Förra förra året när jag fyllde år fick jag i födelsedagspresent att åka på mc-tur med mina syskon. Det var bara vi och inga respektive. Tre syskon, tre motorcyklar och vägarna. De bjöd på boende och mat som inkluderade svenska färska kräftor.
Det var hur mysigt som helst. Vi hade egen tid med massor av skratt. En hel del gnabbande och samtal om livet i stort och smått. Detta skedde på min faktiska födelsedag.
I år ska jag åka iväg på spa på min faktiska födelsedag. Den är i år på en vardag. Jag har en vän som ska följa med mig och det är bara vi, utan respektive. Hon kan trots att det är en veckodag och jag vill fira att jag lever ännu ett tag.
Frågan är inte om jag är konstig för att jag vill fira livet. För det borde alla vilja, även om man är fullt frisk. Frågan är om jag är konstig som inte alltid har med min make när jag blir firad och firar?
Jag tycker ju uppenbarligen inte att jag är konstig. Maken tycker heller inte det. Vi firar 20 år tillsammans som gifta i höst. På våra 21 år tillsammans så är det inte många nätter vi varit ifrån varandra. Inte dagar heller då vi jobbar i vårt egna företag.
Oavsett om jag är konstig eller ej så ser jag mycket fram emot mitt spaäventur med mina fina vän. En vän som finns kvar trots allt. Tacksam för mina vänner jag har kvar!
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.