att ta handfatet nu. Vi kommer behöva göra iordning den toaletten men kranen läckte så mycket att vi var tvungna att stänga av vattnet med ballofix-kranarna. Vi har haft det så i några ÅÅÅÅÅR nu. Om du undrar varför vi inte bara bytt packning så kan jag tala om att vi har försökt. FLERA gånger. Jag har till och med haft rörmokare som sagt att det finns, men som sedan har fått komma tillbaka att det fanns det inte alls.

I förra veckan beställde vi en kran som utan problem går att flytta till ett nytt handfat när det väl är dags för det. Sedan glömde jag det, totalt. Igår ringde han och vill komma med vattenkranen. Lite förvirrat säger han att det gällde en vattenkran. Och fick det inte gå ihop med adress och dessutom en kran. Var ska den sitta i källarna med alla cirulationsvattenrör?

Jag fattade ju med en gång när han sa vattenkran och sedan adressen. Han gjorde ju inte det, för han pratade ju med fastighetsskötaren som han pratat med så många gånger innan om allt annat utom just vattenkranar till handfat. Fort fick jag fram att det var ju till mig han ville, privat, inte jobbet. Ah, blev svaret och bekräftade hans förvirrade ton om att han inte fick det att gå ihop.

Jag var inte hemma men det var maken. Nu har vi en ny kran i handfatet och man behöver inte först sätta på ballofixerna för att kunna tvätta händerna. Jag är så nöjd. Jag var nöjd innan jag ens var hemma och såg hur det blev eller använt den. När jag använt den var jag ändå mera nöjd. Onödigt nöjd. Svårt att förklara att man kan vara så nöjd över en vattenkran som fungerar som den ska.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

För flera månader sedan så lyckades jag bita mig i läppen. Mitt på underläppen. Vet inte hur jag lyckades. De få gånger jag har bitit mig i läppen så har det varit på sidan av munnen. Nästan mer insidan kinden. Nu bet jag alltså mig mitt på underläppen. Det gjorde ont utav bara den. Det började inte blöda, det gjorde bara ont.

Det brukar sitta i ett tag och sedan försvinner det. Det brukar också bli som att man aldrig hade gjort det. Denna gången blev det inte så. Det har blivit jättekonstigt. Jag tycker det men jag kanske har fel. När den försvunnit och jag tyckte det blivit bra efter lång tid så gick det en vecka utan några känningar alls.

Sedan fick jag en blåsa. På exakt samma ställe. Den blåsan blev så vansinnigt stor att den var nog 5 millimeter i diameter. Jag kunde inte äta eller dricka, för den var i vägen. Den var till besvär utan mat och dryck med. Den fastnade i tänderna. Mycket obehagligt. Sedan försvann den också. Tog några dagar och sedan var den en liten kula bara. Som en knappnål, så den kändes ändå som att den var stor i munnen. Har du känt så också? Man tror man har världens böld och när man tittar så hittar man knappt var den är i munnen.

Blåsan var en böld och det var obehagligt. Maken trodde så klart att jag skulle dö och jag behövde uppsöka vård. (Vilket jag inte gjorde). När sedan blåsan försvann så tänkte jag att nu var det klart. Så fel jag hade. Den där blåsan kommer tillbaka hela tiden. Den har aldrig blivit så stor igen. Nu är den mer som en liten kula som varierar lite i storlek och ibland finns den inte alls.

Jag har funderat på vad det är som gör att det aldrig läker. Jag har under denna tiden dessutom ätit en penicillinkur för att inte kunna få en infektion när bröstet gick sönder. Jag var dessutom sjukskriven och tog det lugnt. Ändå så har den här blåsan kommit och gått.

Jag ska jobba heltid men lyckas inte med det. Som tur är så bestämmer jag själv hur mycket jag behöver jobba. Det är inkomsten som blir mindre men hälsan är viktigare så inget svårt val. För det skulle kunna vara en anledning, att jag jobbar mer än jag klarar av. Det passar dock inte med att jag var helt sjukskriven och tog det lugnt.

Det kan också vara kroppen som är stressad för att jag sover dåligt och nu när jag ska jobba heltid så har påslaget av stress blivit för mycket. För kroppen, för i huvudet så känner jag ingen stress. Där är det mer att det blir som det blir. Jag har inkomster så jag riskerar inte att bli av med varken mat eller tak över huvudet. Kommer dock inte kunna göra ett takbyte utan planering och sparande innan.

Blåsan och jag kommer nog få stå ut med varandra ett tag till känns det som. Eller det blir väl jag som måste stå ut för blåsan verkar ju trivas finfint. Jag är nog inte ensam i världen om detta genom heller. Stress är nog troligaste förklaringen för min psoriasis har blivit värre med. Som brukar komma av eller efter stress.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag tänder massor av ljus. Både värmeljus blockljus, kronljus och antikljus. Lampettljus hade jag ett tag också. Man skulle kunna tro att ljusstakar är det viktiga i mitt hushåll. Så är det nog också. Men det finns en annan sak som bara måste finnas i mitt hem. Särskilt då jag använder kron-, antik- och lampettljus.

Jag har både höga och låga ljusstakar för denna typen av ljus. Maken fick också en ljuskrona i julklapp som har vanliga ljushållare. Alltså antik- eller kronljus. Har du råkat ut för att det runnit ner ljus i koppen där ljuset ska vara? För mig händer det hela tiden. Det är så himla svårt att få bort allt stearin. Håller du med mig?

Tidigare så tog jag alla ljusstakar som blivit överfulla och stoppade in dem i ugnen. Det räcker med hundra grader och ställa upp ner eller lägga alla ljusstakarna på hushållspapper på en plåt. Det vill man ju inte göra med en utan samla på sig flera. Vilket gör att man då är minus en till många ljusstakar tills det blir tillräckligt många att stoppa in i ugnen.

Det som måste finnas enligt mig i ett hushåll är en korkskruv. Ingen vinöppnare, för det är helt oviktigt hos mig, men en korkskruv som man kan få bort stearinet i botten på ljuskoppen. För mig är den ett måste. När jag ska byta ljus och det runnit ner i botten på koppen och ett nytt ljus inte får plats. Då tar man bara korkskruven och vrider några varv och sedan är allt gammalt stearin borta.

Mycket enkelt. Sedan kan jag fortfarande stoppa in alla ljusstakar i ugnen i bland för att få bort allt fnas eller sådant som runnit på sidorna. Den stora skillnaden med en korkskruv i hemmet är att jag kan använda ljusstakarna tills det är dags att ta ett helt gäng på en gång i ugnen.

Hur gör du för att få bort stearinet i botten på ljusstaken?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När jag var yngre så kunde jag fnysa åt farmor som satt och klagade på att det drog. Det kunde vara ett fönster som var öppet som hon visste om men inte kunde känna. Då klagade hon fast det inte var dragigt. Eller så klagade hon för att det var hundra grader inomhus men vägrade att göra något åt det.

Det fnyser jag fortfarande åt. Allt farmors klagande. Mamma sa någon gång att hon hoppades att hon inte skulle få samma beteende som farmor när hon blev äldre. Vilket hon verkligen inte blev. Enligt mamma så blev farmor gammal när hon fyllde 50 år. Då började det klagas och den beiga kappan kom fram. Farmor var inte bara gnällig, ibland var hon gullig också. Med detta vill jag tydligt säga att jag tyckte om min farmor.

Farmor var väldigt söt och snäll när hon ville. Men när man kom in i en butik så blev hon allt och lite till i fördomar på pensionärer. Hälsenor som trycktes sönder av hennes kundvagn etc. Hur hon var i butiken har jag ingen förklaring på men klagandet kan jag veta var det kom ifrån.

Farmor hade ett barn, min pappa. Om pappa var med så klagade hon alltid lite mer. Om hon satt i ett hörn där hon försökte undkomma det fasansfulla draget så hjälpte det inte om jag eller någon annan försökte pyssla om henne. Hon klagade lika mycket för det. För det var sonens uppmärksamhet hon ville ha. Det var alltid väldigt tydligt.

