Igår fick jag reda på att jag läker fint. Fortfarande lite svullen. Inget konstigt när det bara är en vecka sedan. Några glipor, heller inget konstigt med det. De har flyttat hud och tagit bort hud och sedan sytt ihop. Nu är allt tejpat på nytt och nya bandage med ny restriktion att inte duscha på en hel vecka till.
Jag har också gått med på att använda mina foton av mina bröst i utbildande syfte för andra kvinnor som får cancer. Nu finns nya bilder på hur det kan bli när man gör detta ingreppet. Det kommer bli bilder nästa vecka igen. När stygnen plockas bort. Sedan blir det ännu en uppsättning bilder när det ska tatueras en ny vårtgård. Det är jag glad att jag kan hjälpa till med. De har dessutom börjat med digitala träffar med flera åt gången när de visar och berättar. Inte bara dåligt som kommit med pandemin. Detta är en bra sak.
Nästa vecka hoppas jag att nya tejpen hjälpt och gjort att gliporna läkt ihop. Maken satt nervöst och väntade på utsidan. Trots att jag pratat med mottagningen i måndags så var han ändå orolig att det var problem. Han säger att han inte var superorolig eftersom jag inte var orolig alls. Jag brukar ju ha rätt så därför var han bara lite orolig. Nu får han oroa sig till nästa vecka att jag inte ska få feber eller börja blöda igen. Ännu värre, båda två. Jag lär ha en hand på pannan varje natt nu, för att kolla om jag har feber.
Han fick också sin belöning. Kebabtallrik på ett hak med mycket god kebab. Helt i hans smak. Jag tog Shawarma, för det har vi inte här hemma. Sedan blev det några butiker för att leta efter en julklapp som står på en önskelista. Det hittade jag inte. Men det blev en annan julklapp som nästan står på en önskelista och sedan blev det en till snögubbe till mammas snögubbesamling. En stor denna gången.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.