Kategori: Allmänt

När jag var liten så ville jag gärna vara en prinsessa. När jag blev äldre så ville jag gärna vara en prinsessa för en dag. Jag har många gånger velat gå på maskerad och första valet då var prinsessa. Jag har aldrig varit någon prinsessa. Inte i verkligheten och inte på maskerad.

De gånger jag har försökt att ha egen maskerad så har ingen kommit. Jag har aldrig blivit bjuden på maskerad heller. Kanske att jag skulle passa bättre i USA. Där är det maskerader varje oktober. Idag hade jag inte valt en prinsessa som utklädnad. Idag hade jag valt något helt annat. Vet inte vad men inte prinsessa.

Att som liten drömma om att vara en prinsessa är inget konstigt. Men jag tror inte att drömmen lever upp till verkligheten. Att vara en prinsessa är ett stort ansvar och kräver en hela massa från dig. Din frihet är nog väldigt begränsad. Du kan till exempel inte jobba med vad du vill. Det var därför Chris tackade nej till prinstiteln, så han kunde fortsätta driva sina företag.

Jag är idag väldigt tacksam för att jag inte är av kunglig börd. Jag drömmer fortfarande om vad jag vill bli när jag blir stor. Drömmen har bara ändrats lite. Den har formats genom åren. Jag tycker fortfarande om stora fina prinsessklänningar. Det har jag några i garderoben. Tillsammans med höga klackar. Som prinsessan Mary i Storbritannien.

Även om drömmen inte är att vara en prinsessa så kan man uppföra sig som en. En som har ett stort hjärta och är diplomatisk i alla lägen. Den drömmen kan leva kvar. Framför allt det stora hjärtat.

Vad har du för drömmar? Eller vad hade du för drömmar när du var liten? En dröm jag hade när jag var liten var att jag skulle ha ett lila hus. Eller snarare ett kråkslott med tinnar och torn som var lila. Den drömmen har svalnat. Jag har dock mycket lila på insidan. Starka färger över huvudtaget lever kvar. Även om det inte är på skalet på huset.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ibland går det inte riktigt som planen var. Igår var det en sådan dag. Tur i oturen att jag var ledig för dagen. Innan lunch kom minstingen hem med en blå finger.

Det hade hänt en olycka på jobbet och ett pressverktyg hade släppt och hamnat på minstingens hand. Eller främre delen av handen. Han fick en himla massa bra tips om hur man kunde slippa trycket som blev under nageln. Ett var att ta ett borr och borra upp nageln.

Minstingen åkte till vårdcentralen istället. Som bad honom ringa vilket han gjorde. Han fick en tid som gav oss möjlighet att äta lunch innan vi åkte iväg. Eftersom jag hade en ledig dag så skjutsade jag honom. Jag väntade fint i bilen då man ska tänka på smittspridning av covid.

Dock kan jag meddela att det blir ganska kallt att vänta i bilen en vinterdag. Framför allt när de har mycket att göra och patienten får vänta länge på sin tur. Till slut kom läkaren som knappt tittade på handen innan han sa att du får en remiss till röntgen. Hittar du dit? Ut till bilen och samma sak igen. Jag kör, släpper av och väntar i bilen.

Jag är glad att jag har dieselvärmare i vår bil. Annars hade jag fått åka hem och klä på mig mer kläder. Då hade jag ändå vinterkläder på mig. Mössa och allt. På röntgen blev det också lång väntan. Jag utnyttjade tiden i bilen till att jobba lite. Vilket var bra. Efter väldigt lång väntan på svar på röntgen så blev det vidare färd till akuten och en ortoped som skulle titta på fingret.

Nu blev det inte samma sak. Jag körde hem för proviant och toalettbesök. Chokladbiskvi och massor av dricka. Nya kläder och sedan åkte vi till akuten. Denna gången väntade jag inte i bilen. Nu var vi båda förberedda på lååååång väntan. Med tanke på hur många som var i väntrummet så kunde vi få rätt.

Vi hann äta en chokladbiskvi och öppna en dricka. Sedan fick minstingen komma in. Men bara för att få en namnlapp och frågan om vad som hänt. Det var så fullt så vi fick gå tillbaka ut i väntrummet igen. Fanns inga lediga rum.

Ut och vänta. Men inte länge. Det var väldigt kort sedan fick han gå in igen. En läkare tittade och talade om att fingerspetsens ben var klyvd i två delar. Vilket var bra, att det inte var leden. Det kommer läka fint om han bara låter bli att använda handen i fyra veckor. Svårt att jobba med en trasig hand som inte får användas. Dessutom den dominanta handen.

Sjukskrivning fyra veckor för honom. Och en tacksamhet för att det inte var värre. Alla fingrar sitter kvar. Allt kommer att bli helt igen. Minstingen fick också tre hål i nageln för att lätta på trycket. Han berättade om tipsen och läkaren gav klartecken till nästa gång. Borra hål innan han åker in. Det går bra. En varm nål är kanske att föredra mot ett borr dock.

Jag hoppas han slipper använda tipset. All kunskap är bra kunskap så kanske den kommer till användning. Man lär så länge man lever. Så länge man lär av sina misstag så är alla misstag bra misstag. Den gången man inte lär sig, då är det ett dåligt misstag. Minstingen har lärt sig många saker på en dag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

För alla arbeten så behöver man verktyg. Det är bara olika för olika jobb. Som om du jobbar med IT så är det bra att ha en dator. Om du jobbar som telefonförsäljare så är det bra att ha en telefon. Om du jobbar som målare så är det bra om du har penslar Alla jobb kräver sina verktyg.

Maken gillar verktyg som man bygger med. Det har vi nog allt som kan tänkas behövas. Inte för att han jobbar med det utan för att han bygger på huset. Nu när jag har börjat som fastighetsskötare så har vi behövt några saker som vi faktiskt inte hade innan.

Problemet är väl egentligen att vi använder våra privata saker i vårt jobb. Vi borde använda våra jobbsaker i vårt jobb. Bara i vårt jobb. Det känns onödigt att ha dubbla uppsättningar. Vi kommer fortsätta använda våra privata saker i jobbet. I framtiden när något går sönder så får vi kanske tänka om.

Något som redan har dykt upp som skulle behövas är en bil. En bil som man kan frakta saker på. En bil som är en jobbarbil. En bil med ett flak på. Som man kan ha bensindunkar till traktorn på. Eller buskarna som ska planteras. Eller trädgårdsredskapen som behöver fraktas eller…

Nu kommer då frågan, hur många verktyg kan vi använda som är privata? Är det rimligt att köpa en bil för att ha i jobbet som är privat? Vi använder redan vår privata bil i jobbet. Släpkärran också. Är det rimligt att använda sin privata bil i jobbet är alltså frågan?

Det sliter på bilen att använda den. Det sliter mer på att använda den i jobbet. Visst jag kan sätta på släpet för att frakta några bensindunkar men det är lättare i bagagen. Vill man har bensinlukt i bilen? Vill man fläcka ner med buskar och grenarna i innertaket?

i vårt jobb så kan vi behöva väldigt mycket olika verktyg. Frågan är om bil är ett verktyg som är värt att skaffa i firman? För om uppdraget tar slut, vad gör vi då? Säljer bilen? Har kvar den? Det är skillnad på arbetskläder, sekatör och häcksax mot en bil. En bil kostar lite mer. Kostnaden måste täckas med en intäkt.

Jag vet inte hur vi kommer göra. Jag vet bara att ett verktyg skulle behövas. Frågan är hur vi löser det. Som vi gör nu med privata saker eller på annat sätt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är svårt att veta. Att veta om någon älskar en? Att älska någon? Att lita på någon. Att bli litad på. Hur vet man? Hur vet man att man vet?

Det är en svår fråga. Man kan inte bara säga att man vet för att man är familj. En familj måste inte älska en. En familj måste inte vara lojal. En familj kan vara det motsatta. En familj kan ha den största hemligheten utan att du har en aning.

Hur vet man att man är älskad? Genom ord och genom handling. Orden kan luras. Men genom ord och handling så är det svårare att luras. Att någon gör något för dig som är jobbigt, det är kärlek. Som att hjälpa till att föna håret när du inte kan lyfta dina egna armar. Då vet man att det är kärlek. Genom handling.

Det är de små sakerna som är de viktigaste. Inte de stora handlingarna. Inte de dyra presenterna. Inte de stora orden. De små sakerna som en godnattpuss och jag älskar dig. Eller ett telefonsamtal varje dag med orden jag älskar dig. Det är kärlek.

Hur vet man att man älskar? Det är svårare än att veta att man är älskad. Om du aldrig älskat någon så vet du inte förrän du gjort det. Tanken på att leva utan personen i fråga ska vara outhärdlig, då älskar du. Tanken på att personen har ont eller är sjuk istället för dig, då älskar du.

Hur kan man lita på sina känslor? Hur kan man lita på andras? Svaret på dessa frågor finns inte. Egentligen vet du aldrig med säkerhet förrän det är försent om du kan lita på dig själv eller andra. En sak som är helt säker är att det är lättare att lita på, än att låta bli.

Om du skulle vänta på händelsen som kan bekräfta med all säkerhet att du kan lita på någon, så kan du vänta ett helt liv. I onödan. Det är som att du inte vet hur du hanterar en krissituation förrän du utsätts för den. Du vet inte om du kommer väja för älgen när den dyker upp på vägen. Inte förrän älgen faktiskt är där på riktigt.

Du kan inte gå och vänta på krisen. Du kan inte gå och vänta på att vara helt säker. Det är lättare att lita på någon än att låta bli. Även dig själv. Lita på att du kan och vet. Lita på att du älskar. Livet blir lättare med kärlek och förtroende. Det är den största gåvan du ger dig själv och andra, din kärlek och ditt förtroende.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vårt nyårsfirande var fint. Ändå så är det jobbigare nu än vad det var under julen. Just nu är det väldigt jobbigt att mamma inte är här. Här för att kunna lyssna på mig. Vet inte varför. Det borde varit över julen men det kom nu.

Det kan vara många olika anledningar. Det kan helt enkelt vara så att det kommit i fatt nu. Inte så troligt eftersom jag varit förberedd hela tiden på att det jobbiga kommer. Det som är underligt är att det är julen som vi alltid firat tillsammans på något sätt. Aldrig nyår.

Nyårstraditionen vi har haft är att mamma har ringt. Kl 00.00. Om det är det som triggade det, vet jag inte. Något är det, oavsett så är det jobbigt.

Igår blev julen bortstädad. Inga tomtar kvar. Inga nötknäppare eller julfigurer. Inga snögubbar. Det var inte enkelt att packa ner snögubbarna. Det bidrog säkerligen till det jobbiga. Att jag packade bort mamma när snögubbarna försvann.

På kvällen åt vi ost och kex till middag. Mycket smått och gott. Då fick mammas ostknappar komma fram för att kompensera snögubbarnas bortgång. Om ni inte vet vad det är så är det en glaspigg som man sätter i osten så man inte håller direkt i osten när man skär.

Dagen blev inte fulländad med filmen heller. Att julen är borta är skönt. Lika mycket som jag tycker om julen innan, lika skönt är det att ta bort julen efter. Adventsstjärnorna är kvar. Det är ljust och fint. Julen, bort = bra. Snögubbar, bort = dåligt. Adventsljus = bra. Zombiefilm = dåligt. Sakna mamma = bra och dåligt.

Om du sett den första filmen så bör du se uppföljaren med zombiesarna. Jag tycker inte om den genre, men den bör ses om man sett den första filmen, Army of thieves. Om man har en jobbig dag innan så är det inte att rekommendera. Den har en jobbig handling som inte passar så bra tillsammans med att sakna sin mamma. Om du har en bra dag skulle jag gissa att du uppskattar den mer.

Idag får vi se hur dagen utvecklas. Känns som att saknaden kommer stanna ett tag. Saknaden kommer alltid att finnas ibland mer och ibland mindre. Nu nästan överväldigande.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

1 januari 2022. Det brukar vara svårt med att byta år i början på året. Nytt år och nya möjligheter. Vi avslutade året med stillsamt firande och tvätthögen försökte att avslutas. Det blev den inte men påbörjad avslutning blev det.

Igår var det julnostalgi. Julgranen lös så grann i huset. Alla tomtar sken det som glorior om. Alla nötknäppare stod i givakt. Lyktan lös på trappan. Allt var så bra det kunde vara.