När jag var hemma hos farmor och hjälpte henne med tvätt eller något annat tungt så var hon aldrig sådan. Hon bjöd alltid på mat och det kunde vara ganska arbetskrävande mat hon gjorde. Bara för att skämma bort mig. Hon lät mig öppna fönster och vädra utan att något drag skulle vara påtagligt för henne.

Jag gissar att farmor kände sig ensam utan sin son nära och när han då var det så ville hon ha mycket uppmärksamhet som alltid blev fel. För ju mer hon klagade desto längre bort höll han sig. Allt blev värre med åldern. Vi förändras med åldern. Inte bara utseendet och huden utan också hur vi är. Många äldre påtalar att det var bättre förr, vilket hör åldern till gissar jag.

Jag är snart 50 år. Undrar om jag har mer av mammas gener eller farmors? Jag har börjat tycka det är jobbigt när det drar på mig. Jag klagar dock inte som farmor. Jag kan inte ligga och andas på mig själv när jag ska sova! Jag tycker det är jätteobehagligt och måste ha täcke eller något annat som gör att det inte blåser på mig. Kanske farmor var känslig för drag men aldrig sa något när jag var med. Precis som jag gör nu, skulle aldrig för mitt liv klaga på maken om han andades på mig. Undrar om jag kommer bli en alldeles avskyvärd person som bara klagar över allt och inget?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har berättat att vi skaffat reflexjackor till jobbet tidigare. Enkelt sätt att få maken att synas också. Det kan du läsa mer om här: https://josefinsdagbok.se/igar-ville-maken-ha-mindre-ljus/. Maken har alltid varit lite dålig på att använda reflexer, enligt mig. Han har haft någon enstaka som man har i fickan. Men de blir ofta dålig reflex i då de ligger i fickan och blir repiga. Då har han inte bytt ut dem.

Maken är inte ensam om detta fenomen. Det är väldigt många som inte använder reflexer. Till makens försvar så rör han sig inte så mycket i mörker. När han gör det försöker han att var synlig på andra sätt. Som att gå i upplysta områden eller bredvid mig med reflex. Eller som nu när han går mycket i mörker och har reflex tydligt med jackan. De andra som är som maken och inte använder reflex gör inte som honom i övrigt.

De går i helt svarta kläder i mörkret och svänger tvärt ut i gatan utan att se sig omkring. Antingen tror de att de är odödliga eller så tror de att de syns i mörkret. När jag går till jobbet (serviceresor) på morgonen så har jag reflexmössa, reflexkjol och reflexer på jackan. När jag kommer till jobbet så tar jag av kjol och mössa och har enbart jackan (byxorna är kvar på med) eftersom jag kör bil.

Jag skulle gissa att vi är en tredjedel som faktiskt har reflexer så man syns. De flesta som använder reflex har en gul signaljacka eller ett reflexbälte i kors över rygg och bröst. Det som förvånar mig är alla som rör sig utan någon reflex alls. Om man inte har en gul jacka med reflexer på jobbet så är det varken dyrt eller speciellt jobbigt att sätta på sig ett bälte över sin egna jacka. Frågan är då varför gör man inte det?

Ungdomar tror att de är odödliga och behöver aldrig extra utrustning. De går ju dessutom omkring med korta strumpor och korta byxor mitt i vintern. Lika konstigt det om du frågar mig som fryser ihjäl av bara tanken. Men de jag möter på morgonen är inte ungdomar. De flesta är i min ålder eller äldre. Jag har aldrig varit så dödlig som jag är nu. Jag har haft cancer som påverkar, vilket alla inte haft.

Det många äldre har upplevt är att en nära anhörig har gått bort. Då blir man påmind om att livet är kort och tar slut. Jag tänker ofta på mamma och att livet är bara för en kort sekund. Ändå använder man inte reflex? Använder du det? Min kära syster tyckte att jag och maken var som ljuspelare eftersom vi hade reflexer på allt. (Lite överdrivet, kanske, men vi syns.) Hon hade vantar som var reflextäckta på utsidan. Så hon syns också väldigt bra.

