Kategori: Allmänt

Vi har en massa olika normer i samhället. Oskrivna regler som blivit godkända av att den stora massan inte protesterat eller förändrat det som gjorts. Som när jag var liten så hade ingen hjälm när man åkte skidor. Sedan började barn ha hjälm till att idag har alla hjälm. En norm som förändrats.

Normer förändras hela tiden. Något som är en väldigt tydlig norm är könsnormen. Det har också förändrats men inte lika mycket eller tydligt som hjälmanvändning i skidbacken. Det vara bara flickor som hade rosa på kläderna förr i tiden. Det har förändrats och killar kan också ha det.

När barnen är små är det idag lite klurigare att veta vilket kön det är. För barnen har alla möjliga färger på sig. Vilket jag tycker är bra. Inte så viktigt vilket kön barnet har egentligen. Även om man skulle fråga om namnet så är det idag inte lika självklart pojk- eller flicknamn.

När man är barn är det inte så viktigt. Men när man blir äldre så kan det vara behändigt att veta vilket kön man möter. Jag såg häromdagen en person som jag absolut inte kunde placera. Jag tror inte det var en ickebinär person. Utan bara en som klätt sig i en färg man tycker om som tillhör det motsatta könet. Med ett utseende som inte är typiskt med långt svallande hår för tjej till exempel så var det inte tydligt.

Just detta fick mig att tänka på könsnormen. Det är både bra och dåligt att det finns indelningar på könen. Men när man är ute efter att träffa en partner så finns det stora fördelar med att veta vilket kön personen har som man vill lära känna mer romantiskt.

Jag påstår inte att man inte kan bli kär i en person. Det kan man. Men om man förväntar sig ett visst kön och man blir kär i motsatta så tror jag att det kan bli väldigt komplicerat. Jag tror det skulle underlätta att veta när känslorna börjar dyka upp att det är samma kön (eller tvärtom) för att kunna bearbeta sig själv innan man ger sig in datingen.

Jag är mycket tacksam för att normen har ändrats. Jag skulle inte bara vilja använda kjol eller klänning. Även om jag gör det också. Jag är bekväm i byxor och är kanske extra glad då jag skulle frysa ihjäl varje vinter om jag var tvungen att ha kjol. Det har dock inte ändrats till att män bär kjol. Bara kvinnorna som lagt till byxor i garderoben.

Frågan är hur långt kan den ändras? Normen ändras bara då det är social accepterat av den stora merparten. Kommer män vilja ha kjol? Inom vissa yrkeskårer så har några män börjat använda kjol för att det är tillåtet i uniformen på jobbet men inte shorts. Är det en sådan sak som kommer ändra normen?

Jag har inga svar, bara en massa funderingar på hur normer är och hur man aldrig tänker på hur mycket vi styrs av oskrivna regler. Som att vi pruttar inte bland andra. Eller att man inte talar om för någon när något är fel, inte god mat till exempel. Funderar du också på normer?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Så ofta som mamma och jag sa det, det måste vara vi som är konstiga. För alla andra kan inte vara det. Jag är inte ute på Facebook så mycket. Det finns en verklig och stark anledning till det. Jag är konstig och eftersom jag är konstig så blir alla andra inte konstiga. Vilket innebär att jag tycker att allt det icke konstiga är onormalt.

För att inte krångla till det så mycket så blir jag förvånad varje gång jag är ute på Facebook. Varje gång är inte ens en överdrift, trots att jag inte längre är ute så ofta. När man blir sjuk och inte har så mycket att göra så blir det ändå att man kollar in Facebook.

Jag tycker Facebook är jättebra. Man kan hålla koll på vad som händer med familj och vänner utan att för den skull ringa alla varje dag. Det är bra. Man kan också få tag på alla genom messenger och har man inte någons telefonnummer så går det ringa via messenger. Det finns många bra saker med Facebook.

Förutom då att jag är konstig. För jag skulle aldrig kommentera en artikel utan att ha läst artikeln. Oftast så står det bara en rubrik och en kort text innan man måste använda länken och läsa hela innehållet. Och om man går och läser kommentarerna på ett sådant inlägg så är minst femtio procent av kommentarerna gjorda utifrån rubriken.

Skulle du göra det? Om rubriken var: Byggnadslovschefen fick avslag på sig bygglov. Skulle du då gå in och kommentera det med att: Helt rätt, nu får chefen känna på hur det är att inte få sitt bygglov när man vill. Jag skulle inte det. Jag skulle läsa artikeln och få reda på att chefen tycker det är mycket bra att hon eller han har blivit behandlad som alla andra. Att ens yrke ska inte spela någon roll för att få ett beviljat bygglov.

Om personen läst artikeln så hade personen förhoppningsvis fattat att den kommentaren är helt onödig. Men jag är ju konstig. Så jag gör ju inte som alla andra. Nu har det nästan blivit ett tic att jag kollar kommentarerna innan jag läser artikeln för att se om jag kan förstå vad som står egentligen. Testa. Det är ändå lite spännande att se hur olika vi alla kan vara. Jag har i alla fall insett att jag är udda som inte ger kommentarer på sådant som jag inte begriper eller har kunskap om.

Hur gör du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hur mycket jag än försöker att tänka på allt vad maken och jag firar så går det inte. Jag kan inte stänga ute att nu är det framtiden som aldrig skulle ske igen. Tidöavtalet som är gjort mellan SD, M, KD och L. Nu är framtiden klar som vi aldrig ville se.

Jag kanske har fel (hoppas det) men detta känns inte bra. SD kommer inte sitta i regeringen, men SD har satt agendan på vad som ska ske. SD kommer nästa val kunna ännu en gång säga att vi satt minsann inte i regering, rösta på oss så kommer vi kunna förändra. Vilket jag tror är sannolikt att det kommer ske.

Om SD suttit i regering nu så hade de inte kunnat skylla ifrån sig. Trots att de satt agendan med vilken politik som ska föras under fyra år så kommer de ändå att kunna skylla ifrån sig. För de inte var i regeringsposition.

Eller så får jag leva på hoppet om att påverkan på agendan kommer ligga kvar i minnet hos folk så att det kan bli bättre i framtiden. För framtiden där humanism inte existerar alls vet jag inte om jag klarar. En framtid som är byggd på att avskaffa demokratin, åsiktsregistrerar och sparka på dem som redan ligger genom utvisning, det står inte jag för. Nu sker det i Sverige idag.

Den fick maken sköta. Slapp var kanske att ta i, det är ganska skönt att få röra sig utomhus. Särskilt en dag som det var igår. Strålande sol och ganska varmt och skönt. Vi var uppe i 15 grader mitt på dagen. Anledningen till att jag inte kunde röjsåga igår var för att jag hade sovmorgon och sedan fick jag hoppa in och köra taxi. Jag kunde säga ja till att köra för att jag har en fantastisk make som kunde ta över och röja det sista på ängen.

Istället för att köra med röjsåg fick jag nöjet att åka runt i länet och njuta av alla träden. Jag skulle vilja ha en kamera på instrumentbrädan för att kunna dela med mig. För att kunna dela min glädje lite genom bild så har jag laddat ner en gratisbild via pixabay.

Något annat som jag inte kunde få med på bild var två ambulanser. Det i sig är väl inget att ha bild på. Men det de gjorde har jag aldrig sett innan. Man ser mycket när man också kör mycket på vägarna. Som då dessa ambulanser. De höll på att köra om varandra hela tiden. Jag låg bakom hela vägen till höglandssjukhuset. De körde inte speciellt fort. Strax under hastighetsgränsen. På en sträcka på ungefär tre mil så gjorde de kanske femton omkörningar.

Jag vet inte varför men jag kan gissa. Min gissning är att de övningskörde. Att den ena bilen hade en ny förare som fick öva på att köra om fast man inte bör. Eftersom du som ambulansförare måste kunna ta dig fram i alla lägen. De gjorde omkörningarna på mindre lämpliga ställen. Ofta med mötande trafik (fast på avstånd så de hann in utan att störa trafiken.) Allt i lugn takt och utan blåljus.

Därav min gissning. För hade det inte varit övning på att köra om i svåra lägen så hade de haft blåljus och högre hastighet samt bara EN ambulans. Jag kan inte se varför man skulle köra om så många gånger annars.

Många kul och spännande saker råkar man ut för på jobbet som servicechaufför. Passet avslutades med en lång kram från sista kunden. Dagen i sig avlutades med världens godaste middag gjord av maken. Jag är ju bortskämd och får nästan alltid lagad mat av maken. Kanske den långa kramen från kunden påverkade mitt omdöme men maten var helt underbart god. Den har jag bild på, för jag körde inte en enda meter när jag åt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

På jobbet så har vi anlagt en äng. Ganska stor äng. Det är för att alla insekter ska få mat. För att öka den biologiska mångfalden. För två år sedan gjordes den. Förra året skulle den inte slås. I år ska den slås. Den måste slås på hösten för att det ska fröa av sig och bli bättre med fler blommor till nästa år.

Detta ska helst göras med lie eller slåttermaskin. Med den ytan som vi har så vore slåttermaskin att föredra. Jag har ingen slåttermaskin. Jag har lie. Dock är ytan så stor att jag kollade på alternativ mot lie och röjsåg kunde man använda. Trimmer får man absolut inte använda då den slår sönder för mycket.

Röjsåg råkar vi faktiskt ha en. Maken har ju alla (inte riktigt) Makita-verktyg som finns. Vi har en trimmer som också är en röjsåg. Vi har bara använt trimmern. Igår blev det premiär för röjsågen. Jag kan säga att jag är mycket glad för det. Att jag inte började med lie. Efter fyra timmar så var det ändå inte klart. Jag gissar att det är ett par timmar kvar.

Tänk att göra det med lie. Det hade säkert tagit det fyrdubbla om inte mer då jag bara provat på lie någon gång. Det hade varit flera timmar bara för att lära sig dugligt. Sedan hade jag också turen att maken var med och inte bara röjsågen. Jag hade gärna haft med lite andra saker som jag har hemma och inte på jobbet. Men jag kan inte slita på allt privat jag har hemma för jobbet. Ett nytt blad till röjsågen offrar jag gärna för min hälsa att slå ängen.

Maken följde mest med för att kolla att jag inte skulle kapa av mig vid fotknölarna. När han såg att jag kunde hantera röjsågen så gjorde han lite andra saker men kom tillbaka när han var klar. Då var jag ganska trött i armarna och han erbjöd sig att byta av. Vilket jag tackade ja till. Han röjde och jag rensade ogräs under tiden. Sedan bytte vi några gånger till.

Allt ogräs försvann från runt omkring boulebanan men det är kvar äng att slå, trots alla våra byten. Ängen ska slås klart idag. Allt detta innebär att min egna trädgård blivit på paus. Vilket är okej för alla dahlior är inne. Olivträdet kommer inte heller att frysa så det är lugnt.

Idag ska maken och jag se till att ha fötterna kvar några dagar till även efter vi använt röjsågen till ängen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det märks att det blivit tuffare. Inte bara för oss utan alla. Det är dyrare livsmedel. Det är dyrare bränsle, allt är dyrare och inte minst elen. Eftersom jag inte jobbar heltid och maken måste täcka upp för mig så behöver vi tänka på vad vi gör. Inget konstigt och säkerligen likadant för många andra också.

Maken brukar säga att vi måste leva också. Vilket vi gör bara lite annorlunda mot innan. Det han menar är att man inte kan dra täcket över huvudet och ge upp. Det hjälper ingen. För att orka leva så behövs det finnas glädje. Frågan är vart vi hittar glädjen och det där lite extra.

Igår hade jag en dag med bara mig själv i åtanke. Maken fanns på ett hörn och likaså äldsta sonen. Minstingen var faktiskt inte alls med. Det hade inte äldsta sonen varit heller om jag inte hade tvättat. För igår blev en dag med tvättstuga. Förra veckan åkte jag och äldsta in till akuten. Det som föranledde besöket krävde tvättning. Den har jag. När jag tog den så tog jag all tvätt.

Kläderna hann jag förra veckan men det var för mycket jobb och sedan var vi bortresta så resten, lakan och täcken, blev igår. Tillsammans med vår tvätt av lakan. Jag hann inte allt men det mesta. Något som jag ser som lyx och något jag vill unna mig är manglade lakan. Igår låg jag i fåtöljen hela dagen förutom när jag bytte maskin och manglade.

Jag har varmmangel så det går åt el. Den elen kommer jag försöka att kunna fortsätta med. Dessutom har sonen duntäcke och kuddar så det blev också torktumlare som gick. Det är inte så mycket lyx utan snarare ett måste. Annars blir det förstört. Det är dock det enda jag någonsin använder tumlaren till och har alltid gjort. Jag har en väldigt lite använd torktumlare. Igår fick den gå och ganska länge med täcke och två stora kuddar.

En annan sak som kommer att dras ner på är hudvården. Att få skämma bort sig med att tvätta sig och känna sig mjuk och fin i huden är verkligen lyx.

Något som jag kan dra ner på är ljuset. Dyr mat, först antalet besök ute, sedan hel och hållet inga utebesök. Efterföljt av att ha billigare mat hemma. Resor kommer att strykas. Kläder, även second hand köpen. Kvar blir till slut min mangel och hudvård. Det unnar jag mig i svåra tider.