Igår var det inte ett vanligt firande. Vi var inte med vänner. Det är det vanligaste på nyår för de flesta gissar jag. Att man är med vänner. På jul är man med familjen och på nyår med vänner. Vi var ensamma hemma med digital middag med min kära syster igår.

Vilket var väldigt mysigt. Vi hade middag ihop i flera timmar. Det var mycket lyckat. Vi åt entrecote och pommes, syster ostron och havskräftor. Man kan hjälpa till att öppna ostron även via skärm kan jag meddela alla som undrade. Det var en mysig middag.

Sedan såg vi på film och åt efterrätten framför TV:n. (Det försökte vi inte att göra digitalt tillsammans.) Army of thieves blev valet efter tips från kära syster yster. Idag kommer vi antagligen se uppföljaren (om du frågar maken är det ja.) Army of the dead. Det är zombies i den så jag är lite tveksam.

Filmen var klar lagom till att det nya året skulle firas in. Min bror har tagit över mammas tradition. Att ringa på tolvslaget. Mamma har alltid ringt när klockan slagit tolv. Det spelar ingen roll vart hon har varit eller vart vi har varit. Mamma har ringt och önskat Gott Nytt År. En sådan sak som känns jobbig att veta att det inte kommer. Då känns det fint att få ett samtal från brodern.

Nya traditioner kan mixas med gamla traditioner. Att mamma lever vidare med hennes arv i oss är tydligt. Allt blev som det skulle när det inte blev som det var tänkt. Eller hur, mamma!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,

Idag är dagen då flest löften ges. Gissar jag. Idag är sista dagen för detta året. Idag spelar det ingen roll vilket år vi haft för imorgon börjar ett nytt år. Ett nytt år där vi kan bestämma precis vad vi vill. En massa löften görs och en massa löften bryts.

Det är så det brukar se ut. Vi lovar en massa som vi sedan inte håller. Som att träna. Vi lovar att detta året ska bli det mest hälsosamma året någonsin. Första träningspasset tar vi ut oss så mycket att vi inte kan röra oss på flera veckor. Det första träningspasset är det sista passet för året.

Lite så är det med önskningarna också. Vi tar i så mycket så att det blir omöjligt att hålla löftena. Jag har alltid sagt att man kan göra precis vad man vill. Jag tror på mirakel. Jag tror på att vi ska satsa högre än vad vi själva tror på. Jag tror också att vi måste bryta ner våra mål så att det faktiskt är görbart.

Ingen kan göra allt, men all kan göra något… etcetera. För att ge oss själv löften så är ibland de svåraste besluten de enklaste att fatta. Att fatta svåra beslut är tufft. Att fatta svåra beslut är ibland också väldigt enkelt.

Jag har fattat många svåra beslut i mitt liv. De svåraste är oftast vid vägval i livet. Vid varje årsslut så påminns vi om att livet tar slut. Åren tar slut. Så börjar ett nytt. Detta nya måste vi ta om hand. Mitt förslag är att du i år tar det enkla beslutet, även om det är svårt. Se till att hålla det bara.

Gott slut och Gott Nytt År!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår fick jag lite arbete gjort. Sådant som måste göras men också lite uthyrningsärenden. Idag följer jag på samma tema tänker jag. Igår var det några timmars arbete och mycket vila. Jag håller koll på väderprognosen. Vilket i sig är ett heltidsjobb.

För så fort du släppt blicken från prognosen så finns det en ny prognos. Från att det skulle komma massor av snö och vara riktigt kallt tills idag så blev det ingenting av snön och nästan plusgrader. Det blir ingen plogning idag alltså. Men annat finns att göra så det går ingen nöd på mig.

Det kan vara lite segt med att prognoserna inte är så tillförlitliga. Jag får dock vila där emellan. Sitter inte och kollar prognoserna hela tiden. Vilan blir väl inte helt bra när man känner att man kanske kommer behöva jobba.

Vilket är fel. För jag har inte något avtal med 24-h jour på snöröjning. Jag känner dock ett ansvar för att det ska var bra. Man vill ju inte att någon ska ramla och slå ihjäl sig. Inte ens slå ut alla tänderna som maken skulle göra.

