Ingen hypokondriker, eller?

Maken är inte hypokondriker, enligt honom. Enligt mig så är han minst på gränsen. När vi tog den tredje sprutan vaccin mot Covid-19 så fick vi sitta och vänta. Som alltid. Denna gången var det på vårdcentralen och vi hade tid samtidigt. Vi fick sitta i samma lilla rum.

Denna gången var det inte i en stor ishockeyhall så det var lite mer intimt. Maken passade då på att fråga personalen som höll kollen under väntetiden, om hon hört om någon som fått biverkningar?

Det hade hon inte. Det var ingen fara utan det kommer gå bra. Maken la då till att han visste om en som fått 40 graders feber efter tredje sprutan. Bara en dag men ändå. Ja, men så hade jag också, säger hon då. Första sprutan likadant. Men inte andra. Då hade hon ingenting. Tog du febernedsättande då? Frågade maken?

Maken blir lång i ansiktet när han frågar om tabletter och planerar naturligtvis för att () bli väldigt sjuk. Jag berättar för henne att han är hypokondriker. Oj, oj, det var inte så jag menade, säger hon då. Du kommer klara dig. Det var bara en dag. Lite febernedsättande och så är det över sedan. Maken säger att det är lugnt och han ville bara ha lite koll OM något händer. Nu hände inget. Men han visste vad han skulle göra OM han skulle bli VÄLDIGT sjuk.

Då kommer vi till middagen igår. Minstingens finger som gick av (itu, eller hur man skriver det utan att det låter som att fingret lossnade.) har en blånagel. Det har gått några veckor sedan olyckan hände nu. Nageln har alla, utom maken, trott ska trilla av.

Maken vill inte tro det, för han tycker det är så obehagligt. Igår säger minstingen och rör på nageln att han tror inte längre att den kommer lossna. (Vilket den kommer). Maken säger nej, nej, rör den inte. Låt den sitta kvar. Han hör inte minstingen. Han ser bara att han rör nageln.

Efter lite upprepning så andas maken ut och förstår att minstingen inte ska rycka loss nageln. Nu kommer hypokondrikern. Maken börjar känna på sina EGNA naglar. För att se om de kanske håller på att släppa. Minstingen och jag bister ut i skratt och maken fortsätter känna på sina naglar.

Alla makens naglar sitter kvar. Alla minstingens naglar sitter kvar också. Även om en är helt svart. Mina naglar har inga blå naglar och har aldrig varit på väg att lossna under dem senaste veckorna. Hoppas dina sitter kvar också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *