Kategori: Allmänt

igår var en fantastisk dag på året. Det blev överraskningsbesök från syster som bidrog till succén. Jag kan bara hoppas att det nya året blir lika bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag älskar julen. Denna julen blev väldigt fin men inte som den brukar. Denna julen kom ingen gran upp. Inga adventsstjärnor. Inte allt julpynt. Jag brukar längta efter jul nästan innan den är slut. Detta året längtar jag lite mer än vanligt. Anledningen är att det inte varit som det brukar.

Jag har fyndat på rean och skaffat dekorationssnö i tyg så jag kan bygga ett snölandskap åt mina snögubbar nästa år. Jag råkade få med mig en liten bil hem också från favoritbutiken. Den hade en gran på taket. Den blir till snölandskapet nästa år. Min kära svägerska visade mig hennes så nu har jag en liknande. Det var också henne jag diskuterade landskapet med. Om man ska ha ett landskap måste det finnas lite annat än snögubbar. Lite granar och lite annat, som en bil.

Jag fyndade också tunna, tunna ljusslingor som man kan lägga runt och mellan så man får det upplyst. Idag har jag lampor ståendes mitt i snöarmén. Blir mer armé än landskap då. Några hus borde jag kanske ha också. En backe som som den med snöringen kan åka nerför. Jag längtar till nästa jul där jag kan bygga upp detta. Jag vet inte var men jag vet att jag ska.

Jag kommer göra landskap kring mina Luvnissar också. De kommer få stå i hyllan de står i år men som sagt med snö runt och lite mer uppställt som om de står i vintern och gör saker. Som hugger en gran eller fyller vedkorgen. Jag längtar till nästa jul.

Idag är sista dagen på året. Idag ska jag njuta av den sista dagen på året. Sedan ska jag fortsätta längta lite till. Maken njuter av sin julklapp. En av dem. Brödstället som han kan kyla sin rostade frukostmackor i. En perfekt julklapp till maken. Hans frukostmackor blir perfekt avsvalnade utan att han behöver försöka ställa upp dem mot varandra för att svalna. Man vill ju inte ha kondens under så brödet blir saggigt. Bäst av allt är att den är köpt second hand. Bra för min klimatångest för det nya året.

Gott Nytt År! Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Då maken läser min blogg så borde jag inte dela med mig av detta. För oavsett så kommer han dö. Om jag inte skriver detta kommer han dö av röken och om jag skriver detta kommer han dö av klaustrofobi. Inget alternativ är bra. Jag vill gärna att han ska leva, gärna överleva mig är ett plus. Så jag slipper uppleva ett liv utan honom.

Vi sover med dörren på glänt. Maken vill absolut inte ha dörren stängd. Om jag går in i sovrummet efter honom så kollar han hur mycket jag drar igen dörren. Nästan alltid får jag tillsägelse om att det är för mycket. Om han inte säger till så går han upp och ändrar. Ibland genom att låtsat att han glömt något.

Han är klaustrofobisk och när dörren är stängd så blir luften dålig och vi dör, så klart. För det blir syrebrist om dörren är stängd. Visserligen blir det varmare i rummet men jag skulle inte uppleva det som att vi får svårt att andas. Maken har också svårt att andas utan ångest eller klaustrofobi så det kanske påverkar honom lite med. Det tar han nässpray för, fast det spelar ingen roll om dörren är stängd. Nej, dörren måste vara på glänt. Tillräckligt mycket så han kan fly om det behövs.

