När jag var yngre så kunde jag fnysa åt farmor som satt och klagade på att det drog. Det kunde vara ett fönster som var öppet som hon visste om men inte kunde känna. Då klagade hon fast det inte var dragigt. Eller så klagade hon för att det var hundra grader inomhus men vägrade att göra något åt det.
Det fnyser jag fortfarande åt. Allt farmors klagande. Mamma sa någon gång att hon hoppades att hon inte skulle få samma beteende som farmor när hon blev äldre. Vilket hon verkligen inte blev. Enligt mamma så blev farmor gammal när hon fyllde 50 år. Då började det klagas och den beiga kappan kom fram. Farmor var inte bara gnällig, ibland var hon gullig också. Med detta vill jag tydligt säga att jag tyckte om min farmor.
Farmor var väldigt söt och snäll när hon ville. Men när man kom in i en butik så blev hon allt och lite till i fördomar på pensionärer. Hälsenor som trycktes sönder av hennes kundvagn etc. Hur hon var i butiken har jag ingen förklaring på men klagandet kan jag veta var det kom ifrån.
Farmor hade ett barn, min pappa. Om pappa var med så klagade hon alltid lite mer. Om hon satt i ett hörn där hon försökte undkomma det fasansfulla draget så hjälpte det inte om jag eller någon annan försökte pyssla om henne. Hon klagade lika mycket för det. För det var sonens uppmärksamhet hon ville ha. Det var alltid väldigt tydligt.
När jag var hemma hos farmor och hjälpte henne med tvätt eller något annat tungt så var hon aldrig sådan. Hon bjöd alltid på mat och det kunde vara ganska arbetskrävande mat hon gjorde. Bara för att skämma bort mig. Hon lät mig öppna fönster och vädra utan att något drag skulle vara påtagligt för henne.
Jag gissar att farmor kände sig ensam utan sin son nära och när han då var det så ville hon ha mycket uppmärksamhet som alltid blev fel. För ju mer hon klagade desto längre bort höll han sig. Allt blev värre med åldern. Vi förändras med åldern. Inte bara utseendet och huden utan också hur vi är. Många äldre påtalar att det var bättre förr, vilket hör åldern till gissar jag.
Jag är snart 50 år. Undrar om jag har mer av mammas gener eller farmors? Jag har börjat tycka det är jobbigt när det drar på mig. Jag klagar dock inte som farmor. Jag kan inte ligga och andas på mig själv när jag ska sova! Jag tycker det är jätteobehagligt och måste ha täcke eller något annat som gör att det inte blåser på mig. Kanske farmor var känslig för drag men aldrig sa något när jag var med. Precis som jag gör nu, skulle aldrig för mitt liv klaga på maken om han andades på mig. Undrar om jag kommer bli en alldeles avskyvärd person som bara klagar över allt och inget?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.