Jag har alltid haft svårt att hitta kläder. Mamma hade nog lite lättare när jag var liten men ju äldre jag blev desto svårare har det blivit. När jag var riktigt liten kallades jag köttbullen så då var det nog lite lättare. Mamma köpte bara kläder till äldre barn.
Sedan kommer man till en gräns att det finns inga längre. Jag är bland de längsta. Visst det finns män som är längre än mig så herrkläder går att hitta. Men då är de oftast för stora i andra omfång. Lika med skor, jag kan hitta herrskor enkelt i storlek 45, MEN då är de för breda och min smala fot får plats på längden och på tvären.
När man har så svårt som mig så kan man tycka att jag borde kunna mina mått. (Jag vet hur lång jag är!) Vad är måttet runt midjan och höften? Vad är min armlängd? Hur lång är min fot? Jag är ledsen men jag kommer aldrig ihåg det. Ännu värre jag skriver aldrig upp när jag mätt det. För gränsen är passerad men jag växer ju inte mer. Varför har jag inte skrivit upp mina mått?
När då syster yster (som inte är så lång) kommer hem med ett par byxor som hon köpt i guld och är för långa för henne, då blir man jätteglad. Mest för omtanken över att hon tänker på mig och att det är svårt att hitta kvinnliga snygga byxor som är tillräckligt långa. Men också för att de faktiskt passade och jag nu har en snyggbyxa som är bra i längden och sköna att ha på sig. Kanske hon har skrivit upp mina mått? Eller så orkade hon inte prova byxorna innan hon köpte dem. Vilket det än är så tackar jag för mina nya fina byxor.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.