Vissa saker ska man inte skämta om, som att vargen kommer. Man ska heller inte skämta om sin partner. Men ibland går det inte. Vargen kan faktiskt vara på väg. (Ironiskt nog inget skämt med tanke på omvärlden).
Maken och jag duschar tillsammans. Inte första gången jag berättar det. Jag älskar honom alltid lite extra då. För när vi duschar så blir han skållad och jag njuter av värmen. Det är väl ändå kärlek? Om du säger nej till det så tillägger jag att vi 99 procent av gångerna jag duschar, så gör vi det tillsammans.
Men nu blev det sidospår, igår duschade vi, som vanligt, tillsammans. När jag står och har ensamrätt på vattnet så kommer hans mening. Helt lugnt och stilla. Inte en uns av ironi, sarkasm eller rolighet. Bara konstaterande.
”Jag trodde jag fick en hjärtinfarkt nyss. Men så kom jag på att jag gjorde armhävningar igår.” Han trodde han skulle dö min stackars make. För att han hade gjort armhävningar. Det måste vara jobbigt att dö så mycket. Det var tur vi var tillsammans så han slapp vara ensam med sina tankar.
Jag vet att man inte ska skämta om vad som helst. Särskilt inte sin partner. MEN han är faktiskt mycket underhållande just när han ska dö. När vi satt fast i hissen (i 30 sekunder) då skrattade jag inte. Varken med honom eller åt honom. Snart kommer både han och jag skämta om det. Även när vi tar trapporna vid nästa tillfälle hiss erbjuds.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.