Nu till varför jag inte borde skriva detta. Jag har läst att man alltid ska ha dörren stäng till sovrummet. ALLTID. För annars är risken stor att man dör. Om det skulle börja brinna så är det större risk att röken dödar än att elden gör det. Det vet alla egentligen. Det man kanske inte har så stor koll på är hur fort röken kommer fram och dödar. Här kan ni läsa mer om vad som händer: https://sv.stories.newsner.com/knep/darfor-maste-du-alltid-ha-sovrumsdorren-stangd-har-ar-anledningen-manga-inte-kanner-till/

Det skulle alltså rädda livet på oss om vi sov med dörren stängd. Problemet är att vi har sovrummet på andra våningen och utrymningsvägen är utanför dörren. Även om det brinner i trappan så kan vi ta oss ut genom balkongen och klättra via pergolan. Den är på motsatt sida av trappan i garderoben. Fast om dörren är stängd och vi hinner vakna om våra seriekopplade brandvarnare så kan vi öppna dörren med kudde för mun och näsa innan vi tar oss ut.

brandstege i rep är något som vi kunde ha också inne i sovrummet. Med makens höjdrädsla så vet jag inte hur det skulle bli. Vi skulle behöva ha kläder inne i sovrummet också, så vi kan få på oss något innan vi tar oss ut. Det är många saker som vi måste lösa. För jag vill inte vi ska dö. Varken jag eller maken. Planen är att vi ska leva länge.

Sover du med dörren öppen eller stängd?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi har många högtider i Sverige. Ingen av alla är så mycket för barnen som julen. Julen beskrivs ofta med barn som har tindrande ögon. Inför julklappar, julmat, julljus och mycket annat. Ögonen tindrar mest hela tiden innan och under jul. Att fira en Vit jul är för mig självklart. Har alltid varit. Även när jag var liten.

När jag växte upp och blev äldre så insåg jag att alla barn har inte alltid en vit jul, med eller utan snö utanför fönstret. Många barn har en jul dränkt i alkohol. För mig blev det väldigt konstigt och förvånande. Jag förstod inte alls hur man kunde välja att dricka alkohol på julen.

Inget barn har tindrande ögon inför en berusad förälder. Om du frågar barnen själva så är det ganska otäckt redan efter något glas. Du kan se en film där vanlig barn har fått frågan här: https://www.youtube.com/vitjul-barn har full koll. Finns även på Facebook eller Instagram om du hellre vill söka där. Vit Jul – barn har full koll.

För mig är det lätt att avstå alkohol för barnens skull. Det är inte lika lätt att avstå paketöppnandet. Mina barn har skilda föräldrar. Mina barn har aldrig firat mer än en jul varje år. Vad jag förstår så är det många som får fira jul flera gånger när föräldrarna inte lever ihop. Själv fick jag vara hos mamma fram till Kalle. Jag fick aldrig se Kalle för då delade vi ut julklappar innan det bar av för att fira hos pappa på kvällen.

Jag hade mitt dubbla firande av jul på julafton. Medan andra sprider ut det på flera dagar. Hos mamma på julafton och pappa på juldagen. För den delen spelar det ingen roll om det är skilda föräldrar eller ej. Man kan åka mellan mormor och farmor på samma dag eller på flera. Jag vet barn som fått öppen julklappar på nyårsafton för att farmor velat se när barnet öppnar paketen.

Då är det inte barnens högtid längre. Då har vi gjort den till de vuxnas högtid. Med alkohol och där vi vuxna bestämmer hur barnen ska ha det med sina tindrande ögon. Jag saknar mina barn varje jul som de inte är hos mig. Jag är dock lika glad för varje jul att mina barn har det bra oavsett var de är är. De får alla julklappar på ett ställe och vid ett tillfälle. De slipper åka runt och vara på en massa olika julfirande under julen. De har en trygg plats var de än är.

Nu är de vuxna och gör som de vill. De väljer att fortsätta åka mellan mamma och pappa vartannat år. De väljer att fortsätta att fira som de gjorde som barn. Jag gissar att det beror på att de kände det som en bra jul då som nu.