Frågan är varför inte alla använder reflex?

Ta hand om dig. Använd reflex! Vi hörs imorgon.

Igår hade jag en fin dag med serviceresa till Linköping. Det blev extra fint när jag insåg att Ikea har halva priset på sina varmrätter varje tisdag. Från januari och hela april. Så om du har nära kan du ju passa på. Jag har inte nära till ett Ikea, vilket antagligen är anledningen till att jag missat detta. Min lunch med plantbullar (vegetariska), potatismos, ärter och lingon kostade enbart 19 kr. Då fick jag också te efter maten. Kan inte gjort det så billigt själv. Nu fick jag dessutom varm mat.

Dock så har väldigt många andra koll på att det är halva priset på varmrätterna. Jag var tidig (tack och lov) så jag fick inte någon lång kö och lätt att hitta plats att sitta på. När jag var redo att gå så var det VÄLDIGT lång kö. Det hade börjat bli fullt överallt. Om jag kommit då hade jag nog fått sätta mig vid ett fyrabord som hade en plats ledig. (Som svensk vill man inte gärna det.) Jag kan varmt rekommendera plantbullarna. De är smakrika och har fin konsistens.

Jag hade en väldigt lugn dag även om den är ganska lång. Det är kul att köra lite längre också. Med sällskap i bilen så går det väldigt fort. Man hinner också prata lite mer än om bara vädret, vilket är kul. Intressant att höra om olika liv, uppväxter, historia, framtidsplaner, ja, det blir högt och lågt. Fantastiskt förmån att få ta del av andras berättelser. Ofta är det inte en massa kunder i bilen utan en eller två som kanske har ledsagare också.

Annat som gör dagen lugn (ibland lite väl lugn) är att man inte får köra när man är framme, utan kan bara vänta tills det är dags att åka hem igen. Antingen så tar man lite längre paus för maten (vilket jag gjorde igår) eller så besöker man något utflyktsmål. Man kan ju alltid shoppa också. Jag shoppade faktiskt servetter på Ikea igår. Om du tittade noga så såg du en 40 procent-kupong på brickan. Alla som åt fick det på servetter. Jag slog till, 15 kr fick de in till på mig. Ingen storkund men jag gör ju reklam, vilket också har ett värde. (Inte för att jag tror Ikea behöver reklamen.)

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Fredagen har varit lång och alldeles underbar. Det är i utmaningarna som vi förtjänar belöningarna. Nu har jag inte mer tid att gå in på det. Efter helgen så kommer uppdatering om hur helgen varit. Jag vet att den kommer bara fortsätta att ge av belöningarna. Finns inget annat.

Något som inte är lika kul är att snön kommer att smälta bort under helgen. Det ska regna imorgon enligt klart.se. SMHI lovar lite till snö och en massa minusgrader. Vi får se om det blir plusgrader eller minusgrader i helgen. I veckan så är båda överens om att snön kommer försvinna. Det är tråkigt.

Jag fick upp ett minne på Facebook som visade att den 3 februari 2012 så hade vi så kallt att hela vårt fönster i sovrummet var frostigt. Det var frost och is mellan fönstren. Det hade aldrig hänt innan och inte hänt efter. Nu kommer det inte kunna hända eftersom vi bytt fönster och har treglas. Då var det tvåglas.

I år är det inte så kallt. Inte heller vitt på marken snart igen. Jag saknar snön. Jag saknar 2008 och 2010 när det var mängder med snö. Den senare var det så mycket att det fanns ingenstans att göra av snön. Kommunen var tvungna att anlita lastbilar för att frakta ut snön från stan. Vår snövall på vår lilla tomt blev säkert en meter högre än mig. Det var mycket skottning den vintern. Jag älskade det. Enda året som vi också har behövt skotta vårt garage-tak som blivit ett carport-tak.

Kanske kommer det till nästa år. Jag hoppas…

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.