…och samtidigt den absolut kortaste dagen. Vi har hunnit med allt som skulle hinnas med idag. Eller en sak är kvar. Rapportsläppet. Det börjar kl 19.00. Är du med i rörelsen så får du gärna vara med. Är du inte det så får du gärna vara med på det officiella släppet imorgon.
Sonens bil är fixad. Fanns inte en chans att han kunde vara med. Det tar på krafterna att inget är som det borde under pandemin. Det blir inte bättre av att nödvändig medicin är slut på apoteket. Idag lyckades jag få tag på det han behövde.
Lakanen är lämnade. Den kommer bli så snygg! Jag är samtidigt lite nervös att den blir för ljus. Jag tror att jag varit tydlig nog. Men det får vi se när det är klart.
Och maken och jag har lyckats städa. Makalöst skönt. Som vanligt så tryter mina krafter så maken har fått ta i och göra desto mer. Men nu är det klart. Det är en väldigt skön känsla när det är nystädat. Det och nya lakan i sängen. Idag har vi bägge. Dubbelhärligt alltså.
Nu hade jag gärna stängt av hjärnan en stund. Men det får vänta någon timma till. För jag ska först vara med på rapporten. Sedan kommer det att processas lite efteråt. Efter det så stängs hjärnan av. Då ligger jag i sängen och glor ut i mörkret. Lyssnar på makens andning och bara är. Någon timma efter det så sover jag.