I år firar jag en Vit jul tillsammans med maken. För ALLA barnens skull. God Jul!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ännu en gång så skriver jag om bajs-partiklarna som skickas iväg när man spolar och locket inte är nerfällt. Jag skrev om det för två år sedan. Men det var många år tidigare som jag visade filmklippet för barnen när de var små. Lär om det på på följande länk: https://josefinsdagbok.se/toalettlock/

Jag har alltså varit medveten om detta i många, många år. Nu har forskare blivit förbluffade över hur långt det spridits och säger att det varit svårt att ta reda på hur det ser ut. Nu har de lyckats med grön laser och ser i reell tid hur det slungas iväg. Inte bara partiklar utan även droppar. Dessutom så avslöjar de att basen finns kvar i partiklarna i dussintal av spolningar. Mysigt.

Du kan se ett klipp på expressen: https://www.expressen.se/tv/nyheter/snuskigt-avslojande-sa-mycket-sprutar-ur-din-toalett-nar-du-spolar/

Den filmen jag visade mina barn var hur de lös med ultraviolettljus för att se när allt hade landat. Då såg man hur långt det kunde flyga, fast när det landat. De lös med ultraviolett ljus först innan spolningen och inga fläckar syntes. Sedan spolning med locket uppfällt och sedan en ny genomlysning. Då med massor av fläckar. Även i taket.

Nu ser man alltså allt när det flyger iväg. De säger också hur de själva såg att det kom upp i taket på labbet. Nu tycker forskarna att industrin borde ändra sin metod och förändra toalettstolarna bland annat. Jag tycker att det enklaste vore att bara stänga toalocket. Om locket är stängt så hamnar ju allt där i stället för i resten av badrummet. Tandborsten och allt annat håls bakteriefria utan att industrin behöver ändra toaletten. Men det är jag det. Det kanske inte är andra?

Ta hand om dig. Stäng toalettlocket EFTER du gjort ditt ärende och ska spola. Vi hörs imorgon.

Jag tror att alla par har lite olika syn på städning. Eller kanske alla par borde ha det. Jag tror inte det är sunt om alla skulle vara som mig. En som såg alla dampartiklar överallt hela tiden. Det är nog inte sunt tvärtom heller. Många par städar olika. Även i vårt förhållande.

Maken städar gärna. Han har under några år också städat mer än mig. Mest för att jag varit sjukskriven. Jag har dock inte blivit sjukskriven från att se smutsen. Maken däremot ser inte smutsen så mycket. Han städar mer på tidsintervall, när det borde vara smutsigt. (Vilket ofta gått till dammhundar i hörnen.)

Jag har inga problem med att det finns dammhundar lite varstans. (Verkligen inte när jag nästan aldrig hjälper till.) Jag dammtorkar alltid vått. Maken dammtorkar nästan alltid med dammvippa. Enligt mig så flyger dammet mer runt än blir bortstädat. Där tycker vi olika. (Väldigt olika.) Maken kan alltså missa dammhundar och annat skräp hur länge som helst.

Igår så fick jag julklapp från Flexbuss. Chefen kom hem med den till mig. Mycket lyxigt att både få julklapp som behovsanställd och dessutom leverans till dörren. Det var en jullåda med smått och gott från Smålands skafferi. Saker som behövde kylas. Korv, ost, julmust och lite annat åkte in i kylskåpet. Glöggen från Rudenstams ställde jag på köksbordet.

När maken kommer ner och kollar till mig när jag grejar i köket så tappar han omgående fokus innan han når fram till mig i köket. Han ser något på bordet och måste veta vad det är. Han har inte märkt att jag fått besök tidigare . Han läser julkortet och förstår vad det är. Jag lägger till att det finns mer i kylskåpet.

Maken bryr sig fortfarande inte om mig, (som var det egentliga ärendet), och öppnar kylen. Han ser allt som är nytt. Hur kan en som inte ser dammhundar eller om jag bytt gardiner för den delen, se en flaska på bordet innan han ens är inne i rummet? Han ser allt i kylen som är nytt men inte smutsen på golvet?

