Jag tror ingen av er har missat att jag är i sorg. Att mamma inte är med mig (oss) längre. Det kommer ibland över mig. Ibland mer och ibland mindre. Ibland kan jag glädjas med många och mycket runt omkring. Sorgen är ändå där bara mindre märkbar.
Sedan kommer den där bilden upp i telefonen från förra året. Där mamma är alldeles rödgråten och inte förstår varför vi inte kommer in när det regnar. En sådan dag när all frustration kom ut i tårar hos mamma. Då bränner det på ögonlocken och tårar kommer fram hos mig. Inte så konstigt eller oväntat att sorgen kommer fram mer då. Samtidigt som sorgen är mer för tillfället där och då, när mamma mådde så dåligt över sin situation.
Den sorgen är inte konstigt. Den är inte oväntad. Det är bilden som överraskar och sorgen blir påmind. Det är en process. Lika med musik, när Frank Sinatra är på så kan det bli för jobbigt att lyssna på. Trots att jag har lyssnat på Frank i så många år för att jag vill det. Jag lyssnade gärna på honom när jag bodde hemma som liten. Jag lyssnade gärna på honom när jag flyttade hemifrån. Jag lyssnar gärna på honom idag. Ibland blir det för jobbigt.
Sedan kan den där oväntade sorgen komma. Den som inte har något alls med mamma att göra. Och man känner att man inte orkar med den mer. Som när maken kommer och berättar att vi har en liten fågel liggande på altanen. Att den hade en kompis som satt bredvid länge och inte ville flyga iväg. Han var död. De hade antagligen bägge flugit in i vårt fönster. En av dem klarade inte smällen. Det var överväldigande jobbigt att få reda på att kompisen hade länge suttit bredvid och tittat och till lsut fått ge upp och flyga iväg.
Den oanade sorgen som tar över för att ett fågelbarn har mist sin kompis. Det var så oväntat att jag skulle bli så sorgen över det. Det är klart man kan bli ledsen över att en fågel har dött, det är inte det jag menar. Det jag menar är att sorgen tog över och blev för mycket. Det är konstigt. Konstigt att inte kunna styra sina känslor på ett rimligt sätt. Allt har med mamma att göra.
Det jag ska glädjas över är alla fantastiska år som mamma fick som frisk. Alla år som vi hade tillsammans. Jag och mamma hann med mycket kul tillsammans. Mamma hann med mycket kul med mina syskon, med alla i hennes närhet. Mamma valde livet. Mamma levde här och nu i med och motgångar. Jag försöker leva efter mammas devis. Det går inte vänta på bättre tider. Du måste se till att ordna bättre tider nu. För sedan kan det vara försent.
Mammas liv innehöll skratt och tårar. Mamma gjorde alltid det bästa av det som fanns att jobba med. Idag så har jag mamma med mig inom mig. Idag blir det en bra dag. Sorgen kommer att finnas med mig för alltid. Det positiva med det är att jag alltid kommer bära med mig minnena som varit, nära hjärtat.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.