Vad är viktigt för dig när du måste dra ner på något?

Gårdagen blev en riktigt lyxig dag. Tvätt, mangel, hudvård och lyxig middag serverad av maken framför TV:n och Sherlock: The Abominable Bride. Sevärd om du inte sett den innan. Dagen kommer bli påfyllning av smutsiga lakan. Idag ska jag lägga mig i nybäddad säng och njuta av lyxen med manglade lakan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag måste ta ledigt. Det är allt som bara snurrar på. Jag orkar inte bry mig snart. Då har det gått för långt och jag måste göra något. Kanske det är att jag jobbat hela sommaren. Inte varje dag, men ingen semester med flera veckors ledigt. Kanske det är valet som gjort mig matt över hur mänskligheten försvunnit.

Fast jag hoppas att den inte har det. Jag hoppas att det bara är känslan över att den försvunnit. Med den retoriken som varit senaste åren med upptrappning det sista så är det kanske inte konstigt att jag är matt. Vi har ingen våldsökning som det påståtts under kampanjerna. Det är inte värre bland utrikesfödda som kom hit i flyktingvågen. Det enda som stämmer är att det är fler dödsskjutningar. Ingen jätteökning. Dessa dödsskjutningar är inte heller mer bland utrikesfödda. Det är bland kriminella oavsett ursprung.

Det är inte så stor risk att du eller jag ska bli drabbade av en dödskjutning. Det kommer heller inte hjälpa att öka straffen. Eller döpa om Kriminalvården till Straffverket. Det kommer inte hjälpa att sänka straffåldern. Allt detta finns det bevis för. Enklast är väl att se på USA där både dödstraff och livstidsstraff som kan bli multiplicerade till det oändliga och de får många hundra år i fängelse. Ändå är fängelserna fulla i USA. Om det skulle minska brotten med höga straff skulle inga brott begås i USA. Så är det inte.

Nu spårade jag ur. Det är så mycket som gör att jag inte orkar mer. Jag måste få bort allt ur huvudet. Jag vet bara inte hur just nu. För är det inte det ena, så är det, det andra. Elen skenar. Livsmedelspriserna stiger markant. Inflationen har inte varit så hög sedan början på 90-talet. Jag har upplevt det ena och det andra men just nu så vill jag och orkar inte mer.

Jag kanske måste åka till min favoritbutik i helgen och se om jag kan hitta lite ork. För det är vad jag behöver göra, hitta ork. Det finns inte att jag ger upp. Jag behöver bara hitta rätt väg för att ta mig tillbaka till verkligheten som är bra. Det värsta var igår när jag insåg att adventsbelysningen inte kanske kommer att sättas upp. Om vi aldrig har tänt lamporna så är det inte så mycket mening med det. Särskilt inte när det inte är led-lampor.

För du som känner mig vet att om något gör mig glad så är det julen. Hur ska jag överleva utan att få jul? Jag får hitta alternativ. Allt julpynt och några få ljusstakar som glimrar, skulle kunna vara en lösning. Julgran utan ljus? Hm, vet inte. Färre lampor?

Jag kommer tillbaka. Även om det låter som jag inte gör det. Snart helg och jag ska ta tillvara på varje minut. Något som skulle kunna pigga upp mig är om maken skulle dö på något sätt. Det är länge sedan han slagit ut alla tänderna, det skulle också duga. Eller så får jag nöja mig med att han skämmer bort mig. Som igår när han var ute och plockade blåbär och gav mig på glassen med lite grädde på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon, jag lovar.

Det svaret är med stor sannolikhet ja. Dock kommer vi nog behöva ändra och prioritera annat. Jag tänker på elen. Vi har ganska liten elförbrukning och ändå så kändes det förra vintern. Nu är det bara september och det var kännbart på augustis förbrukning som kommit nu.

Vi har börjat ändra vårt beteende. Duschar kortare. Inga lampor tända om vi inte är i rummet. Ingen belysning utomhus. Förutom några ledlampor på altanen mot gatan. Mest för att det ska se ut som att någon faktiskt bor här. Vilket känns lite tveksamt mot grannarna. Jag tänder inte ens när jag rör mig i rummen. Det går dock maken. Hans mörkerseende är inte riktigt som mitt. (Eller så är jag bara snålare).