Nu är det ju bra att vi inte är lika. Det är kul att maken såg att jag fått julklapp. Han har dock inte sett filten jag fick från Länstrafiken. Den ligger i fåtöljen där vi brukar sitta och ha vårt kvällsmys. Ibland är vi där hela kvällen med tända ljus. Filten missade han. Kanske för att den inte går att äta. Vad vet jag? Olika vet jag att vi är. Jag vet också att jag älskar honom väldigt mycket.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det har gått ett och halvt år sedan Capitolium stormades. Strax efter så startades en utredning för att ta reda på hur Trump var delaktig. Nu har de avslutat utredningen och det kommer leda till åtal. Det är slutsatsen. Trump försökte sig på en kupp för att fortsätta vara vid makten.

I november innan utredningen ens var klar deklarerade Trump att han ställer upp i valet. Inte så som alla andra gör det, genom en pressträff på några minuter där man säger att man ställer upp. Nej då, han orerar i över en timma om sin egna förträfflighet och sedan säger han att HAN är den stora överraskning och kommer ställa upp i valet.

Inte nog med det i förra veckan så skulle han släppa världens nyhet. Han hade berättat det många gånger, att han skulle släppa en jättenyhet. När han väl gör det så är nyheten bilder (karikatyrer om du frågar mig) på sig själv som superhjälte, som han säljer för cirka 1000 kr styck. Det finns endast 45 stycken bilder. Om du köper en av varje så får du en överraskningsmiddag med honom och en gäst.

Nu har de kommit fram till att han var högst delaktig i stormningen av Capitolium. Vilket inte kommer som någon överraskning för speciellt många. Förutom då Trump. För honom måste det vara helt från det blå som denna nyheten kommer. Eftersom han tror att han ska bli nästa president för USA. Om jag får gissa så tror jag inte ens han tycker att ett val behövs. För ALLA vill ju ha honom som president. Eller?

Tragikomiskt är vad det är. Finns inget annat man kan säga om det.

Något som är komiskt är att maken slutat med att fråga hur mycket kapris jag vill ha. Han ställer fram hela burken med en liten gaffel så jag kan ta hur mycket jag vill. För att sedan också fylla på under middagen. Igår var det schnitzel till middag. Mycket roligare än att höra och läsa allt om Trumps galenskaper för tillfället. Han är en farlig galning. Men maten var god och massor av kapris blev det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag trivs jättebra med att köra serviceresor. Det är oerhört givande och många hade aldrig kunnat komma utanför dörren utan hjälpen från serviceresor. Det är berikande på så många plan. En sak som inte är lika berikande är när en kund slutar åka med. Det ger insikt och tankar kring ens egna liv.

När en kund som varit återkommande så finns det flera förklaringar till att den inte åker med. Oftast är det dock för att personen har gått vidare. Med vissa har man hunnit få en väldigt stor kontakt med. Även om man kanske inte hunnit med så många turer. Att då få veta att personen inte är med på jorden längre blir väldigt jobbigt.

Det är precis som livet för alla. När någon man tycker om lämnar så har vi sorg. Skillnaden är att serviceresor har fler personer som är närmare slutet än vad man har personer runt sig i privatlivet. Att ha den smärtan är bra. Om jag inte skulle känna sorg när någon går bort, då hade det varit ett problem.

Nu ger det mig insikt och tanken om att jag måste ta hand om mitt egna liv. Jag gör redan det. Jag har genomlevt många saker. Inte minst cancer. Jag är ändå lycklig över alla möten jag har på mitt jobb. Jag är mycket lycklig över att jag får och har insikt om hur bra jag har det. Även om jag nu själv ligger hemma i soffan och är opererad på grund av cancer för ett antal år sedan.

Jag är lycklig över hur många av alla mina kunder som är glada över vår fina vård i Sverige. Jag är en av dessa som är tacksam för hur bra vi har det i Sverige. Och på jobbet får jag veta många fler som är mycket glada för det också. Att bli påmind om allt det goda tillsammans med sorgen som kommer gör mig till en bättre människa. Det är jag helt övertygad om. Jag är lyckligt lottad. Inte bara det, jag är lycklig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är inte alla som får det. Då menar jag inte bara romatiskt kärlek utan all kärlek. Alla får inte uppleva kärlek från sina föräldrar eller andra anhöriga. Alla får inte uppleva kärleken i vänskap. Denna tiden på året är det många barn som lider tyst för sig själva.