Sedan är det också så att alla har ett eget ansvar. Att jag har snöröjning som mitt uppdrag kanske är väldigt bra. Det lär mig att jag måste ha tålamod att inte göra något med en gång. Att låta andra faktiskt också göra saker.

Igår tränade jag väldigt mycket på att låta andra göra saker. Jag jobbade lite och vilade mycket. Det blev mycket tid under julklappen. Den varma filten. Som nu när det inte är så kallt ute är väldigt varm utan ström också. Jag tittade på film och såpopera samt Fader Brown tillsammans med maken på kvällen.

Om ni inte sett Fader Brown någon gång så kan jag rekommendera det. Den går på SVT. En deckare som är precis lagom för att hålla hjärnan igång samtidigt inte för mycket igång. En bra serie. Har du något tips på vad man måste se? Jag tänkte jag skulle ordna fler vilodagar. Eller i alla fall mer vila än arbete. Med start idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Julens sista dag har passerat. Det har legat och grott lite där bak om hur det ska bli och hur man ska känna. Känna av att inte få vara med mamma. Alla högtider eller alla gånger vi träffats så har allt kretsat kring mat.

Särskilt vid högtider. Det har alltid varit fullt organiserat kaos. På något sätt så har mamma fått fram alla mat så att alla kunnat äta när det varit utsatt tid. Då trots att det verkar som att inget ska vara klart i tid. Inte riktigt så illa men ibland har det varit upplevelsen.

Men maten har alltid gått före, att mamma själv har varit i ordning. Hon har gått in i duschen fem minuter innan det är bestämt att gästerna ska komma. Kanske tio minuter innan men absolut inte mer. Då har allt stått och småputtrat på spisen eller i ugnen och mamma har kommit nyduschad tills det är dags att äta. På pricken klockan som det var bestämt.

Ungefär så har vi haft det under helgen. Vi har haft fullt organiserat kaos. Som blivit klart i tid men sett ut som att det inte skulle bli riktigt klart när det var tanken. Nu börjar resterna sina. Och julen är över. Idag kommer det bli lutfisk till lunch. Mammas älskade lutfisk. Inte älskad av alla men jag och min bror tycker om det också.

Mamma är med oss. Snart är det nyår. Det blir en annan högtid som kommer bli konstig utan mamma. Men det får bli en annan gång. Nu ska jag fokusera på att vi ska äta lutfisk och tillsammans ska vi göra precis som mamma brukade göra. Kallt ska det vara också. Riktigt härlig vinterdag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det verkar som alla hade en ganska lugn juldag här i stan. Det var fint väder med strålande sol och minus tio grader ungefär. Det kändes i kinderna men var samtidigt härligt att vara ute.

Det var många som var ute och promenerade i det fina vädret. Maken och jag hade också en lugn dag. Vi passade på att ta hand om skottningen där det behövdes i solskenet. Vi fick motion men inte så lång promenadsträcka.

Det var jätteskönt. Solen sken och det var lagom kallt för att inte bli jättesvettig. Både för att man blev kyld hela tiden men också för att snön är så lätt när det är riktigt kallt ute. Enda nackdelen (om det måste finnas en) var att snön kom till julafton och många hade ”använt” snön. Det är svårare att få bort nedtrampad- och nedkörd snö, än orörd.

Det är inget stor bekymmer. Det var skönt att få röra på sig lite efter massor av god julmat. Vi har rester för några dagar till. Vilket är en av de saker som jag gillar med julen. Resterna. Att man har god mat under en tid som är enkel att värma på. Maken tröttnar fortare på Janssons än rotlådan. Jag tror dock att vi klarar oss utan att han hinner tröttna på Jansson i år.

Efter det så blev det flera fåtöljer och i varje fåtölj filten. En fantastisk uppfinning för en frysen själ. Först var vi i vardagsrummet och hade julmusik, godis och mys. Sedan var vi i TV-rummet och hade julfilm och godis och mys. Det blev middag framför TV:n under filten till och med.

Juldagen var precis lika fridfull som julafton. Massor av tid för återhämtning, inga måsten och krav. Även om vi klarade av skottningen så blev det istället för en promenad och det är säkrare för alla boenden.

Vi får se vad dagen har med sig idag. Kanske lika fridfull om inte annat lika uppskattad. Hoppet finns med mig för en lyckad dag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.