Vi började i augusti någon gång. Tror ni det gjort något på förbrukningen? Inte direkt. 10 kWh har det minskat på en månad. Jag hoppas att det beror på att vi redan hade liten förbrukning eller att det varit ljusare och inte behövt så mycket lampor tidigare heller. Att binda sig nu är ju inte något alternativ. Så det är bara att härda ut. Även när man betalar nästan 2,50 kr/kWh. Vi har alltså sparat 25 kr i förbrukningskostnad förra månaden. Fast om vi jämför med vad vi skulle betalat förra året så är det en vinst.

Igår sa de på radion att EU inte skulle ge efter för Putins påtryckningar med att släppa på sanktionerna. Vilket gör elen så dyr. Om Putin fortsatt sälja gas till Europa så hade vi inte blivit drabbade av dessa elpriser. Så länge jag har råd att betala och kan prioritera bort annat så gör jag det för att slippa gynna Ryssland. Och kanske få slut på kriget på så sätt.

De sa också på radion att nu spelar det inte så stor roll om du har bundet eller rörligt avtal. Solidariskt så måste vi alla tänka på att spara el. Vi som har rörligt kanske gör det för plånboken först och snabbare. Men de andra med fast borde också göra det, men då för att elen inte ska ta slut. Även om du alltså inte behöver tänka på att du inte har råd så behöver alla tänka på att el faktiskt ska finnas.

Alla sjukhus, äldreboende och andra viktiga ställen som faktiskt måste ha el för att ingen ska dö. Det är dessa vi alla måste tänka på. Det finns tydligen i ett krisscenario att strömmen måste stängas av några timmar varje dygn. Det hoppas jag vi slipper. Mest av allt hoppas jag att inga fler liv ska mistas i kriget startat av Putin.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det var en tuff kväll. Jag hade inte haft någon plan på att följa valvakan för att jag inte orkar med det mentalt. Sedan blev det så i alla fall. När vi började titta så hade Sverigedemokraterna 25 procent. Vilket var det jag gissade på att de skulle få i slutresultat. Det var tufft.

Sedan kom fler röster och det ändrade sig eftersom. Det låg med väldigt jämnt resultat mellan blocken. Där röd-gröna ledde med mycket liten marginal. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det är mycket färre röster som gått till gräns mot vad jag gissade. Färre röster som hoppat av från den ena till andra sidan. Rösterna har snarare varit emellan partierna inne i blocken.

Jag trodde att många blå röstare skulle byta till Centern. Vilket inte blev fallet. De verkar istället ha valt Socialdemokraterna. Fast det kanske beror på sådana som mig. Jag hade inte jag kunde rösta på i år. Vilket slutade med att det blev olika för de olika valen. Jag hörde på radio att det gått upp från sex procent till knappt en tredje del som röstar olika i de olika valen.

Det var en rysare igår. Det är tyvärr fortfarande en rysare. För resultatet har inte gjort någon tydlig markering för hur mänskligheten tänker.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Idag är det elfte september. 9/11 som de säger i USA. Där börjar de med månaden först och sedan dagens datum. Vi gör tvärtom. Då det var tvillingtornen som blev nerplöjda så är det för mig en dag som blivit 9/11. En sorglig dag då jag kommer ihåg precis vad jag gjorde när tornen föll.

Idag är det en ödesdiger dag som jag gissar att jag också kommer att komma ihåg på samma sätt vad jag gjorde. Jag är rädd för vad resultat kommer bli. För alltid så kommer jag antagligen att minnas att jag började dagen i Halland med att avsluta ett förbundsstyrelse-möte innan jag begav mig hemåt för att lyssna på spekulationerna på radion hem. För att köpa middag åt äldsta sonen och sedan följa valets rösträkning.

Som tur är så har jag haft en fin helg med många skratt som kan kompensera klumpen i magen. Tyvärr så åker jag nog ensam hem, då ressällskapet inte ska till samma ort efter som den befann sig på före. Fördelen med det är att jag kan vrida på musik på hög volym för att slippa tanken kring dagens resultat som komma skall. Denna ödesdigra dag.

Musik och tänka på det som varit under helgen. Hålla kvar de positiva tankarna som finns så länge det går. Jag lever på hoppet, musiken och goda minnen. Min helg på västkusten har varit fin. Mycket god mat. Våffla (Jag avslöjar inte att det var två)vid havet. Perfekt väder med lagom varmt och fin himmel som härliga vyer.

Jag ska hålla ut hela dagen innan hoppet överger mig. Jag ska hålla ut hela dagen innan jag ger upp. Jag ska hålla ut hela dagen innan jag tappar tron om mänskligheten. Våfflor, utsikt, minnen och musik. Om det inte går vägen så ska jag bygga upp hoppet igen precis som det gjordes efter 9/11.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.