Massor av barn önskar att skolan ska fortsätta utan lov. För då finns en plats där de vet vad som ska hända. En trygg plats med regler där det finns vuxna som ser till att allt går enligt plan. När man är hemma så är det inte så. Man vet inte vad som väntar bakom dörren när man kommer hem.

Det enda man vet är man inte vet någonting. Man vet att man inte kan lita på någonting. Alla dessa barn som har det jobbigt hemma av olika anledningar men väldigt ofta är alkohol inblandat, visar det på olika sätt. Vissa barn är helt tysta och vissa barn är utåtagerande.

Vissa barn har varit mönstereleven hela terminen och när lovet börjar närma sig så kommer utbrotten. Pedagogerna kanske inte förstår varför och skäller istället för lyssnar. Vilket är förståeligt, det är inte lätt att veta varför ett barn gör som det gör i en sådan situation.

Tänk om alla barn fick uppleva kärleken. Kärleken av en vuxen som ser och förstår och finns där för att kunna hjälpa. Kanske genom att bara lyssna och visa kärlek. Kanske genom att agera och anmäla och även då visa kärlek.

Jag älskar julen och all kärlek som finns med julen. Jag önskar att ALLA någon gång kan få uppleva all kärlek som julen faktiskt innehåller. Jag önskar att ALLA kan få uppleva en magisk VIT jul. Det önskar jag mig i år förutom fred på jorden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi gör alla fel någon gång. Vi är nämligen mänskliga. Då ingår misstagen. Hur mycket misstag kan man begå innan vänskapen försvinner? Eller kärleken? Finns det en gräns som kan passeras?

Självklart finns det en gräns. Att alltid vara sanningsenlig är inte alltid det som fungerar. Varken i vänskap eller i kärleken. När maken och jag blev tillsammans så hade vi båda två skilsmässor bakom oss. Jag hade barn men inte han. Dem giftermålen överlevde inte.

Vi båda hade del i att det inte blev som det var planerat, att vi var gifta tills döden skilde oss åt. Men kanske det inte heller var äkta kärlek. Äkta kärlek som var värd att kämpa för. Jag vet att min och makens kärlek överlever många, många fler misstag än våra tidigare äktenskap. Jag är helt övertygad om att detta är mitt livs kärlek och värd allt att kämpa för.

Sedan är också min make min absolut bästa vän. Jag behöver ta hand om den vänskapen för att kärleken ska överleva. Vi trivs tillsammans och vi har väldigt kul tillsammans. Sedan gör vi båda saker som den andra inte skulle gjort eller gör. Vänskapen gör att vi kan påtala för varandra vad vi inte tycker är bra. Men sanningen kan göra ont och då måste man säga vissa saker på ett visst sätt.

Det misslyckas jag med ibland. Att påtala vad jag inte uppskattar på ett positivt sätt. Vi kan bråka och vi kan båda komma på att vi gjorde fel. Eller sa på fel sätt. Eller att det var helt onödigt och fel helt och hållet. Det viktiga då är att be om förlåt. Att låta vänskapen vinna genom att vara ödmjuk inför sina egna fel.

Men vänskapen klarar bara så mycket. Man måste vara försiktig med att göra misstag. Till slut tar vänskapen slut. Ju färre förlåt desto fortare går det. Som tur är har maken och jag också kärleken som gör att misstagen är väldigt sällan. Och vänskapen gör att misstagen inte gör så stor skada. Inte efter ett förlåt.

Men misstagen är som ärr, de försvinner aldrig. Var försiktig med hur många ärr du skaffar i din vänskap, kärlek eller båda. Till slut är du täckt av ärr. Orkar man då? Det kan bara du svara på. Min och makens vänskap och kärlek lever vidare. Tills döden skiljer oss åt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.